Till innehåll på sidan
En pojke som har fingrarna i öronen.
Johan Garde, präst

Om att stänga av det högljudda och lyssna.

En pojke som har fingrarna i öronen.

Vi gör nästan alltid smoothie till frukost hemma. Vi har en superstark mixer. Du vet, en sån där behållare med knivar längst ner och en motor. Den är fantastisk. Hur stark som helst. Oavsett vad som läggs i den så blir det helt pulveriserat. Det vågar jag inte säga till barnen för då kommer de pröva om det funkar med stenar. Men himmel vad den där mixern låter. Vi fick köpa hörselkåpor till barnen för att de skulle kunna vara på samma våning som den när den är igång.

På morgonen häller jag alltså i lite vatten och frysta bär, något grönt om vi har det, några bananer och lite frön. Så drar jag igång mixern och försöker desperat både hålla för öronen och hålla i mixern så att den inte åker iväg av sina egna vibrationer. Det är inte det tillfället på dagen då jag ser mest intelligent ut.

När jag sedan stänger av mixern och den till slut tystnar är det ganska ofta som jag hör att någon ropar på mig. Det kan vara min son som vill ha hjälp att klä på sig. Det kan vara min dotter som blivit ledsen när hon försökt hjälpa sin bror klä på sig men inte får göra det. Det kan vara min fru som desperat försöker få mig att hjälpa till med slagsmålet som uppstått i samband med påklädningen. ”Där två eller tre är samlade i vår familj, är kaoset mitt ibland oss” skulle man kunna säga för att parafrasera Jesus.

På söndag firar kyrkan apostladagen. Temat för söndagen är ”Sänd mig” och vi läser texter som på olika sätt berör hur Gud utväljer människor för att göra Guds vilja synlig i världen. Det är fantastiska texter som också säger något kring att vi alla är kallade och sända av Gud. Men för att kunna vara sänd måste vi kunna höra vad Gud sänder oss till. Många av oss lever i brusande och högljudda liv. Alla intryck som vi möter varenda dag är som den där mixern som jag försöker kontrollera på morgonen. När den är igång finns det ingen möjlighet att höra om någon ropar. Det är först när jag stänger av den som jag kan höra familjens röster och veta vart jag behöver gå.

Så tror jag att det är för många av oss i vår relation till Gud. När livet låter som allra mest så är det svårt att höra att Gud ropar på oss. I söndagens evangelietext tar Jesus med sig lärjungarna från folksamlingar och intryck för att de ska kunna bli utvalda. Kanske behöver du också dra dig tillbaka till en öde plats eller stänga av vardagens högljudda mixer för att kunna höra vad Gud kallar dig till, vart Gud vill sända dig? Kan du sätta telefonen på flygplansläge några minuter om dagen eller en timme i veckan för att bara lyssna? Eller kanske åka iväg på retreat i några dagar?

På söndag får vi höra några av bibelns vackraste ord, som Gud säger till profeten Jesaja: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag.”

Det är ord som Gud vill säga också till dig. Hur kan du stänga av vardagens högljudda

Kommentarer

Ett svar till ”Om att stänga av det högljudda och lyssna.”

  1. Profilbild för Frank Robra
    Frank Robra

    Väldigt bra skrivit! Frågorna borde ha formulerats som uppmaningar: ”Försök att wn gång i veckan…” Och så vore det skönt, om prästen i gudstjänsten också kunde sättas på flygplansläget i 5 minuter (såsom i Taizé) 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.