Förordning (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten

Departement

Näringsdepartementet

Utfärdad

1987-07-01

Ändring införd

SFS 1987:405 i lydelse enligt SFS 1999:1186

Jämför med tidigare lydelserSFS 1999:1186 (Prop. 1999/2000:1: Budgetpropositionen för år 2000, ikraft 2000-01-01)

Ikraft

1987-07-01

Upphäver

Arbetsmarknadskungörelse (1966:368)

Källa

Regeringskansliets rättsdatabaser

Senast hämtad

Inledande bestämmelse

1 §  Denna förordning innehåller allmänna föreskrifter för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom arbetsmarknadsverket. Bestämmelserna i 19--23 §§ tillämpas i de fall och i den omfattning som regeringen bestämmer.

Verksamheten och dess inriktning

2 §  Arbetsmarknadsmyndigheternas verksamhet innefattar

• platsförmedling,
• vägledning och
• arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av arbetsförberedande och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Förordning (1999:259).

3 §  Arbetsmarknadsmyndigheternas främsta uppgift är att se till att de arbetssökande snabbt får ett arbete som så nära som möjligt ansluter till deras önskemål och förutsättningar samt att lediga platser blir tillsatta snabbt.Myndigheterna skall därvid hämta in och sprida saklig information som har betydelse för de arbetssökande och arbetsgivarna.

3 a §  Arbetsförmedlingen och den arbetssökande skall upprätta en individuell handlingsplan om denne riskerar långtidsarbetslöshet. Förordning (1996:1102).

3 b §  I de kommuner som åtagit sig en skyldighet att erbjuda ungdomar mellan 20 och 24 år en aktiverande och utvecklande insats skall för dessa en handlingsplan upprättas. Närmare bestämmelser om detta finns i förordningen (1997:1278) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Förordning (1997:1281).

4 §  Arbetsmarknadsmyndigheterna skall genom arbetsförberedande åtgärder underlätta för dem som vill arbeta att få ett lämpligt arbete.

5 §  Arbetsmarknadsmyndigheterna skall genom sysselsättningsfrämjande åtgärder påverka efterfrågan på arbetskraft så att arbete kan erbjudas även dem för vilka platsförmedlande och arbetsförberedande åtgärder inte är tillräckliga.

6 §  De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall utformas så att

• de passar den enskilda deltagarens förutsättningar och ökar hans eller hennes möjligheter att få eller behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden,
• de inte snedvrider konkurrensförutsättningarna för annan verksamhet,
• de inte leder till att någon som har en anställning blir ledig helt eller delvis och ersätts av en arbetslös person,
• risken för att reguljära arbetstillfällen trängs undan blir så liten som möjligt,
• de är förenliga med målen för ett ekologiskt hållbart Sverige.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall fördelas med hänsyn till de skilda förutsättningarna och behoven i olika delar av landet. Förordning (1999:259).

7 §  Arbetsmarknadsmyndigheterna skall verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

8 §  Särskild uppmärksamhet skall ägnas åtgärder för att främja anställning av äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga och för att underlätta för handikappade att behålla ett arbete.

9 §  Skyddat arbete får erbjudas endast den vars arbetsförmåga är så nedsatt att han eller hon inte kan få annat arbete. Ett beslut att inte anvisa någon skyddat arbete får inte överklagas.

10 §  Arbetsmarknadsmyndigheterna får bedriva otraditionell verksamhet som

• är förenlig med 6-8 §§ och
• är av sådan art att den inte kan anordnas med stöd av bestämmelser om arbetsmarknadspolitiska

åtgärder och inte heller strider mot sådana bestämmelser.

Medel som avsatts till sådan verksamhet får inte användas till ersättning som avser försörjning av

deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Medlen får dock användas till sådan ersättning till

projektledare för arbetsmarknadspolitisk verksamhet av otraditionellt slag. Förordning (1999:1186).

11 §  Arbetsmarknadsmyndigheterna skall i sina uppgifter samverka med parterna på arbetsmarknaden. De skall också samverka med skolan och med sociala och andra myndigheter samt med enskilda organisationer.

12 §  Om en arbetssökande som får eller begär ersättning från en arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd avvisar lämpligt arbete eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som erbjuds sökanden, skall länsarbetsnämnden underrätta arbetslöshetskassan och AMS.

Detsamma gäller om sökanden på annat sätt genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att en anställning inte kommit till stånd. Förordning (1992:331).

13 §  Arbetsförmedling skall bedrivas oberoende av arbetskonflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Om en arbetssökande anvisas ett arbete vid en arbetsplats där en sådan konflikt pågår, skall sökanden upplysas om konflikten i samband med anvisningen.

14 §  Fråga om tillstånd enligt 2 a § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling prövas av AMS.

Kostnadsbestämmelser

15 §  Arbetsförmedling är kostnadsfri. Om en arbetssökande eller en arbetsgivare begär annonsering eller någon annan särskild åtgärd, får dock länsarbetsnämnden eller AMS ta betalt.

Bestämmelser om hur ärenden skall handläggas

19 §  Ansökan om bidrag och annat stöd till arbetsmarknadspolitiska åtgärder lämnas till länsarbetsnämnden. Nämnden beslutar i sådana ärenden.

20 §  Stöd betalas ut av länsarbetsnämnden i efterskott månadsvis eller för de längre perioder som AMS bestämmer.

Skall stöd betalas ut till en arbetsgivare först sedan denne lämnat underlag för beräkningen av stödbeloppet, skall arbetsgivaren lämna sådant underlag till länsarbetsnämnden inom sex månader efter den period som stödet avser. Lämnas inte underlaget inom denna tid förlorar arbetsgivaren rätten till det stödbeloppet.

Om det finns särskilda skäl får länsarbetsnämnden medge undantag från vad som sägs i andra stycket. Förordning (1990:498).

21 §  Länsarbetsnämnden skall se till att bidrag och annat stöd används på föreskrivet sätt. Den som har fått stöd skall ge nämnden eller den som nämnden utser tillfälle att granska verksamheten och lämna de uppgifter som behövs för granskningen.

Bestämmelse om återbetalning

22 §  Om någon har fått stöd utan att vara berättigad till det, skall det som han eller hon har fått för mycket betalas tillbaka. Länsarbetsnämnden får i ett sådant fall vid senare utbetalning dra av ett skäligt belopp. Om det finns särskilda skäl, får länsarbetsnämnden helt eller delvis befria stödtagaren från återbetalningsskyldigheten.

Bestämmelse om verkställighetsföreskrifter

23 §  AMS får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att tillämpa denna förordning.