”Förstå!”

Allt verkar vara hopplöst. Fienden är ofattbart kraftfull, alla som tidigare motsatt sig honom har med lätthet undanröjts. Det ser ut som att det kommer att bli sa även nu. Hoppet ser ut att vara förlorat.

Böckerna om hjälten och drakryttaren Eragon, skrivna av Christopher Paolini är hisnande läsning. Kanske är språket inte särskilt exceptionellt eller imponerande. Men hos mig väcker böckerna samma känsla som jag hade som barn och först upptäckte de magiska världar och häpnadsväckande äventyr som fantasy-genren ger tillgång till.

Känslan av att dras in i en annan dimension där helt andra möjligheter och spännande utmaningar finns än de läxor och prov som var min egen barndoms prövningar. I Paolinis böcker följer vi drakryttaren Eragon och hans drake i deras kampmot den ondskefulle kungen och tyrannen, som härskat över landet så onaturligt länge pa grund av den magi han förfogar över. Nu är det möjligt att du som inte uppskattar fantasy suckar högljutt, men håll ut lite till.

För det är i slutstriden, när berättelsens hjältar ser ut att ha blivit besegrade, när allt hopp verkar vara förlorat, som det ofattbara händer.

Eragon, hjälten, är nära döden och hinner bara uttala en simpel och instinktiv trollformel som en sista attack mot fienden. Han fylls av en sa desperat vilja att få kungen att inse vad han gjort att Eragon bara yttrar ett ord, fylld med all magi han kan samla: ”Förstå!”

Plötsligt tvingas kungen in i en magiskt förstärkt empati. Han översköljs av insikt om allt det lidande och all den smärta som han orsakat under sina otaliga år som härskare och det blir för mycket för honom. När alla andra attacker misslyckats blir empatin det som förintar honom när han ser vad han orsakat.

Pa fastlagssöndagen får vi höra om den blinde tiggaren Bartimaios som ropar efter Jesus trots att omgivningen försöker hindra honom. Jesus frågar förvånande nog vad mannen vill att Jesus ska göra för honom. Det kan verka själlvklart att den är den återställda synen som tiggaren vill få av Jesus men tiggaren får möjligheten att svara något annat om det skulle finnas en annan längtan hos honom. Tiggaren svarar ända att han vill få synen
tillbaka och Jesus helar honom.

För Bartomaios var det en befrielse att kunna få se igen, för tyrannen i Eragonböckerna var det en ofattbar smärta. Två, på olika sätt blinda, personer som får sin syn tillbaka.

Fastlagssöndagen är tröskeln in till fastetiden, en tid för oss att undersöka vår egen blindhet. Kyrkans år ger oss gång på gång möjligheten att utforska vilka delar av våra liv vi är blinda för, och be om Jesus hjälp att se lite klarare. Kanske är det främst en befrielse men det kan ocksa innebära smärta. Oavsett vad du är blind för i ditt liv så är tiden framför oss en möjlighet och en inbjudan att se lite mer. Det är inte något du behöver möta ensam. Jesus är med dig och frågar dig, pa samma sätt som han frågade Bartomaios: Vad vill du att jag ska göra för dig?