Ändrade krav på insiderförteckningar och några tillsynsfrågor

Prop. 2020/21:24

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 1 oktober 2020

Stefan Löfven

Per Bolund (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen finns förslag till lagstiftningsåtgärder som bör vidtas med anledning av de ändringar som gjorts i EU:s direktiv och förordning om marknader för finansiella instrument och EU:s förordning om referensvärden. Förslagen innebär följande.

Det införs bestämmelser om handräckning och verkställighet av beslut om sanktionsavgifter och viten i lagen om värdepappersmarknaden och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden.

Eftersom Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) tar över tillsynsansvaret för leverantörer av datarapporteringstjänster, tas vissa bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden bort eller justeras.

Med anledning av nya regler i EU:s förordning om hållbara referensvärden föreslås också en ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Den innebär följande.

Finansinspektionen ska kunna ingripa mot en administratör som inte fullgör sina skyldigheter avseende EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet.

Slutligen föreslås ändringar i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning med anledning av ändringar i EU:s marknadsmissbruksförordning, som innebär följande.

Finansinspektionen ska kunna ingripa mot en emittent som trots en begäran av inspektionen inte har lämnat en skriftlig förklaring till hur villkoren för att skjuta upp offentliggörande av insiderinformation har uppfyllts.

Emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag ska upprätta insiderförteckningar över alla personer som har tillgång till insiderinformation och som arbetar för emittenten genom anställningskontrakt eller på annat vis utför uppgifter genom vilka de har tillgång till insiderinformation.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 d § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument¹ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

1 d §²

Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.

Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om erbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det.

Finansinspektionen får förbjuda marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande, om uppköpserbjudandet strider mot denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.

Finansinspektionen får förbjuda marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande, om erbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det.

Ett förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om uppköpserbjudandet inte längre strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

¹ Lagen omtryckt 1992:558. ² Senaste lydelse 2019:415.

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs¹ i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden²

dels att 10 kap. 2–14 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 10 kap. 1, 2, 4, 5, 8, 11 och 13 §§ ska utgå,

dels att nuvarande 10 kap. 15 § ska betecknas 10 kap. 2 §,

dels att 1 kap. 4 b §, 2 kap. 3 §, 9 kap. 16 §, 10 kap. 1 §, den nya 10 kap. 2 §, 13 kap. 12 a §, 23 kap. 1, 2, 4, 7–9, 12 och 15 §§, 25 kap. 1–1 b, 1 e, 1 f, 4, 5, 8, 9 och 17 §§ och 26 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 23 kap. 4 a och 4 b §§, och närmast före 23 kap. 4 a och 4 b §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 4 b §³

I denna lag betyder anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

1. marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

2. ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

3. placera finansiella instrument, eller

4. tillhandahålla investeringsrådgivning avseende dessa instrument eller tjänster,

behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet

¹ Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EU och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. ² Senaste lydelse av 10 kap. 2 § 2017:679 10 kap. 3 § 2017:679 10 kap. 4 § 2017:679 10 kap. 5 § 2017:679 10 kap. 6 § 2017:679 10 kap. 7 § 2017:679 10 kap. 8 § 2017:679 10 kap. 9 § 2017:679 10 kap. 10 § 2017:679 10 kap. 11 § 2017:679 10 kap. 12 § 2017:679 10 kap. 13 § 2017:679 10 kap. 14 § 2017:679 rubriken närmast före 10 kap. 1 § 2017:679

rubriken närmast före 10 kap. 2 § 2017:679 rubriken närmast före 10 kap. 4 § 2017:679 rubriken närmast före 10 kap. 5 § 2017:679 rubriken närmast före 10 kap. 8 § 2017:679 rubriken närmast före 10 kap. 11 § 2017:679 rubriken närmast före 10 kap. 13 § 2017:679.

³ Senaste lydelse 2017:679.

att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012,

emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

godkänd rapporteringsmekanism (ARM-leverantör): en fysisk eller juridisk person som har tillstånd att för värdepappersinstituts räkning rapportera uppgifter om transaktioner till behöriga myndigheter eller Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten,

godkänt publiceringsarrangemang (APA-leverantör): en fysisk eller juridisk person som har tillstånd att för värdepappersinstituts räkning publicera rapporter om värdepappershandeln enligt artiklarna 20 och 21 i förordningen om marknader för finansiella instrument,

handelsplats: en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform (MTF-plattform) eller en organiserad handelsplattform (OTF-plattform),

handelsplattform: en MTF-plattform eller en OTF-plattform, kreditinstitut: en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

leverantör av datarapporteringstjänster: en godkänd rapporteringsmekanism (ARM-leverantör), ett godkänt publiceringsarrangemang (APA-leverantör) eller en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTPleverantör),

leverantör av datarapporteringstjänster: detsamma som i artikel 2.1.36a i förordningen om marknader för finansiella instrument,

marknadsgarant: en person som på fortlöpande basis åtagit sig att på finansiella marknader handla för egen räkning genom att köpa och sälja finansiella instrument med utnyttjande av egna tillgångar till priser som fastställts av denne,

marknadsoperatör: en börs eller en eller flera juridiska personer i ett annat land inom EES som driver en eller flera reglerade marknader,

MTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som sammanför flera tredjeparters köp- och säljintressen i finansiella instrument – inom

systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt,

OTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som inte är en reglerad marknad eller en MTF-plattform, och inom vilket flera tredjeparters köp- och säljintressen i obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat kan interagera inom systemet så att det leder till ett kontrakt,

professionell kund: en sådan kund som avses i 9 kap. 4 eller 5 §, reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt,

statlig emittent: någon av följande som emitterar skuldinstrument:

1. Europeiska unionen,

2. en stat inom EES, inbegripet förvaltningar, organ eller en särskild funktion i staten,

3. när det gäller en federal stat inom EES, en delstat i federationen,

4. en särskild funktion för flera stater inom EES,

5. en internationell finansinstitution som etablerats av minst två stater inom EES och vars mål är att ordna finansiering och tillhandahålla finansiellt bistånd till de stater som har eller riskerar att få allvarliga finansieringsproblem, och

6. Europeiska investeringsbanken, systematisk internhandlare: ett värdepappersinstitut som i en organiserad, frekvent, systematisk och väsentlig omfattning handlar för egen räkning när det utför kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform utan att utnyttja ett multilateralt system, tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP-leverantör): en fysisk eller juridisk person som har tillstånd för att samla in rapporter om handeln med de finansiella instrument som anges i artiklarna 6, 7, 10, 12, 13, 20 och 21 i förordningen om marknader för finansiella instrument från handelsplatser och från en eller flera APA-leverantörer samt konsolidera rapporterna till ett kontinuerligt elektroniskt informationsflöde med uppgifter om priser och volymer per finansiellt instrument, tillväxtmarknad för små och medelstora företag: en MTF-plattform som är registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag hos Finansinspektionen enligt 11 kap. 13–15 §§ eller hos en behörig myndighet i ett annat land inom EES, utländskt kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § första stycket 21 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,

värdepapperscentral: en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler, och

värdepappersinstitut: ett värdepappersbolag, ett svenskt kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse eller ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige eller genom att använda anknutna ombud etablerade i Sverige.

2 kap.

3 §⁴

Ett värdepappersbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen driva annan verksamhet än att tillhandahålla de sidotjänster som anges i 2 §.

Ett värdepappersbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen driva valutahandel.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte för att bedriva försäkringsdistribution under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.

I 10 kap. finns bestämmelser om tillhandahållande av vissa datarapporteringstjänster.

Ett värdepappersbolag får utföra datarapporteringstjänster enligt förordningen om marknader för finansiella instrument.

9 kap.

16 §⁵

När en investeringstjänst erbjuds tillsammans med en annan tjänst eller produkt som en del av ett paket eller som ett villkor för samma överenskommelse eller paket (korsförsäljning), ska värdepappersinstitutet informera kunden om huruvida det är möjligt att köpa de olika komponenterna separat och, i förekommande fall, förse kunden med uppgifter om kostnaderna och avgifterna för varje komponent.

När en investeringstjänst erbjuds tillsammans med en annan tjänst eller produkt som en del av ett paket eller som ett villkor för samma överenskommelse eller paket (korsförsäljning), ska värdepappersinstitutet informera kunden om huruvida det är möjligt att köpa de olika komponenterna separat och förse kunden med uppgifter om kostnaderna och avgifterna för varje komponent.

Om riskerna med en överenskommelse eller ett paket som erbjuds en icke-professionell kund sannolikt skiljer sig från de risker som uppstår om komponenterna väljs separat, ska institutet förse kunden med en adekvat beskrivning av de olika komponenterna i överenskommelsen eller paketet och hur förhållandet mellan dem förändrar riskerna.

⁴ Senaste lydelse 2018:1226. ⁵ Senaste lydelse 2017:679.

10 kap.

1 §⁶

Ett svenskt aktiebolag får efter tillstånd av Finansinspektionen yrkesmässigt tillhandahålla datarapporteringstjänster som APAleverantör, CTP-leverantör eller ARM-leverantör.

Finansinspektionen ska inom sex månader från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta sökanden om sitt beslut i tillståndsfrågan.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte för en börs eller ett svenskt värdepappersinstitut som har tillstånd att driva en handelsplats, om börsen eller institutet uppfyller kraven i detta kapitel.

I förordningen om marknader för finansiella instrument finns bestämmelser om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster.

15 §

Den som tillhandahåller en datarapporteringstjänst ska ha ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten.

2 § 7

En leverantör av datarapporteringstjänster ska ha ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten.

13 kap.

12 a §⁸

En börs får utföra datarapporteringstjänster enligt 10 kap.

En börs får utföra datarapporteringstjänster enligt förordningen om marknader för finansiella instrument.

23 kap.

1 §⁹

Finansinspektionen har tillsyn över värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige.

Finansinspektionen har tillsyn över

– värdepappersinstitut, – börser, – leverantörer av datarapporteringstjänster, när Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om marknader för finansiella instrument,

⁶ Senaste lydelse 2017:679. ⁷ Senaste lydelse av tidigare 15 § 2018:328. ⁸ Senaste lydelse 2017:679. ⁹ Senaste lydelse 2017:679.

– clearingorganisationer, och – sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige.

För svenska värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster och svenska clearingorganisationer omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För svenska värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster och svenska clearingorganisationer omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet.

För ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse eller en reglerad marknad eller clearingverksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige.

Finansinspektionen har därutöver tillsyn över att bestämmelserna om regelbunden finansiell information i 16 kap. följs.

2 §¹⁰

Värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Värdepappersinstitut, börser och sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen sådana upplysningar om emittenter som har samband med kontrollen av att emittenterna fullgör sin informationsskyldighet enligt artikel 17 i marknadsmissbruksförordningen enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Företagen ska, utöver det som anges i första och andra styckena, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första och tredje styckena av personer som är anställda hos de företag som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses

¹⁰ Senaste lydelse 2017:679.

i 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

4 §¹¹

Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos

1. ett värdepappersinstitut,

2. en börs,

3. en svensk leverantör av datarapporteringstjänster,

3. en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över,

4. en clearingorganisation,

5. ett sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, och

6. en emittent som enligt 16 kap. 1–3 §§ omfattas av skyldigheten enligt samma kapitel att upprätta och offentliggöra regelbunden finansiell information.

Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett anknutet ombud eller hos ett företag som har fått i uppdrag av ett värdepappersinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av institutet.

Handräckning

4 a §

Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats enligt artikel 38d i förordningen om marknader för finansiella instrument ska kunna genomföras.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska genomföras hos.

¹¹ Senaste lydelse 2017:679.

Verkställighet av beslut om avgifter och viten enligt förordningen om marknader för finansiella instrument

4 b §

Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen om marknader för finansiella instrument får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

7 §¹²

Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en svensk leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk clearingorganisation. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över eller en svensk clearingorganisation. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt till skäligt arvode av företaget för sitt arbete. Storleken på arvodet beslutas av Finansinspektionen.

8 §¹³

En revisor ska omedelbart rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett värdepappersbolag, en börs eller en svensk leverantör av datarapporteringstjänster får kännedom om förhållanden som

En revisor ska omedelbart rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett värdepappersbolag, en börs eller en leverantör av datarapporteringstjänster som

Finansinspektionen har tillsyn över får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar företagets verksamhet,

2. kan påverka företagets fortsatta drift negativt, eller

3. kan leda till att han eller hon avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande

¹² Senaste lydelse 2017:679. ¹³ Senaste lydelse 2018:728.

av uppdrag som han eller hon har i företagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med företaget.

9 §¹⁴

Skyldigheten enligt 8 § att rapportera till Finansinspektionen gäller också för särskilda granskare i värdepappersbolag, börser och svenska leverantörer av datarapporteringstjänster som avses i 10 kap. 21 § aktiebolagslagen (2005:551) eller i 9 kap. 1 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Skyldigheten enligt 8 § att rapportera till Finansinspektionen gäller också för sådana särskilda granskare i värdepappersbolag, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster som avses i 10 kap. 21 § aktiebolagslagen (2005:551) eller i 9 kap. 1 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

12 §¹⁵

Värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och förordningen om marknader för finansiella instrument.

15 §¹⁶

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas,

2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras,

3. produktingripande enligt artikel 42 i förordningen om marknader för finansiella instrument,

4. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal,

¹⁴ Senaste lydelse 2018:728. ¹⁵ Senaste lydelse 2017:679. ¹⁶ Senaste lydelse 2018:2020.

5. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige,

6. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 § och 13 § första stycket, och

7. att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

5. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, och

6. sådana avgifter som avses i 12 § och 13 § första stycket.

25 kap.

1 §¹⁷

Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en svensk leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster som

Finansinspektionen har tillsyn över eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska

Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller genom att göra en anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller,

Finansinspektionen ska då – utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt avstå från utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

– meddela ett förbud att verkställa beslut, eller

– göra en anmärkning.

¹⁷ Senaste lydelse 2017:679.

om det är tillräckligt, varning meddelas.

Om överträdelsen är allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket om det är sannolikt att ett värdepappersbolag inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

I fråga om återkallelse av tillstånd för leverantörer av datarapporteringstjänster gäller bestämmelserna i artikel 27e i förordningen om marknader för finansiella instrument. Innan ett tillstånd återkallas enligt artikel 27e.1 a i förordningen på grund av att en leverantör har förklarat sig avstå från tillståndet eller inte har tillhandahållit några tjänster under de föregående sex månaderna, får Finansinspektionen först pröva om det finns skäl att ingripa mot leverantören enligt detta kapitel och, om det finns sådana skäl, besluta om ett ingripande.

1 a §¹⁸

Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett svenskt värdepappersinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersinstitutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt

1. 5 kap. 1, 3, 6 eller 7 §,

2. 6 kap. 1, 4 eller 6 §,

3. någon av 8 kap. 8 e eller 9–34 §§ eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 8 kap. 35 § 3–12,

4. någon av 9 kap. 1 §, 8 § tredje stycket, 9–12, 14–17, 20–41 eller 43 §§ eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 9 kap. 50 § 1, 3–9 eller 11,

5. någon av 10 kap. 4–14 §§ eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 10 kap. 2 § 3 eller 4 inte är uppfyllda,

¹⁸ Senaste lydelse 2017:679.

6. någon av 11 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 1 b–4 a eller 12 §§ eller driver en tillväxtmarknad för små och medelstora företag trots att kraven i 13 § inte är uppfyllda,

7. någon av 13 kap. 1 a–1 j, 6 a eller 9 §§,

8. någon av 15 a kap. 7, 8 eller 10–14 §§,

9. 22 kap. 2 § andra stycket, 5 eller 6 § eller inte har följt ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 22 kap. 1 §, 2 § första stycket eller 3 §, eller

10. 23 kap. 2 § första stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 23 kap. 15 § 1, eller inte har följt en begäran, ett föreläggande eller ett beslut som meddelats av

Finansinspektionen enligt 23 kap. 2 § tredje stycket, 3 § första stycket, 3 a eller 3 b § eller har motsatt sig en undersökning enligt 23 kap. 4 §.

5. någon av 11 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 1 b–4 a eller 12 §§ eller driver en tillväxtmarknad för små och medelstora företag trots att kraven i 13 § inte är uppfyllda,

6. någon av 13 kap. 1 a–1 j, 6 a eller 9 §§,

7. någon av 15 a kap. 7, 8 eller 10–14 §§,

8. 22 kap. 2 § andra stycket, 5 eller 6 § eller inte har följt ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 22 kap. 1 §, 2 § första stycket eller 3 §, eller

9. 23 kap. 2 § första stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 23 kap. 15 § 1, eller inte har följt en begäran, ett föreläggande eller ett beslut som meddelats av

Finansinspektionen enligt 23 kap. 2 § tredje stycket, 3 § första stycket, 3 a eller 3 b § eller har motsatt sig en undersökning enligt 23 kap. 4 §.

1 b §¹⁹

Finansinspektionen ska ingripa mot en sådan person som avses i 1 a § om värdepappersinstitutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om marknader för finansiella instrument genom att

1. inte offentliggöra, tillgängliggöra eller tillhandahålla uppgifter eller uppfylla kraven enligt

– artikel 3.1 eller 3.3, – artikel 4.3 första stycket, – artikel 6, – artikel 7.1 tredje stycket första meningen, – artikel 8.1, 8.3 eller 8.4, – artikel 10, – artikel 11.1 tredje stycket första meningen eller 11.3 tredje stycket, – artikel 12.1, – artikel 13.1, – artikel 14.1, 14.2 första meningen eller 14.3 andra, tredje eller fjärde meningen,

– artikel 15.1 första eller tredje stycket, 15.2 eller 15.4 andra meningen, – artikel 17.1 andra meningen, – artikel 18.1, 18.2, 18.5 första meningen, 18.6 första stycket, 18.8 eller 18.9,

– artikel 20.1 eller 20.2 första meningen, eller – artikel 21.1, 21.2 eller 21.3,

¹⁹ Senaste lydelse 2017:679.

2. inte tillhandahålla uppgifter till Finansinspektionen eller lagra uppgifter enligt artikel 22.2,

3. inte genomföra transaktioner på en reglerad marknad, en MTF-plattform, en marknad utanför EES som enligt beslut av Europeiska kommissionen bedömts vara likvärdig med en reglerad marknad eller via en systematisk internhandlare enligt artikel 23.1 eller genom att driva ett internt matchningssystem på multilateral basis utan auktorisation enligt artikel 23.2,

4. inte föra register eller hålla uppgifter tillgängliga enligt artikel 25.1 eller 25.2,

5. inte rapportera uppgifter om utförda transaktioner till Finansinspektionen enligt artikel 26.1 första stycket, 26.2, 26.3, 26.4, 26.5, 26.6 första stycket eller 26.7 första, andra, tredje, fjärde eller åttonde stycket,

6. inte tillhandahålla eller uppdatera referensuppgifter för finansiella instrument enligt artikel 27.1,

7. tillåta en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i artikel 27f.1 inte är uppfyllda,

8. inte se till att styrelsen fullgör sina skyldigheter enligt artikel 27f.3,

9. inte uppfylla de organisatoriska kraven i artikel 27g.1–27g.5 eller 27i.1–27i.4,

7. inte genomföra transaktioner på en handelsplats eller på en marknadsplats utanför EES som enligt beslut av Europeiska kommissionen bedömts vara likvärdig med en handelsplats enligt artikel 28.1 eller 28.2 första stycket,

8. inte uppfylla kraven avseende system, förfaranden och arrangemang enligt artikel 29.2 eller 30.1,

10. inte genomföra transaktioner på en handelsplats eller på en marknadsplats utanför EES som enligt beslut av Europeiska kommissionen bedömts vara likvärdig med en handelsplats enligt artikel 28.1 eller 28.2 första stycket,

11. inte uppfylla kraven avseende system, förfaranden och arrangemang enligt artikel 29.2 eller 30.1,

9. inte föra register och offentliggöra uppgifter avseende portföljkompressioner enligt artikel 31.2 eller 31.3,

10. inte lämna transaktionsuppgifter eller tillträde till en handelsplats enligt artikel 36.1 eller 36.3,

11. inte tillgängliggöra ett referensvärde eller en licens enligt artikel 37.1 eller 37.3, eller

12. inte följa ett beslut som avses i artiklarna 40–42.

12. inte föra register och offentliggöra uppgifter avseende portföljkompressioner enligt artikel 31.2 eller 31.3,

13. inte lämna transaktionsuppgifter eller tillträde till en handelsplats enligt artikel 36.1 eller 36.3,

14. inte tillgängliggöra ett referensvärde eller en licens enligt artikel 37.1 eller 37.3, eller

15. inte följa ett beslut som avses i artiklarna 40–42.

Ett ingripande enligt första stycket 7, 8 eller 9 får göras bara om Finansinspektionen har tillsyn över värdepappersinstitutets verksamhet som leverantör av datarapporteringstjänster.

1 e §²⁰

Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en börs styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om börsen

1. har fått sitt tillstånd genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

2. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 12 kap. 2 § 4 eller 5 eller någon av 6 b–6 d §§ inte är uppfyllda,

2. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i företaget eller kvarstå i företaget trots att kraven i 12 kap. 2 § 4 eller 5 eller någon av 6 b–6 d §§ inte är uppfyllda,

3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt

a) 8 kap. 21 § eller föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 12,

b) någon av 10 kap. 4–14 §§ eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 10 kap. 2 § 3 eller 4 inte är uppfyllda,

c) någon av 11 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 1 b–4 a eller 12 §§ eller driver en tillväxtmarknad för små och medelstora företag trots att kraven i 13 § inte är uppfyllda,

d) 12 kap. 6 e, 7 eller 10 § eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 12 kap. 11 § 2–4,

e) någon av 13 kap. 1–2, 6–7 a eller 9 §§ eller 12 § femte stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 17 § 1,

f) 14 kap. 1, 2 eller 3 §,

g) 15 kap. 1, 2, 5, 9 eller 10 §,

h) någon av 15 a kap. 7, 8 eller 10–12 §§,

b) någon av 11 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 1 b–4 a eller 12 §§ eller driver en tillväxtmarknad för små och medelstora företag trots att kraven i 13 § inte är uppfyllda,

c) 12 kap. 6 e, 7 eller 10 § eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 12 kap. 11 § 2–4,

d) någon av 13 kap. 1–2, 6–7 a eller 9 §§ eller 12 § femte stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 17 § 1,

e) 14 kap. 1, 2 eller 3 §,

f) 15 kap. 1, 2, 5, 9 eller 10 §,

g) någon av 15 a kap. 7, 8 eller 10–12 §§,

²⁰ Senaste lydelse 2017:679.

i) 22 kap. 2 § andra stycket, 5 eller 6 § eller inte har följt ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 22 kap. 1 eller 3 §, eller

j) 23 kap. 2 § första stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 23 kap. 15 § 1, eller inte har följt en begäran, ett föreläggande eller ett beslut som meddelats av

Finansinspektionen enligt 23 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket eller 3 b § eller har motsatt sig en undersökning enligt 23 kap. 4 §,

h) 22 kap. 2 § andra stycket, 5 eller 6 § eller inte har följt ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 22 kap. 1 eller 3 §, eller

i) 23 kap. 2 § första stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 23 kap. 15 § 1, eller inte har följt en begäran, ett föreläggande eller ett beslut som meddelats av

Finansinspektionen enligt 23 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket eller 3 b § eller har motsatt sig en undersökning enligt 23 kap. 4 §,

4. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, eller

5. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i företaget samt storleken på innehaven.

Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i företaget, ska första stycket 4 och 5 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar.

1 f §²¹

Finansinspektionen ska ingripa mot en sådan person som avses i 1 e § om börsen har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om marknader för finansiella instrument genom att

1. inte offentliggöra, tillgängliggöra eller tillhandahålla uppgifter eller uppfylla kraven enligt

2. inte tillhandahålla uppgifter till Finansinspektionen eller lagra uppgifter enligt artikel 22.2,

3. inte föra register eller hålla uppgifter tillgängliga enligt artikel 25.2,

4. inte rapportera uppgifter om utförda transaktioner till Finansinspektionen enligt artikel 26.5, 26.6 första stycket eller 26.7 första, tredje eller åttonde stycket,

5. inte tillhandahålla eller uppdatera referensuppgifter för finansiella instrument enligt artikel 27.1,

²¹ Senaste lydelse 2017:679.

6. tillåta en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i företaget eller kvarstå i företaget trots att kraven i artikel 27f.1 inte är uppfyllda,

7. inte se till att styrelsen fullgör sina skyldigheter enligt artikel 27f.3,

8. inte uppfylla de organisatoriska kraven i artikel 27g.1–27g.5 eller 27i.1–27i.4,

6. transaktioner med derivat som genomförs på den reglerade marknaden inte avvecklas av en central motpart enligt artikel 29.1,

9. transaktioner med derivat som genomförs på den reglerade marknaden inte avvecklas av en central motpart enligt artikel 29.1,

7. inte uppfylla kraven avseende system, förfaranden och arrangemang enligt artikel 29.2 eller 30.1,

10. inte uppfylla kraven avseende system, förfaranden och arrangemang enligt artikel 29.2 eller 30.1,

8. inte föra register och offentliggöra uppgifter avseende portföljkompressioner enligt artikel 31.2 eller 31.3,

9. inte lämna transaktionsuppgifter eller tillträde till en handelsplats enligt artikel 36.1 eller 36.3,

10. inte tillgängliggöra ett referensvärde eller en licens enligt artikel 37.1 eller 37.3, eller

11. inte följa ett beslut som avses i artiklarna 40–42.

11. inte föra register och offentliggöra uppgifter avseende portföljkompressioner enligt artikel 31.2 eller 31.3,

12. inte lämna transaktionsuppgifter eller tillträde till en handelsplats enligt artikel 36.1 eller 36.3,

13. inte tillgängliggöra ett referensvärde eller en licens enligt artikel 37.1 eller 37.3, eller

14. inte följa ett beslut som avses i artiklarna 40–42.

Ett ingripande enligt första stycket 6, 7 eller 8 får göras bara om Finansinspektionen har tillsyn över börsens verksamhet som leverantör av datarapporteringstjänster.

4 §²²

²² Senaste lydelse 2017:679.

12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Detta får dock göras bara om inspektionen först har beslutat att påtala för företaget att personen eller personerna inte uppfyller kraven och om denne eller dessa, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

stycket 5, 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4 och artikel 27f i förordningen om marknader för finansiella instrument, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Detta får dock göras bara om inspektionen först har beslutat att påtala för företaget att personen eller personerna inte uppfyller kraven och om denne eller dessa, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § 6, 10 kap. 2 § 4 och 12 kap. 2 § 5.

Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § 6 och 12 kap. 2 § 5 och artikel 27f i förordningen om marknader för finansiella instrument.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Det som sägs i första och tredje styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.

5 §²³

Finansinspektionen ska återkalla tillståndet för ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en svensk leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk clearingorganisation om

Finansinspektionen ska återkalla tillståndet för ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation om

1. företaget har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,

2. företaget inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,

3. företaget har förklarat sig avstå från tillståndet,

4. företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller

5. när det är fråga om svenska aktiebolag som har beviljats tillstånd att driva en reglerad marknad eller clearingverksamhet, bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget.

Om ett företags tillstånd ska återkallas på grund av sådana omständigheter som avses i första stycket 3–5, får Finansinspektionen, innan tillståndet återkallas, först pröva om det finns skäl att ingripa mot företaget

²³ Senaste lydelse 2017:679.

enligt detta kapitel och, om det finns sådana skäl, besluta om ett ingripande.

I de fall som avses i första stycket 1, 2, 4 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

Vid tillämpningen av första stycket 5 ska det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551).

Om ett värdepappersinstituts eller en börs tillstånd återkallas, ska Finansinspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

8 §²⁴

Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en svensk leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk clearingorganisation meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift. Detsamma gäller om företaget meddelats beslut om återkallelse enligt 5 § första stycket 1 eller varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med tredje stycket.

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk clearingorganisation ska betala en sanktionsavgift om företaget har meddelats beslut om

– anmärkning eller varning enligt 1 §,

– återkallelse enligt 5 § första stycket 1, eller

– varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med tredje stycket.

Detsamma gäller om en leverantör av datarapporteringstjänster har meddelats beslut om återkallelse enligt artikel 27e.1 b i förordningen om marknader för finansiella instrument.

9 §²⁵

Sanktionsavgiften för ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en svensk leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk clearingorganisation ska fastställas till högst det högsta av

Sanktionsavgiften för ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk clearingorganisation ska fastställas till högst det högsta av

1. ett belopp som per den 2 juli 2014 i kronor motsvarade fem miljoner euro,

2. tio procent av företagets omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår, eller

3. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

²⁴ Senaste lydelse 2017:679. ²⁵ Senaste lydelse 2017:679.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Avgiften tillfaller staten.

17 §²⁶

Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen ingripa genom att förelägga denne att upphöra med verksamheten eller genom beslut om sanktionsavgift enligt bestämmelserna i detta kapitel. Detsamma gäller om någon i handel med finansiella instrument använder beteckningen börs utan att ha tillstånd att driva en reglerad marknad.

Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag eller av förordningen om marknader för finansiella instrument utan att vara berättigad till det, ska Finansinspektionen ingripa genom att förelägga denne att upphöra med verksamheten eller genom beslut om sanktionsavgift enligt bestämmelserna i detta kapitel. Detsamma gäller om någon i handel med finansiella instrument använder beteckningen börs utan att ha tillstånd att driva en reglerad marknad.

Om det är osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Om det är osäkert om denna lag eller förordningen om marknader för finansiella instrument är tillämplig på en viss verksamhet, får inspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som inspektionen behöver för att bedöma om så är fallet.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas mot såväl företaget som den som i Sverige är verksam för företagets räkning.

26 kap.

2 §²⁷

Om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd enligt 3 kap. 1 § första stycket, 4 kap. 4 §, 10 kap. 2 § eller 12 kap. 2 § inte meddelar beslut inom sex månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får där-

²⁶ Senaste lydelse 2017:679. ²⁷ Senaste lydelse 2017:679.

efter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

tionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

Om Finansinspektionen inte lämnar över en underrättelse som avses i 5 kap. 2 § första stycket till behörig myndighet inom tre månader från det att underrättelsen togs emot och inte heller inom samma tid meddelar beslut enligt tredje stycket samma paragraf, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första eller andra stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom sex månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Om en underrättelse som avses i andra stycket inte har lämnats över inom tre månader från det att en förklaring har lämnats, ska beslut enligt 5 kap. 2 § tredje stycket anses ha meddelats.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021 i fråga om 9 kap. 16 § och i övrigt den 1 januari 2022.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandena.

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

dels att 2 kap. 2 § och 5 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 2 b §, och närmast före 2 kap. 2 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

Den som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska på begäran av Finansinspektionen lämna en förklaring till inspektionen enligt artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes.

För emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel endast på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag finns ytterligare bestämmelser i artikel 17.4 fjärde stycket i marknadsmissbruksförordningen.

Insiderförteckningar

2 b §

En emittent vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag i Sverige ska upprätta en insiderförteckning enligt artikel 18.1 a i marknadsmissbruksförordningen

5 kap.

2 §

Finansinspektionen ska ingripa mot den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen, genom att

1. låta bli att inrätta och upprätthålla effektiva arrangemang, system och förfaranden i enlighet med det som anges i artikel 16.1 eller 16.2, eller att rapportera till Finansinspektionen i enlighet med det som anges där,

2. låta bli att uppfylla det som anges om offentliggörande av insiderinformation till allmänheten i artikel 17.1, 17.2 och 17.8,

3. låta bli att informera Finansinspektionen om ett försenat offentliggörande i enlighet med det som anges i artikel 17.4, eller, trots begäran från inspektionen, lämna

en sådan skriftlig förklaring som avses i artikel 17.4 tredje stycket om att det har funnits förutsättningar för att skjuta upp offentliggörandet,

en sådan skriftlig förklaring som avses i artikel 17.4 tredje eller fjärde stycket om att det har funnits förutsättningar för att skjuta upp offentliggörandet,

4. låta bli att upprätta, uppdatera eller bevara en insiderförteckning eller att i övrigt uppfylla de krav som ställs i artikel 18.1–18.6,

5. låta bli att till Finansinspektionen samt berörda företag eller organ som avses i artikel 19.1 och 19.10 göra en anmälan om egna transaktioner i enlighet med det som anges i artikel 19.1, 19.2, 19.6 och 19.7, eller låta bli att uppfylla informationsplikten enligt artikel 19.5 andra stycket,

6. låta bli att uppfylla informationsplikten eller skyldigheten att föra en förteckning i enlighet med det som anges i artikel 19.5 första stycket,

7. genomföra transaktioner i strid med förbudet i artikel 19.11, eller

8. låta bli att uppfylla det som föreskrivs om investeringsrekommendationer eller annan information i artikel 20.1.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet.

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden

dels att 4 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 5 a och 10 §§, och närmast före 3 kap. 5 a och 10 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Handräckning

5 a §

Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en kontroll på plats enligt artikel 48d i EU-förordningen ska kunna genomföras.

Verkställighet av beslut om sanktionsavgifter och viten enligt EU-förordningen

10 §

Beslut om sanktionsavgifter eller viten enligt EU-förordningen får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

4 kap.

1 §

Finansinspektionen ska ingripa mot

1. en administratör som har auktoriserats eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artik- larna 4–15, 21.1, 23.2, 23.11, 24.3, 25.2, 25.7, 26.2, 26.3, 27 och 28.1 i förordningen,

1. en administratör som har auktoriserats eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt

a) någon av artiklarna 4–15, 19a, 19b, 21.1, 23.2, 23.11, 24.3, 25.2, 25.7, 26.2, 26.3, 27 och 28.1 i förordningen, eller

b) en delegerad akt som Europeiska kommissionen har antagit enligt artikel 19c i förordningen,

2. en rapportör under tillsyn som har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 16, 23.3 och 23.10 i EU-förordningen,

3. en enhet under tillsyn som har använt ett referensvärde

a) utan att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.2 i EU-förordningen, eller

b) i strid med artikel 29.1,

4. den som har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 29.2 i EU-förordningen,

5. en administratör eller en enhet under tillsyn som inte följt ett föreläggande enligt artikel 21.3, 23.5 eller 23.6 i EU-förordningen,

6. en sådan administratör som avses i 1 eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande enligt 3 kap. 1 eller 2 § eller som inte har gett tillträde till verksamhetslokaler enligt 3 kap. 5 §, och

7. den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt artikel 34 i EU-förordningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021 i fråga om 4 kap. 1 § och i övrigt den 1 januari 2022.

2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandena.

3. Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet utfärdade i december 2019 förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel (i det följande benämnd ändringsförordningen). Förordningen trädde i kraft den 21 december 2019. Ändringsförordningen finns i bilaga 1.

Europaparlamentet och rådet utfärdade i december 2019 även direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism (i det följande benämnt ändringsdirektivet). Direktivet trädde i kraft den 21 december 2019. Ändringsdirektivet finns i bilaga 2. Under förhandlingarna om ändringsförordningen och ändringsdirektivet har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2017/18:FPM11).

Europaparlamentet och rådet utfärdade i november 2019 förordning (EU) 2019/2089 av den 27 november 2019 om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller EU-referensvärden för klimatomställning, EUreferensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden (i det följande benämnd förordningen om hållbara referensvärden). Förordningen trädde i kraft den 28 november 2019. Förordningen om hållbara referensvärden finns i bilaga 3. Under förhandlingarna om förordningen om referensvärden för hållbarhet har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2017/18:FPM123).

Europaparlamentet och rådet utfärdade i november 2019 förordning (EU) 2019/2115 av den 27 november 2019 om ändring av direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 596/2014 och (EU) 2017/1129 vad gäller främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag (i det följande benämnd förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag). Förordningen trädde i kraft den 31 december 2019. Förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag finns i bilaga 4. Under förhandlingarna om förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2017/18:FPM106).

I promemorian Ändrad tillsyn i fråga om datarapporteringstjänster och referensvärden samt ändrade krav på insiderförteckningar, som har tagits fram inom Finansdepartementet, finns förslag till de lagstiftningsåtgärder

som bör vidtas med anledning av ändringarna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument (i det följande benämnd MiFIR), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument (i det följande benämnt MiFID II), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat (i det följande benämnd förordningen om referensvärden), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk (i det följande benämnd marknadsmissbruksförordningen) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad (i det följande benämnd prospektförordningen). Ändringarna i MiFIR, MiFID II och förordningen om referensvärden ska börja tillämpas den 1 januari 2022. Ändringarna i prospektförordningen började tillämpas den 31 december 2019 och ändringarna i marknadsmissbruksförordningen börjar tillämpas den 1 januari 2021.

En sammanfattning av promemorian Ändrad tillsyn i fråga om datarapporteringstjänster och referensvärden samt ändrade krav på insiderförteckningar finns i bilaga 5. Promemorians lagförslag finns i bilaga 6. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2020/00855/V). I bilaga 10 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser som i svensk rätt genomför ändringsdirektivet i de delar som avser MiFID II.

I propositionen behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 september 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

I förhållande till lagrådsremissen har det i propositionen gjorts några språkliga och redaktionella ändringar.

Hänvisningar till S3

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 6.2, 6.4.1

4. Hänvisningar till EU-förordningarna

Regeringens förslag: Hänvisningar till EU:s förordning om marknader för finansiella instrument, EU:s förordning om referensvärden,

EU:s marknadsmissbruksförordning och EU:s förordning om tillväxtmarknader för små och medelstora företag ska vara dynamiska. Det innebär att en hänvisning ska avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

I några av de bestämmelser som föreslås i denna proposition krävs det en hänvisning till MiFIR, förordningen om referensvärden, marknadsmissbruksförordningen respektive förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag. För att eventuella ändringar i förordningarna ska få omedelbart genomslag i den svenska lagstiftningen är det lämpligt att hänvisningarna i de föreslagna bestämmelserna till förordningarna är dynamiska. När det gäller EU-förordningar är det också den hänvisningsteknik som regeringen ofta har använt i senare tids propositioner (se t.ex. prop. 2015/16:156 s. 20 f., prop. 2016/17:22 s. 95 f. och prop. 2019/20:37 s. 33).

5. Lagstiftningsåtgärder med anledning av ändringar i MiFID II och MiFIR

5.1. Bakgrund

Det regelverk som har införts med anledning av genomförandet av MiFID II och som gäller enligt MiFIR började tillämpas den 3 januari 2018 (se prop. 2016/17:162). Syftet med regelverket är att stärka finansmarknadernas effektivitet, motståndskraft och integritet. Bakgrunden är framför allt den finansiella kris som bröt ut 2008 och marknadsutvecklingen i övrigt.

Regelverket utgör en harmoniserad rättslig ram för de krav som tillämpas på värdepappersbolag, reglerade marknader och andra handelsplatser, leverantörer av datarapporteringstjänster och företag från tredjeland som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet i Europeiska unionen. Reglerna om tillståndskrav och tillsyn för företag som tillhandahåller datarapporteringstjänster infördes genom MiFID II. Det fanns inte någon motsvarande reglering tidigare. De tjänster som omfattas är godkänt publiceringsarrangemang (approved publication arrangement, APA), tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (consolidated tape provider, CTP) och godkänd rapporteringsmekanism (approved reporting mechanism, ARM).

5.2. Ändringsförordningen och ändringsdirektivet

Under 2017 lämnade Europeiska kommissionen förslag till ändringar av det europeiska systemet för finansiell tillsyn. De myndigheter som omfattas av det europeiska systemet för finansiell tillsyn är Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som är den europeiska makrotillsynsmyndigheten, och de tre europeiska tillsynsmyndigheterna (Esa-myndig-

heterna). Esa-myndigheterna, som ansvarar för mikrotillsynen, är Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma).

Med anledning av kommissionens förslag utfärdades i december 2019 ändringsförordningen och ändringsdirektivet. De ändringar som följer av ändringsförordningen syftar bl.a. till att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna ytterligare befogenheter för att skapa en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster. Ändringsdirektivet innehåller nödvändiga ändringar för att komplettera de ändringar som har gjorts genom ändringsförordningen.

Ändringsförordningen innebär att Esma ska ansvara för auktorisation och tillsyn över vissa leverantörer av datarapporteringstjänster i stället för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. I MiFIR har det införts bestämmelser om de befogenheter som Esma ska ha för att pröva ansökningar om auktorisation för tillhandahållande av datarapporteringstjänster och utöva tillsyn över leverantörer av sådana tjänster. I fråga om dessa leverantörer av datarapporteringstjänster är det således Esma, och inte längre de nationella behöriga myndigheterna, som är behörig myndighet. Genom ändringsförordningen har Esma även fått befogenhet att direkt från marknadsaktörer samla in referensuppgifter för finansiella instrument och information när det gäller krav på information före och efter handel med finansiella instrument. Genom ändringsdirektivet har de regler i MiFID II som handlar om auktorisation och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för datarapporteringstjänster upphävts (avdelning V, artiklarna 59–66). I stället har motsvarande bestämmelser införts i MiFIR (artiklarna 27a–27i).

5.3. Ändrad tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster

5.3.1. Ändrade definitioner

Regeringens förslag: I lagen om värdepappersmarknaden ska definitionen av leverantör av datarapporteringstjänster ändras till en hänvisning till definitionen i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. Definitionerna av godkänd rapporteringsmekanism (ARM-leverantör), godkänt publiceringsarrangemang (APA-leverantör) och tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP-leverantör) ska utmönstras ur lagen.

Regeringens bedömning: Ändringarna i definitionerna i

EU:s direktiv om marknader för finansiella instrument av ledningsorgan och personer i ledande befattning kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: MiFID II innehåller ett stort antal definitioner (artikel 4). De flesta av dessa har införts i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (1 kap. 4–5 §§). I samband med att reglerna om datarapporteringstjänster i MiFID II har upphävts genom ändringsdirektivet har även vissa definitioner tagits bort. Genom ändringsdirektivet (artikel 1.2 b) har definitionerna i MiFID II av godkänt publiceringsarrangemang (APA), tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP), godkänd rapporteringsmekanism (ARM) och leverantör av datarapporteringstjänster utmönstrats (artikel 4.1.52–4.1.54 och 4.1.63 i MiFID II). Genom ändringsförordningen (artikel 4.2 a) har motsvarande definitioner i stället införts i MiFIR (artikel 2.1.34–2.1.36a).

Finansinspektionen ska även efter ändringarna i MiFID II och MiFIR ansvara för tillsynen över vissa leverantörer av datarapporteringstjänster (artikel 2.1.18 och 2.3 i MiFIR). Det finns därför även fortsättningsvis behov av att använda detta uttryck i lagen om värdepappersmarknaden. Definitionen i lagen (1 kap. 4 b §) bör därmed behållas men ändras till en hänvisning till definitionen i MiFIR. Definitionerna av godkänd rapporteringsmekanism (ARM-leverantör), godkänt publiceringsarrangemang (APA-leverantör) och tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP-leverantör) behövs inte längre i lagen om värdepappersmarknaden och bör därför tas bort.

Vid genomförandet i svensk rätt av MiFID II infördes inga definitioner av termerna ledningsorgan och personer i ledande befattning i lagen om värdepappersmarknaden som motsvarar definitionerna i direktivet (artikel 4.1.36 och 4.1.37). Regeringen gjorde då bedömningen att det är lämpligare att i lagen använda etablerade svenska termer och uttryck i stället för de som används i direktivet (prop. 2016/17:162 s. 274). I lagen används därför termen styrelse eller uttrycket styrelse och verkställande direktör. Genom ändringsdirektivet (artikel 1.2 a) har definitionerna i MiFID II av ledningsorgan och personer i ledande befattning ändrats som en följd av att definitionen av leverantör av datarapporteringstjänster numera finns i MiFIR. Eftersom definitioner av dessa termer inte har införts i lagen om värdepappersmarknaden föranleder ändringarna i direktivet inte några lagstiftningsåtgärder.

Hänvisningar till S5-3-1

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10, Författningskommentar till 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

5.3.2. Tillståndsplikt för och reglering av datarapporteringstjänster

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för datarapporteringstjänster ska tas bort ur lagen om värdepappersmarknaden. Hänvisningar i lagen till dessa bestämmelser ska ersättas med hänvisningar till EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. Det ska införas en upplysningsbestämmelse om att det i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument finns bestämmelser om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster.

Regeringens bedömning: Det bör inte göras några ändringar avseende kravet att den som tillhandahåller en datarapporteringstjänst ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta anmäl-

ningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten. Inte heller förbudet för den som är eller har varit knuten till en leverantör av datarapporteringstjänster som anställd eller uppdragstagare att obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden bör ändras. Detsamma bör gälla förbudet mot att obehörigen röja uppgift om en anmälan eller utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten om uppgiften kan röja anmälarens identitet.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I MiFID II har det funnits regler om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster (avdelning V, artiklarna 59–66). Dessa regler har upphävts genom ändringsdirektivet (artikel 1.4). De bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som i svensk rätt genomför de upphävda reglerna bör därför upphävas (10 kap.).

I stället bör det i det kapitlet införas en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster finns i MiFIR. I samma kapitel i lagen finns även en bestämmelse om att den som tillhandahåller en datarapporteringstjänst ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten (10 kap. 15 §). Den bestämmelsen genomför regler i MiFID II som inte har ändrats genom ändringsdirektivet (artikel 73.2 i MiFID II) och bör därför behållas.

Redan före genomförandet av MiFID II fanns en bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden om att den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare inte obehörigen får röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden (1 kap. 11 § första stycket). I samband med genomförandet av direktivet utvidgades tillämpningsområdet så att förbudet omfattar även leverantörer av datarapporteringstjänster. Den som bryter mot bestämmelsen kan enligt brottsbalken dömas för brott mot tystnadsplikten. Bestämmelsen genomför inte några regler i MiFID II och berörs inte av ändringsdirektivet. Den bör därför även i fortsättningen gälla för leverantörer av datarapporteringstjänster.

Förbudet i lagen om värdepappersmarknaden mot att obehörigen röja uppgift om en anmälan eller utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten om uppgiften kan röja anmälarens identitet (1 kap. 11 § andra stycket) genomför motsvarande regler i MiFID II (artikel 73.1 andra stycket c), som inte ändrats genom ändringsdirektivet. Bestämmelsen i lagen bör därför gälla även i fortsättningen.

Ett antal bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden innehåller hänvisningar till bestämmelserna i 10 kap. samma lag om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för datarapporteringstjänster (2 kap. 3 §, 13 kap. 12 a §, 25 kap. 1 a, 1 e och 4 §§ och 26 kap.

2 §). Dessa hänvisningar bör i vissa fall ändras till hänvisningar till bestämmelserna i MiFIR. I andra fall bör hänvisningarna tas bort och det i stället införas hänvisningar till förordningen i andra bestämmelser.

Hänvisningar till S5-3-2

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10, Författningskommentar till lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 12 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 3 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

5.3.3. Behörig myndighet

Regeringens bedömning: Finansinspektionen bör även i fortsättningen vara behörig myndighet enligt EU:s förordning om marknader för finansiella instrument.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Nasdaq Stockholm AB anser att det inte är lämpligt med delat tillsynsansvar mellan Esma och Finansinspektionen och att Finansinspektionen bör behålla det fulla ansvaret för tillsynen av datarapporteringstjänster i Sverige.

Skälen för regeringens bedömning: Genom den ändring i MiFIR (artikel 2.1.18) som har gjorts genom ändringsförordningen (artikel 4.2 a i) har definitionen av behörig myndighet ändrats. Enligt den nya definitionen avses med behörig myndighet en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.26 i MiFID II och, för auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster, Esma, utom för godkända rapporteringsmekanismer (APA) och godkända publiceringsarrangemang (ARM) med undantag i enlighet med artikel 2.3 i MiFIR (artikel 2.1.18).

Det innebär att det inte längre är de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utan Esma som ska ha tillsyn över CTP-leverantörer och vissa APA-leverantörer och ARM-leverantörer. De nationella behöriga myndigheterna kommer dock fortfarande att ha kvar övriga uppgifter som behöriga myndigheter ansvarar för enligt MiFIR. Esma får även begära att de nationella behöriga myndigheterna ska bistå Esma vid utredningar och platsundersökningar (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artiklarna 38c och 38d i MiFIR). Esma kan också delegera specifika tillsynsuppgifter till nationella behöriga myndigheter (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38o i MiFIR).

Finansinspektionen är i dag behörig myndighet enligt MiFIR (1 kap. 1 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden). Genom de ändringar som har gjorts genom ändringsförordningen ska Esma överta ansvaret för auktorisation och tillsyn av vissa leverantörer av datarapporteringstjänster i och med att Esma ska vara behörig myndighet för dem enligt MiFIR. De nationella behöriga myndigheterna ska dock även i fortsättningen ha ansvaret för övriga uppgifter som åligger behöriga myndigheter enligt MiFIR. Finansinspektionen bör därför även i fortsättningen vara behörig myndighet enligt MiFIR. Finansinspektionen kommer därmed att ha de uppgifter som en nationell behörig myndighet ska ha enligt MiFIR i lydelsen enligt ändringsförordningen.

Nasdaq Stockholm AB anser att det inte är lämpligt med delat tillsynsansvar mellan Esma och Finansinspektionen och att Finansinspektionen bör behålla det fulla ansvaret för tillsynen av datarapporteringstjänster.

Regeringen konstaterar att genom de ändringar i MiFIR som har gjorts

genom ändringsförordningen regleras tillsynsansvaret i bestämmelser i MiFIR som är direkt tillämpliga. Enligt de nya bestämmelser som har införts i MiFIR ska kommissionen anta en delegerad akt med kriterier för att identifiera sådana APA-leverantörer och ARM-leverantörer som på grund av sin begränsade relevans för den inre marknaden fortsatt ska omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet. Kommissionen ska bl.a. beakta i vilken utsträckning tjänsterna tillhandahålls värdepappersföretag som är auktoriserade i endast en medlemsstat, antalet händelserapporter eller transaktioner och huruvida APA-leverantören eller ARM-leverantören är en del av en grupp finansmarknadsaktörer med gränsöverskridande verksamhet (artikel 4.2.b i ändringsförordningen, artikel 2.3 i MiFIR). Det är således möjligt att Esma kan komma att få ansvaret för tillsynen över en APA-leverantör eller ARM-leverantör i Sverige. Om en enhet står under Esmas tillsyn för någon tjänst som den tillhandahåller i egenskap av en leverantör av datarapporteringstjänster enligt MiFIR ska ingen av dess verksamheter som APA-leverantör eller ARM-leverantör undantas från tillsyn av Esma (artikel 4.2.b i ändringsförordningen, artikel 2.3 tredje stycket i MiFIR). För det fall en APAleverantör eller ARM-leverantör också har andra tillstånd, t.ex. som värdepappersbolag eller börs, är det även möjligt att Esma och Finansinspektionen kommer att ha ett delat tillsynsansvar över bolaget. Kommissionen har ännu inte antagit den delegerade akten.

Hänvisningar till S5-3-3

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 5.3.4, 5.4.1, 6.3.1

5.3.4. Finansinspektionens tillsyns- och ingripandemöjligheter

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden om Finansinspektionens tillsyn och möjligheter att ingripa mot leverantörer av datarapporteringstjänster ska ändras så att de gäller bara i förhållande till leverantörer av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen är behörig myndighet för enligt EU:s förordning om marknader för finansiella instrument. Det ska införas en upplysningsbestämmelse i lagen om att bestämmelser om återkallelse av tillstånd för leverantörer av datarapporteringstjänster finns i förordningen.

Bestämmelser i lagen om återkallelse av tillstånd som motsvarar dem i förordningen ska ändras så att de inte gäller för leverantörer av datarapporteringstjänster.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt MiFID II ska varje medlemsstat utse de behöriga myndigheter som ska fullgöra var och en av de uppgifter som föreskrivs i MiFIR och i det direktivet (artikel 67). Enligt lagen om värdepappersmarknaden är Finansinspektionen (och i särskilt angivna fall

Bolagsverket) behörig myndighet (1 kap. 4 b §). Medlemsstaterna ska enligt MiFID II ge de behöriga myndigheterna vissa tillsynsbefogenheter (artikel 69) och vissa möjligheter att ingripa genom sanktioner (artikel 70). Dessa regler i direktivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (23 och 25 kap.).

Som redovisas i avsnitt 5.3.3 har definitionen av behörig myndighet i MiFIR ändrats så att Esma är behörig myndighet för auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster, utom i fråga om APAleverantörer och ARM-leverantörer som omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet. Det innebär att det är Esma som ska ha de tillsynsbefogenheter och möjligheter att ingripa i fråga om CTP-leverantörer samt vissa APA- och ARM-leverantörer som de nationella behöriga myndigheterna hittills har haft. De nationella behöriga myndigheterna ska dock även i fortsättningen ha ansvaret för övriga uppgifter som åligger behöriga myndigheter enligt MiFIR.

Som en följd av de nya befogenheter och uppgifter som Esma ska ha i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster har det även gjorts ändringar i reglerna i MiFID II om vilka företag som omfattas av nationella behöriga myndigheters möjligheter att ingripa genom administrativa sanktioner och andra åtgärder vid överträdelser av det direktivet eller MiFIR (artikel 1.5 b och c i ändringsdirektivet, artikel 70.4 och 70.6 i MiFID II). Det har även gjorts ändringar i reglerna om skyldighet för revisorer att i vissa fall underrätta behöriga myndigheter om uppgifter eller beslut som de har fått kännedom om under sitt uppdrag (artikel 1.7 i ändringsdirektivet, artikel 77.1 i MiFID II). Samtidigt har det införts ett krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna, om de ansvarar för auktorisation och tillsyn av en APA-leverantörs eller en ARM-leverantörs verksamhet enligt MiFIR, övervakar verksamheten så att de kan bedöma om de villkor för verksamheten som föreskrivs i den förordningen uppfylls (artikel 1.3 i ändringsdirektivet, artikel 22 andra stycket i MiFID II). Medlemsstaterna ska även säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas så att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den information som krävs för att kunna bedöma om APA-leverantören eller ARM-leverantören uppfyller dessa krav.

Eftersom Finansinspektionens befogenheter som behörig myndighet när det gäller tillsyn över och möjligheter att ingripa mot svenska leverantörer av datarapporteringstjänster har inskränkts genom de ändringar som har gjorts genom ändringsförordningen bör bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden om tillsyn och ingripanden ändras på motsvarande sätt. Ovan nämnda ändringar i MiFID II behöver också genomföras i svensk rätt. De bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som rör Finansinspektionens tillsyn (23 kap.) och inspektionens möjligheter att ingripa (25 kap.) bör därför ändras så att de kompletterar de ändrade bestämmelserna i MiFIR och genomför ändringarna i MiFID II.

Genom ändringsförordningen har det införts bestämmelser i MiFIR om återkallelse av auktorisation för leverantörer av datarapporteringstjänster (artikel 4.6 i ändringsförordningen, artikel 27e i MiFIR). Eftersom bestämmelserna om återkallelse i förordningen är direkt tillämpliga i medlemsstaterna, bör de bestämmelser i lagen som motsvarar dem ändras så att de inte gäller för leverantörer av datarapporteringstjänster. Det bör också införas en upplysningsbestämmelse i lagen om att bestämmelser om återkallelse av tillstånd för leverantörer av datarapporteringstjänster finns i MiFIR.

Hänvisningar till S5-3-4

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10, Författningskommentar till 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 7 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 8 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 9 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

5.4. Esmas tillsyn

5.4.1. Krav på tillstånd för att inhämta information bör inte införas

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan den begär in uppgifter om tele- eller datatrafik.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Bestämmelserna i MiFIR

Som beskrivs i avsnitt 5.3.3 innebär ändringsförordningen att Esma inom ramen för MiFIR ska vara behörig myndighet för tillsyn över datarapporteringstjänster, utom sådana APA-leverantörer och ARM-leverantörer som är undantagna från Esmas tillsyn och i stället ska stå under tillsyn av en nationell behörig myndighet (artikel 4.2 i ändringsförordningen, artikel 2.1.18 och 2.3 i MiFIR). Det innebär bl.a. att Esma vid utövandet av tillsynen ska ha de befogenheter som anges i avdelning VIa i MiFIR (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artiklarna 38a–38g i MiFIR). De befogenheter som tilldelas Esma, någon av dess tjänstemän eller någon annan av Esma bemyndigad person får dock inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut (artikel 38a i MiFIR).

För att fullgöra sina skyldigheter enligt MiFIR får Esma begära information från personer som tillhandahåller datarapporteringstjänster och personer som kontrollerar dessa (artikel 38b 1 a i MiFIR), ledningen för sådana personer (artikel 38b.1 b i MiFIR) samt revisorer för och rådgivare till sådana personer (artikel 38b.1 c i MiFIR). Esma får även genomföra utredningar av samtliga ovan angivna personer (artikel 38c 1 i MiFIR). När sådana utredningar genomförs kan Esma bl.a. inhämta kopior på handlingar och uppgifter om tele- och datatrafik samt höra fysiska eller juridiska personer.

Medlemsstaterna har enligt MiFIR möjlighet att införa krav på att Esma ska ansöka om tillstånd från en rättslig myndighet enligt nationell rätt för att få begära in uppgifter om tele- eller datatrafik (artikel 38c.5).

Något krav på tillstånd bör inte införas

Frågan om det skulle införas ett krav på att Esma ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet för att få begära in uppgifter om tele- eller datatrafik behandlades även vid införandet av lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Regeringen framhöll då att det inte finns någon skyldighet för Finansinspektionen att begära tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan inspektionen begär in uppgifter från andra än dem som står under myndighetens tillsyn

(prop. 2012/13:72 s. 25 f.). Regeringen ansåg att det därför inte fanns skäl att föreskriva en annan ordning avseende Esma, som endast får begära in uppgifter från en begränsad personkrets. Vidare konstaterade regeringen att Esmas möjligheter att begära in uppgifter också begränsas av det skydd som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (i det följande kallad förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister) för sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier (artikel 60). Information och handlingar som omfattas av rättsliga privilegier torde t.ex. innefatta information eller handlingar som är sekretessbelagda enligt lag eller som är skyddade enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. I den mån Esma ändå skulle komma att ta del av sådan information eller sådana handlingar ansåg regeringen att det fick förutsättas att informationen inte utnyttjas och handlingarna återlämnas. Regeringen gjorde motsvarande bedömning även i fråga om uppgifter som Esma begär in enligt några andra EU-förordningar på värdepappersmarknadsområdet (se prop. 2011/12:40 s. 21 f., prop. 2018/19:38 s. 34 f. och prop. 2019/20:37 s. 38 f.).

Inte heller enligt de nya bestämmelserna i MiFIR får Esma använda de nu aktuella befogenheterna för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38a i MiFIR). Det finns därför inte skäl att göra någon annan bedömning än den som tidigare gjorts i motsvarande fråga. Det bör därför inte införas något krav på att Esma ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Esma begär in uppgifter enligt MiFIR.

Hänvisningar till S5-4-1

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 6.3.2

5.4.2. Platsundersökning och handräckning

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt

EU:s förordning om marknader för finansiella instrument ska kunna genomföras. Vid handräckning ska bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska genomföras hos.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Kronofogdemyndigheten anser att det bör övervägas om grundavgift ska få tas ut även när handräckning sker utan att det finns en exekutionstitel och att myndigheten bör få täckning för kostnaden som är förknippad med handläggningen av målet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Bestämmelserna i MiFIR

Enligt de nya bestämmelser som har införts i MiFIR genom ändringsförordningen ska Esma bl.a. ha möjlighet att genomföra nödvändiga platsundersökningar i företagslokaler som tillhör de personer som tillhandahåller datarapporteringstjänster och personer som kontrollerar dessa, ledningen för sådana personer samt revisorer för och rådgivare till sådana personer (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38d.1 i MiFIR).

En platsundersökning innebär bl.a. att tjänstemän och andra personer som Esma bemyndigat att genomföra en sådan undersökning ska få tillträde till alla företagslokaler som tillhör de personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma. Dessa har därvid befogenhet att granska relevanta handlingar, ta eller begära in kopior, begära muntliga eller skriftliga förklaringar, höra varje fysisk eller juridisk person som samtycker till det och begära in uppgifter om tele- och datatrafik. Personal från Esma har även befogenhet att, så länge och i den omfattning det är nödvändigt för undersökningen, försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar. Esma ska i god tid anmäla undersökningen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där undersökningen ska genomföras. Om det krävs för undersökningens korrekta genomförande och effektivitet får Esma genomföra den utan att först informera den som är föremål för undersökningen. En förutsättning för att undersökningen ska kunna genomföras är att den nationella behöriga myndigheten har bekräftat att myndigheten inte invänder mot den (artikel 38d.3 i MiFIR). Den som berörs av en platsundersökning som Esma utför är vid vite skyldig att underkasta sig den (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38d.5 i MiFIR). För det fall den berörda parten motsätter sig en av Esma beslutad platsundersökning ska den nationella behöriga myndigheten lämna nödvändigt bistånd för att undersökningen ska kunna genomföras och vid behov ska handräckning från verkställande myndighet begäras (artikel 38d.8 i MiFIR). Den behöriga myndigheten ska även, för det fall det enligt nationella bestämmelser krävs särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller lämna handräckning, ansöka om ett sådant tillstånd (artikel 38d.9 i MiFIR).

En bestämmelse om handräckning bör införas

För att Sverige ska leva upp till sina åligganden enligt MiFIR ska den nationella behöriga myndigheten, dvs. Finansinspektionen, kunna begära handräckning av en verkställande myndighet om någon motsätter sig platsundersökning. Det behöver därför införas en bestämmelse om detta i lagen om värdepappersmarknaden. Bestämmelsen bör utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser om handräckning i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning (2 kap. 2 §) och lagen (2019:1215) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (2 kap. 3 §). Det innebär att Kronofogdemyndigheten bör vara den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökning ska kunna genomföras.

Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning

eller avlägsnande gälla. Eftersom Esma ska kunna genomföra platskontroller utan att i förväg meddela den som kontrollen avser (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38d.3 i MiFIR), bör det i lagen anges att Finansinspektionen har möjlighet att begära att Kronofogdemyndigheten inte ska underrätta den hos vilken platsundersökning ska genomföras innan verkställighet sker.

Kronofogdemyndigheten har med stöd av utsökningsbalken befogenhet att vidta behövliga tvångsåtgärder och kan vid behov begära biträde av Polismyndigheten (2 kap. 17 § utsökningsbalken och 3 kap. 3 § utsökningsförordningen [1981:981]).

Kronofogdemyndigheten påpekar att det bör övervägas om grundavgift ska få tas ut även när handräckning sker utan att det finns en exekutionstitel och att myndigheten bör få täckning för kostnaden som är förknippad med handläggningen av målet. Enligt förslaget ska Finansinspektionen få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt MiFIR ska kunna genomföras. Det innebär att det inte är fråga om verkställighet av ett beslut om handräckning och verkställigheten grundar sig då inte på en exekutionstitel. Kronofogdemyndigheten har i sådana fall inget stöd att påföra grundavgift i ärendet (5–6 §§ förordningen [1992:1094] om avgifter vid Kronofogdemyndigheten).

Förslaget förväntas inte medföra att platsundersökningar kommer att ske med någon större frekvens. Handräckning i samband med platsundersökning aktualiseras dessutom bara om företaget i fråga motsätter sig åtgärden. Detta bedöms inte komma att ske annat än i sällsynta undantagsfall. I tidigare lagstiftningsärenden där det föreslagits motsvarande möjlighet för Finansinspektionen att begära handräckning har det inte föreslagits att Kronofogdemyndigheten ska få ta ut en avgift (se prop. 2011/12:40, prop. 2018/19:38 och prop. 2019/20:37). Regeringen anser att det saknas skäl att göra en annan bedömning i detta lagstiftningsärende.

Något krav på tillstånd för platsundersökning eller handräckning bör inte införas

Vid införandet av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister gjorde regeringen bedömningen att något krav på tillstånd för platsundersökning eller handräckning inte skulle införas. Regeringen uttalade i samband därmed att det följer av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 63.9) att en domstolsprövning i så fall ska avse äktheten i Esmas beslut samt användningen av tvångsåtgärder och att det inte får avse behovet av platsundersökning (prop. 2012/13:72 s. 27 f.). Regeringen konstaterade att behovet av platsundersökning dock kan prövas av Europeiska unionens domstol. Med hänsyn till den begränsade prövning som kan ske i nationell domstol eller hos annan rättslig myndighet och då ett beslut om platsundersökning kan överklagas i annan ordning framstod det enligt regeringens bedömning inte som motiverat att införa krav på nationell prövning i domstol eller vid annan rättslig myndighet. Regeringen påpekade även att Esmas möjlighet att begära platsundersökningar, och därmed Finansinspektionens utrymme att begära handräckning, är begränsad av de skydd som föreskrivs i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och

som innebär att Esma inte får använda sig av några utredningsbefogenheter för att avkräva sådan information och sådana handlingar som omfattas av rättsliga privilegier (artikel 60). Regeringen konstaterade att det av detta följer att några platsundersökningar inte får göras om detta skulle leda till röjandet av sådan information som omfattas av rättsligt skydd.

De nu aktuella bestämmelser som har införs i MiFIR (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38d i MiFIR) motsvarar dem i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 60). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning än den som gjordes när lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister infördes. Det bör därför inte införas något krav på tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning enligt MiFIR. Regeringen har tidigare i flera lagstiftningsärenden gjort motsvarande bedömning (se prop. 2011/12:40 s. 23–25, prop. 2018/19:38 s. 35–38 och prop. 2019/20:37 s. 40–42).

Hänvisningar till S5-4-2

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 6.3.3, Författningskommentar till 4 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

5.4.3. Finansinspektionens bistånd till Esma

Regeringens bedömning: Det följer direkt av bestämmelserna i

EU:s förordning om marknader för finansiella instrument att Finansinspektionen, i egenskap av behörig myndighet enligt den förordningen, på begäran av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska vidta vissa åtgärder för att stödja denna. Bestämmelserna i förordningen kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt de nya bestämmelser i

MiFIR som har införts genom ändringsförordningen ansvarar Esma för auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster, utom för APA-leverantörer och ARM-leverantörer med de undantag som anges i artikel 2.3 i MiFIR (artikel 4.2 a i i ändringsförordningen, artikel 2.1.18 i MiFIR). Esma får dock delegera specifika tillsynsuppgifter till en nationell behörig myndighet (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38o i MiFIR). Esma får också begära bistånd vid en platsundersökning av de tjänstemän som är anställda vid, bemyndigade eller utsedda av den behöriga myndigheten (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38d.6 i MiFIR). Det följer således direkt av MiFIR att Finansinspektionen, i egenskap av behörig myndighet enligt den förordningen, på begäran av Esma, ska vidta vissa åtgärder för att understödja Esma. Mot den bakgrunden föranleder de nu aktuella bestämmelserna i MiFIR inte några lagstiftningsåtgärder.

5.4.4. Verkställighet av Esmas beslut om avgifter och viten

Regeringens förslag: Beslut om avgifter eller viten enligt EU:s förordning om marknader för finansiella instrument ska få verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstryker förslaget eller har inget att invända mot det. Kronofogdemyndigheten efterfrågar ett förtydligande om myndighetens verkställighet av Esmas beslut om sanktionsavgifter och viten ska hanteras som enskilda mål eller som allmänna mål.

Skälen för regeringens förslag: Enligt de nya bestämmelser som har införts i MiFIR genom ändringsförordningen ska Esmas beslut om sanktionsavgifter och viten enligt den förordningen vara verkställbara (artikel 4.7 i ändringsförordningen, artikel 38j.4 i MiFIR). Verkställigheten ska följa de förfaranderegler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. Beslut om avgifter eller viten enligt MiFIR bör därför få verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Regeringen har tidigare gjort motsvarande bedömning i andra lagstiftningsärenden i fråga om verkställighet av Esmas beslut (se prop. 2011/12:40 s. 24 f., prop. 2012/13:72 s. 28 f., prop. 2018/19:38 s. 39 f. och prop. 2019/20:37 s. 43 f.).

Enligt bestämmelser som tidigare har införts i andra EU-förordningar på värdepappersmarknadsområdet har medlemsstaterna haft en skyldighet att utse en myndighet som ska pröva om ett beslut av Esma om avgift eller vite är äkta (se t.ex. artikel 68.4 andra stycket i förordningen om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister). Något motsvarande krav finns dock inte i MiFIR. Eftersom det inte finns något uttryckligt krav på att medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska pröva om Esmas beslut enligt MiFIR är äkta, saknas det skäl att utse en sådan myndighet. Kronofogdemyndigheten är dock den myndighet som kommer att ansvara för den praktiska verkställigheten enligt utsökningsbalken (1 kap. 3 §).

Kronofogdemyndigheten efterfrågar ett förtydligande om myndighetens mål om verkställighet av Esmas beslut om sanktionsavgifter och viten ska hanteras som enskilda mål eller som allmänna mål. Eftersom det är Esma som har rätt till sådana avgifter och viten kommer verkställigheten av

Esmas beslut att hanteras som enskilda mål, om det inte föreskrivs att sådana fordringar ska hanteras som allmänt mål (1 kap. 6 § andra stycket utsökningsbalken). I tidigare lagstiftningsärenden i fråga om verkställighet av Esmas beslut har det inte gjorts bedömningen att sådana mål bör hanteras som allmänna mål (jfr prop. 2011/12:40, prop. 2018/19:38 och prop. 2019/20:37). Regeringen anser att det saknas skäl att göra en annan bedömning i detta fall.

Hänvisningar till S5-4-4

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 6.3.5, Författningskommentar till 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

5.4.5. Tillhandahållande av information och referensuppgifter för finansiella instrument

Regeringens förslag: Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att information och referensuppgifter för finansiella instrument ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i stället för till

Finansinspektionen ska upphävas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Genom MiFIR i den ursprungliga lydelsen gavs de behöriga myndigheterna befogenhet att begära information från handelsplatser, APA-leverantörer och CTP-leverantörer för att kunna göra beräkningar för att fastställa kraven på transparens före och efter handel samt den reglering av handelsskyldigheter som infördes genom förordningen och för att avgöra om ett värdepappersföretag är en systematisk internhandlare (artikel 22.1). De behöriga myndigheterna skulle till Esma översända sådan information som Esma behövde för att utarbeta månatliga rapporter om bl.a. den totala EU-handelsvolymen per finansiellt instrument under de föregående tolv månaderna (artikel 22.3).

Handelsplatserna fick genom MiFIR en skyldighet att ge de behöriga myndigheterna de identifikationsuppgifter som krävdes för transaktionsrapporteringen när det gäller finansiella instrument som har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller handlas på en MTF-plattform eller OTF-plattform (artikel 27.1 första stycket). När det gäller andra finansiella instrument som omfattades av kraven på transaktionsrapportering och som handlades via en systematisk internhandlares system, skulle den systematiska internhandlaren ge sin behöriga myndighet identifikationsuppgifter för dessa instrument (artikel 27.1 andra stycket).

Vid genomförandet av MiFID II i svensk rätt infördes ett bemyndigande i lagen om värdepappersmarknaden som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt ovan angivna artiklar i MiFIR i stället ska lämnas till Esma (23 kap. 15 § 7).

Genom de ändringar i MiFIR som har gjorts genom ändringsförordningen får Esma befogenhet att begära information för beräkningar av transparenskrav och referensuppgifter för finansiella instrument direkt från handelsplatser, APA-leverantörer och CTP-leverantörer (artikel 4.3 i ändringsförordningen, artikel 22.1 i MiFIR). Eftersom denna befogenhet numera följer direkt av MiFIR innebär de nationella föreskrifter som anger att sådan information och sådana referensuppgifter ska lämnas till Esma en dubbelreglering. Bemyndigandet i lagen om värdepappersmarknaden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i MiFIR i stället ska lämnas till Esma (23 kap. 15 § 7) bör därför upphävas.

Hänvisningar till S5-4-5

Prop. 2020/21:24: Avsnitt Författningskommentar till 15 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

5.5. Information till kund om kostnader när en investeringstjänst erbjuds tillsammans med en annan tjänst eller produkt

Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden om den information som ett värdepappersinstitut ska lämna till en kund om kostnader för varje komponent när en investeringstjänst erbjuds tillsammans med en annan tjänst eller produkt (korsförsäljning) ska gälla oavsett om komponenterna kan köpas separat eller inte.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: I MiFID II anges att när en investeringstjänst erbjuds tillsammans med en annan tjänst eller produkt som en del av ett paket eller som ett villkor för samma överenskommelse eller paket (korsförsäljning), ska värdepappersföretaget informera kunden om huruvida det är möjligt att köpa de olika komponenterna separat, och tillhandahålla separata uppgifter om kostnaderna och avgifterna för varje komponent (artikel 24.11 första stycket). När direktivet genomfördes i svensk rätt infördes en motsvarande bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden (9 kap. 16 §). I den bestämmelsen anges att skyldigheten att förse kunden med uppgifter om kostnaderna och avgifterna för varje komponent gäller ifall det är möjligt att köpa de olika komponenterna separat. Någon sådan avgränsning anges dock inte i direktivet. För att bestämmelsen fullt ut ska stämma överens med det som anges i direktivet bör den ändras så att kravet att lämna information till kund om kostnader för varje komponent gäller vid korsförsäljning oavsett om komponenterna kan köpas separat eller inte.

Hänvisningar till S5-5

Prop. 2020/21:24: Avsnitt Författningskommentar till 16 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

6. Lagstiftningsåtgärder med anledning av ändringar i förordningen om referensvärden

Hänvisningar till S6

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10.2.1

6.1. Bakgrund

Index

Ett index är ett mått som bestäms utifrån ett urval av underliggande data. När ett index används för att bestämma värdet på ett finansiellt instrument eller finansiellt avtal eller används för att mäta resultatet i t.ex. en värdepappersfond blir det ett referensvärde (på engelska benchmark). En del index är referensräntor – t.ex. Libor, Euribor eller Stibor – som kan ligga till grund för prissättningen av olika typer av finansiella instrument, exempelvis ränteswappar. Vissa referensräntor används även för bestämmandet av nivån på räntor för t.ex. bolån. Index kan också användas för att mäta en fonds resultat i syfte att fastställa en portföljs tillgångs-

allokering eller beräkna resultatberoende avgifter. Index som avser råvaror används för prissättningen av derivatkontrakt eller certifikat. Index som utgör referensvärden fyller således en viktig funktion på de finansiella marknaderna.

Förordningen om referensvärden

Det har förekommit manipulation av referensräntorna Libor och Euribor som har visat på referensräntornas betydelse och deras sårbarhet. Med anledning av den uppmärksammade problematiken när det gäller dessa referensräntor utfärdande Europaparlamentet och rådet i juni 2016 förordningen om referensvärden. Genom förordningen infördes förbättrad styrning och kontroll över processen kring fastställandet av referensvärden med syftet att säkerställa att de index som i unionen används som referensvärden i finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat är rättvisande och inte manipuleras. Förordningen innehåller olika regler för olika typer av referensvärden. Den 1 januari 2019 trädde lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden i kraft.

Aktörer under tillsyn

Förordningen om referensvärden ska tillämpas på tillhandahållande av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användning av referensvärden inom unionen (artikel 2.1). Detaljerade krav ställs på de centrala aktörer som medverkar vid fastställande av referensvärden. Dessa aktörer benämns i förordningen administratörer och rapportörer av dataunderlag (artikel 3.1.6 och 3.1.8).

Eftersom det finns många olika referensvärdestyper och referensvärdesstorlekar har det ansetts viktigt att förordningen ställer proportionerliga krav så att den administrativa bördan för en administratör inte blir större än vad som är befogat med hänsyn till hur viktigt referensvärdet är för det finansiella systemet (skäl 40). I förordningen delas referensvärden in i tre kategorier som är föremål för krav i förhållande till deras storlek och art (referensvärdeskategorier). Dessa kategorier utgörs av kritiska referensvärden (artiklarna 3.1.25 och 20), signifikanta referensvärden (artiklarna 3.1.26 och 24) och icke-signifikanta referensvärden (artiklarna 3.1.27 och 26).

Kritiska referensvärden

Brister i vissa referensvärden kan få konsekvenser för marknadernas integritet, den finansiella stabiliteten, konsumenter, realekonomin eller finansiering av hushåll och företag som skulle kunna påverka en eller flera medlemsstater (skäl 35 i förordningen om referensvärden). Förordningen innehåller därför särskilda regler för sådana referensvärden som anses som kritiska i denna bemärkelse (artiklarna 20–23). Tillhandahållande av ett referensvärde och rapportering av dataunderlag är en frivillig verksamhet. När det gäller kritiska referensvärden har emellertid den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar bl.a. möjlighet att tvinga en administratör att offentliggöra ett sådant referensvärde (artikel 21.3) och även kräva att vissa företag rapporterar dataunderlag till referensvärdet (artikel 23.6).

Det är kommissionen som fastställer vilka referensvärden som är kritiska. För att ett referensvärde ska kunna anses vara kritiskt måste det uppfylla vissa kriterier. Kriterierna är alternativa (artikel 20.1). Ett referensvärde anses exempelvis kritiskt om det används som en referens för finansiella instrument eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet hos investeringsfonder som har ett totalt värde på minst 500 miljarder euro, baserat på referensvärdets alla olika slags löptider.

6.2. Ändringsförordningen

Som nämns i avsnitt 3 utfärdade Europaparlamentet och rådet i december 2019 förordning (EU) 2019/2175 (i det följande benämnd ändringsförordningen). Ändringsförordningen syftar bl.a. till att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna ytterligare befogenheter för att skapa en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster. I avsnitt 6.3 behandlas de ändringar i förordningen om referensvärden som har gjorts genom ändringsförordningen (artikel 5 i ändringsförordningen). Genom ändringsförordningen har Esma getts befogenheter att, som behörig myndighet enligt förordningen, utöva tillsyn över administratörer av vissa kritiska referensvärden (dvs. de som avses i artikel 20.1 a och b i förordningen om referensvärden, se artikel 5.12 i ändringsförordningen och artikel 40.1 a i förordningen om referensvärden) samt administratörer av referensvärden belägna i tredjeland (artikel 32 i förordningen om referensvärden, se artikel 5.10 i ändringsförordningen). Det innebär att på dessa områden är det Esma, och inte längre de nationella behöriga myndigheterna, som är behörig myndighet enligt förordningen om referensvärden.

Hänvisningar till S6-2

6.3. Esmas tillsyn över vissa administratörer av kritiska referensvärden

Hänvisningar till S6-3

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 6.2

6.3.1. Behörig myndighet

Regeringens bedömning: Finansinspektionen bör även i fortsättningen vara behörig myndighet enligt EU:s förordning om referensvärden.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Genom den ändring i förordningen om referensvärden (artikel 40.1) som har gjorts genom ändringsförordningen (artikel 5.12) ska Esma, inom ramen för förordningen, vara behörig myndighet för administratörer av vissa kritiska referensvärden (artikel 20.1 a och c i förordningen om referensvärden) och administratörer av referensvärden belägna i tredjeland (artikel 32 i samma förordning). De nationella behöriga myndigheterna kommer dock att ha kvar merparten av sina uppgifter enligt förordningen om referensvärden

(artikel 40.2). Utöver dessa uppgifter kan Esma begära att myndigheterna ska bistå Esma vid utredningar och platsundersökningar. Esma kan också delegera specifika tillsynsuppgifter till nationella behöriga myndigheter (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48m i förordningen om referensvärden).

Sedan tidigare gäller enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om referensvärden (1 kap. 2 §). Esma övertar ansvaret för tillsynen över administratörer av vissa kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden belägna i tredjeland i och med att Esma blir behörig myndighet för dem enligt förordningen. Finansinspektionen bör även i fortsättningen vara behörig myndighet enligt förordningen om referensvärden. Finansinspektionen kommer därmed att ha de uppgifter som en nationell behörig myndighet ska ha enligt förordningen i lydelsen enligt ändringsförordningen.

Nasdaq Stockholm AB anser att det inte är lämpligt med delat tillsynsansvar mellan Esma och Finansinspektionen. På motsvarande sätt som i fallet i avsnitt 5.3.3 regleras tillsynsansvaret i bestämmelser i en EU-förordning som är direkt tillämpliga. För det fall en administratör tillhandahåller flera referensvärden, varav ett eller flera omfattas av Esmas tillsyn, bör tillsyn över administratörens samtliga referensvärden endast utövas av

Esma för att undvika dubbelarbete (skäl 53 i ändringsförordningen). Enligt de bestämmelser i förordningen om referensvärden som har införts genom ändringsförordningen är Esma behörig myndighet för administratörer av vissa kritiska referensvärden. Nationella behöriga myndigheter kommer även i fortsättningen att utöva tillsyn över övriga administratörer av referensvärden. Det är således möjligt att Esma kommer att ha tillsyn över en administratör i Sverige.

Hänvisningar till S6-3-1

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 6.3.2, 6.3.3, 6.3.4

6.3.2. Krav på tillstånd för att inhämta information bör inte införas

Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på att

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan den begär in uppgifter av personer som deltar i tillhandahållandet av vissa kritiska referensvärden, tredjeparter som de personerna utkontrakterat funktioner eller verksamhet till och personer som på annat sätt har en nära och väsentlig anknytning till de personerna.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning

Bestämmelserna i förordningen om referensvärden

Som redogörs för i avsnitt 6.3.1 innebär ändringsförordningen att Esma, inom ramen för förordningen om referensvärden, ska vara behörig myn-

dighet för tillsyn över administratörer av vissa kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden belägna i tredjeland (artikel 5.12 i ändringsförordningen, artikel 40.1 i förordningen om referensvärden). Det innebär bl.a. att Esma vid utövandet av tillsynen ska ha de befogenheter som anges i avdelning VI i förordningen om referensvärden (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artiklarna 48a–48n i förordningen om referensvärden). De befogenheter som tilldelats Esma, dess tjänstemän eller någon annan av Esma bemyndigad person får dock inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48a i förordningen om referensvärden). För att fullgöra sina uppgifter enligt förordningen om referensvärden får Esma begära information från personer som deltar i tillhandahållandet av de referensvärden som Esma är behörig myndighet för (artiklarna 40.1 och 48b.1 a), tredjeparter till vilka de personer som tillhandahåller sådana referensvärden har utkontrakterat funktioner eller verksamhet (artikel 48b.1 b) och personer som på annat sätt har en nära och väsentlig anknytning till de personer som tillhandahåller sådana referensvärden (artikel 48b.1 c). Esma får även genomföra utredningar av samtliga ovan angivna personer (artikel 48c.1). När sådana utredningar genomförs kan Esma bl.a. inhämta kopior på handlingar och uppgifter om tele- och datatrafik samt höra fysiska eller juridiska personer.

Medlemsstaterna har enligt förordningen om referensvärden möjlighet att införa krav på att Esma ska ansöka om tillstånd från en rättslig myndighet enligt nationell rätt för att begära in uppgifter om tele- eller datatrafik (artikel 48c 5).

Något krav på tillstånd bör inte införas

Frågan om huruvida det bör införas något krav på att Esma ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet för att få begära in uppgifter om tele- eller datatrafik har behandlats i tidigare lagstiftningsärenden. I avsnitt 5.4.1 finns en redogörelse för de bedömningar som har gjorts i de ärendena.

De nya bestämmelserna i förordningen om referensvärden ger inte Esma rätt att använda de nu aktuella befogenheterna för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48a i förordningen om referensvärden). Det finns därför inte skäl att göra någon annan bedömning än den som tidigare gjorts i motsvarande fråga. Det bör därför inte införas något krav på att Esma ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan Esma begär in uppgifter enligt förordningen om referensvärden.

Hänvisningar till S6-3-2

6.3.3. Platsundersökning och handräckning

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt

EU:s förordning om referensvärden ska kunna genomföras. Vid handräckning ska bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Om Finansinspektionen begär det, ska Kronofogde-

myndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen ska genomföras hos.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Bestämmelserna i förordningen om referensvärden

Enligt de nya bestämmelser som genom ändringsförordningen har införts i förordningen om referensvärden ska Esma bl.a. ha möjlighet att genomföra nödvändiga platsundersökningar i företagslokaler som tillhör de personer som deltar i tillhandahållandet av de referensvärden som Esma är behörig myndighet för (se avsnitt 6.3.1), tredjeparter till vilka de har utkontrakterat funktioner eller verksamhet och personer som på annat sätt har en nära och väsentlig anknytning till dem (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artiklarna 48b.1 och 48d i förordningen om referensvärden). Förordningen om referensvärden ger administratörer möjlighet att utkontraktera funktioner eller tjänster och verksamhet som rör tillhandahållandet av referensvärden (artikel 10). Exempel på funktioner och tjänster är beräkning av referensvärdet, insamling av dataunderlag och spridning av referensvärdet.

En platsundersökning innebär bl.a. att tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en sådan undersökning ska få tillträde till alla företagslokaler som tillhör de personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma. Dessa har därvid befogenhet att granska relevanta handlingar, ta eller begära in kopior, begära muntliga eller skriftliga förklaringar från den juridiska personens företrädare eller personal, höra varje fysisk eller juridisk person som samtycker till det och begära in uppgifter om tele- och datatrafik. Personal från Esma har även befogenhet att, så länge och i den omfattning det är nödvändigt för undersökningen, försegla företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.2 i förordningen om referensvärden). Esma ska i tillräckligt god tid anmäla undersökningen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där undersökningen ska genomföras. Om det krävs för undersökningens korrekta genomförande och effektivitet får Esma genomföra den utan att först informera den som är föremål för undersökningen. En förutsättning för att undersökningen ska kunna genomföras är att den nationella behöriga myndigheten har bekräftat att myndigheten inte invänder mot den (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.3 i förordningen om

referensvärden). Den som berörs av en platsundersökning som Esma utför är vid vite skyldig att underkasta sig den (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.5 i förordningen om referensvärden). För det fall den berörda parten motsätter sig en av Esma beslutad platsundersökning ska den nationella behöriga myndigheten lämna nödvändigt bistånd för att undersökningen ska kunna genomföras och vid behov ska handräckning från verkställande myndighet begäras (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.8 i förordningen om referensvärden). Den behöriga myndigheten ska även, för det fall det enligt nationella bestämmelser krävs särskilt tillstånd från en rättslig myndighet för att genomföra en platsundersökning eller lämna handräckning, ansöka om ett sådant tillstånd (artikel 48d.9 i förordningen om referensvärden).

En bestämmelse om handräckning bör införas

För att Sverige ska leva upp till sina åligganden enligt förordningen om referensvärden är det nödvändigt att den nationella behöriga myndigheten, dvs. Finansinspektionen, kan begära handräckning av en verkställande myndighet om någon motsätter sig en platsundersökning. Det behöver därför införas en bestämmelse i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden som reglerar detta. Bestämmelsen om handräckning bör utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser om handräckning i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning (2 kap. 2 §) och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (2 kap. 3 §). Det innebär att Kronofogdemyndigheten bör vara den myndighet som ska lämna handräckning för att platsundersökning ska kunna genomföras.

Vid handräckning bör bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande gälla. Eftersom Esma ska kunna genomföra platskontroller utan att i förväg meddela den som kontrollen avser (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d.3 i förordningen om referensvärden), bör det i lagen anges att Finansinspektionen har möjlighet att begära att Kronofogdemyndigheten inte ska underrätta den hos vilken platsundersökning ska genomföras innan verkställighet sker.

Kronofogdemyndigheten framhåller att det bör övervägas om grundavgift ska få tas ut även när handräckning sker utan att det finns en exekutionstitel och att myndigheten bör få täckning för kostnaden som är förknippad med handläggningen av målet. Regeringen gör samma bedömning som i avsnitt 5.4.2 när det gäller möjligheten för Finansinspektionen att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för en platsundersökning.

Något krav på tillstånd för platsundersökning eller handräckning bör inte införas

De nu aktuella bestämmelser som har införts i förordningen om referensvärden (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48d i förordningen om referensvärden) motsvarar dem i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 60). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning än den som gjordes när lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister infördes. Det bör därför inte införas något krav på tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsundersökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning enligt förordningen om referensvärden. Regeringen har tidigare i flera lagstiftningsärenden gjort motsvarande bedömning (se prop. 2011/12:40 s. 23–25, prop. 2018/19:38 s. 35–38 och prop. 2019/20:37 s. 40–42).

Hänvisningar till S6-3-3

Prop. 2020/21:24: Avsnitt Författningskommentar till 3 kap. lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden

6.3.4. Finansinspektionens bistånd till Esma

Regeringens bedömning: Det följer direkt av bestämmelserna i

EU:s förordning om referensvärden att Finansinspektionen, i egenskap av behörig myndighet enligt den förordningen, på begäran av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, ska vidta vissa åtgärder för att stödja denna. Bestämmelserna i förordningen kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: De ändringar i förordningen om referensvärden som har gjorts genom ändringsförordningen innebär att

Esma, som behörig myndighet enlig förordningen om referensvärden, ansvarar för övervakning och tillsyn över administratörer av vissa kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden belägna i tredjeland (se avsnitt 6.3.1). Esma får dock delegera specifika tillsynsuppgifter till en nationell behörig myndighet om det är nödvändigt för att tillsynsuppgiften ska kunna utföras korrekt (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48m i förordningen om referensvärden). Sådana specifika tillsynsuppgifter kan exempelvis innefatta befogenhet att begära uppgifter (i enlighet med artikel 48b) och att genomföra utredningar och kontroller på plats (i enlighet med artiklarna 48c och 48d). Auktorisation av kritiska referensvärden får dock inte delegeras (artikel 48m.1 andra stycket).

Om Esma begär att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på plats som föreskrivs i förordningen

om referensvärden ska de behöriga myndigheterna för det syftet ha samma befogenheter som Esma (artikel 48d.7).

Detta innebär att det följer direkt av förordningen om referensvärden att Finansinspektionen, i egenskap av behörig myndighet enligt den förordningen, på begäran av Esma, ska vidta vissa åtgärder för att understödja Esma. Mot den bakgrunden föranleder de nu aktuella bestämmelserna i förordningen om referensvärden inte några lagstiftningsåtgärder.

Hänvisningar till S6-3-4

6.3.5. Verkställighet av Esmas beslut om sanktionsavgifter och viten

Regeringens förslag: Beslut om sanktionsavgifter eller viten enligt

EU:s förordning om referensvärden ska få verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen om referensvärden ska Esmas beslut om sanktionsavgifter och viten enligt den förordningen vara verkställbara (artikel 48h.4, se artikel 5.19 i ändringsförordningen). Verkställigheten ska följa de förfaranderegler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker.

Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen om referensvärden bör därför få verkställas enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Regeringen har tidigare gjort motsvarande bedömning i fråga om verkställighet av Esmas beslut (se prop. 2011/12:40 s. 24 f., prop. 2012/13:72 s. 28 f., prop. 2018/19:38 s. 39 f. och prop. 2019/20:37 s. 43 f.).

Enligt bestämmelser som tidigare har införts i andra EU-förordningar på värdepappersmarknadsområdet har medlemsstaterna haft en skyldighet att utse en myndighet som ska pröva om ett beslut av Esma om avgift eller vite är äkta (se t.ex. artikel 68.4 andra stycket i förordningen om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister). Något motsvarande krav finns dock inte i förordningen om referensvärden. Eftersom det inte finns något uttryckligt krav på att medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska pröva om Esmas beslut enligt förordningen om referensvärden är äkta saknas det skäl att utse en sådan myndighet. Kronofogdemyndigheten är dock den myndighet som kommer att ansvara för den praktiska verkställigheten enligt utsökningsbalken (1 kap. 3 §).

Kronofogdemyndigheten efterfrågar ett förtydligande om myndighetens mål om verkställighet av Esmas beslut om sanktionsavgifter och viten ska hanteras som enskilda mål eller som allmänna mål. Regeringen gör samma bedömning som i avsnitt 5.4.4 när det gäller verkställighet av Esmas beslut om sanktionsavgifter och viten.

Hänvisningar till S6-3-5

Prop. 2020/21:24: Avsnitt Författningskommentar till lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden

6.4. Förordningen om hållbara referensvärden

6.4.1. Bakgrund

Som nämns i avsnitt 3 utfärdade Europaparlamentet och rådet i november 2019 förordningen om hållbara referensvärden.

Koldioxidsnåla investeringsstrategier blir allt vanligare och investerarna använder i allt högre grad referensvärden för koldioxidsnåla investeringar för att mäta sina investeringsportföljers resultat. Syftet är att fastställandet av EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet på grundval av en metod som är kopplad till de åtaganden som fastställs i Parisavtalet om koldioxidutsläpp ska bidra till ökad öppenhet och till att förhindra s.k. grönmålning. Med grönmålning (på engelska greenwashing) avses att framställa något som bättre för miljön än vad det är. Företag kan t.ex. försöka skapa en bild av att företaget eller produkter företaget säljer är mer miljövänliga än vad de är. För att den inre marknaden ska fortsätta att fungera korrekt till förmån för slutinvesteraren, för att ytterligare förbättra den inre marknadens funktion, och för att säkerställa en hög nivå av konsument- och investerarskydd ansågs det lämpligt att ändra förordningen om referensvärden genom att införa ett regelverk för att fastställa minimikrav när det gäller EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet på unionsnivå. I det avseendet är det särskilt viktigt att sådana referensvärden inte medför betydande skada för andra mål för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-mål).

För att säkerställa att märkningen EU-referensvärde för klimatomställning och EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet är tillförlitliga och lätta att känna igen för investerare i hela unionen bör endast administratörer som uppfyller kraven i förordningen om hållbara referensvärden ha rätt att använda dessa märkningar när de marknadsför sådana referensvärden i unionen.

Hänvisningar till S6-4-1

6.4.2. Förordningens innehåll

Förordningen om hållbara referensvärden inför två nya typer av referensvärden: EU-referensvärde för klimatomställning och EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet.

Ett EU-referensvärde för klimatomställning är ett referensvärde med märkning som ett EU-referensvärde för klimatomställning och vars underliggande tillgångar väljs ut, viktas eller undantas så att den resulterande referensportföljen har en utveckling mot minskade koldioxidutsläpp. Referensvärdet ska även konstrueras i enlighet med de minimistandarder som fastställs i delegerade akter som antas av kommissionen (artikel 3.1.23a).

Ett EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet är ett referensvärde med märkning som ett EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet och vars underliggande tillgångar väljs ut, viktas eller undantas så att den resulterande referensportföljens koldioxidutsläpp är anpassade till målen i Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, som godkändes av EU den 5 oktober 2016.

Referensvärdet ska även konstrueras i enlighet med de minimistandarder som fastställs i delegerade akter som antas av kommissionen och den verksamhet som hänför sig till dess underliggande tillgångar ska inte medföra någon betydande skada för andra mål för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-mål).

Genom förordningen om hållbara referensvärden har nya krav införts på administratörer som tillhandahåller EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet (artikel 1.3 i den förordningen, artiklarna 19a–19c i förordningen om referensvärden, se avsnitt 6.4.3). Det har även införts krav på att administratörer som är belägna i unionen och som tillhandahåller signifikanta referensvärden fastställda på grundval av en eller flera underliggande tillgångar respektive ett eller flera priser, senast den 1 januari 2022 ska sträva efter att erbjuda ett eller flera EU-referensvärden för klimatomställning (artikel 19d i förordningen om referensvärden).

Genom förordningen om hållbara referensvärden har det också införts krav på medlemsstaterna att i enlighet med nationell rätt ge de behöriga myndigheterna befogenhet att påföra lämpliga administrativa sanktioner och vidta andra administrativa åtgärder vid överträdelser av de nya kraven.

Hänvisningar till S6-4-2

6.4.3. Finansinspektionens ingripanden

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ingripa mot en auktoriserad eller registrerad administratör av referensvärden som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s förordning om referensvärden i fråga om det som gäller beträffande EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen om referensvärden ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta lämpliga administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder avseende vissa uppräknade överträdelser (artikel 42.1 första stycket a). Det har därför införts en bestämmelse om ingripande i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden (4 kap. 1 §). I den bestämmelsen regleras vem som kan bli föremål för ett ingripande och för vilken överträdelse.

Genom förordningen om hållbara referensvärden har det gjorts ändringar i förordningen om referensvärden som innebär att det införts nya krav på administratörer som tillhandahåller EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Det har både gjorts ändringar i befintliga bestämmelser i förordningen om referensvärden och införts nya bestämmelser. Den s.k. överträdelsekatalogen i förordningen (artikel 42.1 första stycket a) har ändrats på så sätt att de behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att ingripa även vid överträdelser av de nya bestämmelserna om EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet

(artiklarna 19a–19c i förordningen, se artikel 1.7 i förordningen om hållbara referensvärden).

I förordningen om referensvärden anges de krav som administratörer som tillhandahåller EU-referensvärden för klimatomställning och EUreferensvärden för anpassning till Parisavtalet ska uppfylla (artikel 19a). Det innebär bl.a. att administratören av ett EU-referensvärde ska beskriva, dokumentera och offentliggöra alla metoder som används för att beräkna referensvärden och tillhandahålla viss information. Det ställs vidare krav på administratörer för EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet att specificera den formel eller beräkning som används för att fastställa om utsläppen är i linje med målen i Parisavtalet. Det innebär även att administratörer av EU-referensvärden ska anta förfaranden för att göra ändringar av sina metoder samt offentliggöra dessa förfaranden och föreslagna ändringar. Administratörerna ska dessutom regelbundet granska sina metoder på åtminstone årsbasis för att se till att metoderna ger en god bild av de fastställda målen (bilaga III). Kommissionen ges vidare befogenhet att anta delegerade akter för att bl.a. specificera kriterier för val av underliggande tillgångar och metod för viktning av referensvärdets underliggande tillgångar. Administratörer av EU-referensvärden ska uppfylla kraven i förordningen senast den 30 april 2020.

I förordningen anges även de krav som administratörer som tillhandahåller EU-referensvärden för klimatomställning ska uppfylla (artikel 19b). Det innebär bl.a. att sådana administratörer senast den 31 december 2022 ska välja ut, vikta eller undanta underliggande tillgångar som är emitterade av företag som följer en utveckling mot minskade koldioxidutsläpp i enlighet med de krav som anges i förordningen. De emitterade företagen ska bl.a. redovisa mätbara målsättningar för minskade koldioxidutsläpp som ska uppnås inom särskilda tidsramar, en minskning av koldioxidutsläpp som särredovisas ned till nivån för relevanta operativa dotterföretag och årlig information om framsteg som gjorts mot dessa målsättningar. Den verksamhet som hänför sig till de underliggande tillgångarna får inte medföra betydande skada för andra ESG-mål.

I förordningen ges kommissionen också befogenhet att anta en delegerad akt för att komplettera förordningen genom att identifiera, med hänsyn till EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet, de sektorer som ska uteslutas eftersom de inte har några mätbara målsättningar för minskning av koldioxidutsläpp med särskilda frister som är anpassade till målen för Parisavtalet (artikel 19c). Kommissionen ska anta den delegerade akten senast den 1 januari 2021 och uppdatera den vart tredje år.

Mot bakgrund av det anförda bör Finansinspektionen få möjlighet att ingripa mot en auktoriserad eller registrerad administratör av referensvärden även när denne har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om referensvärden i fråga om det som gäller beträffande EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet.

Hänvisningar till S6-4-3

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 6.4.2, 9, Författningskommentar till 1 § lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden

7. Lagstiftningsåtgärder med anledning av förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag

7.1. Bakgrund

Genom MiFID II skapades en särskild reglering för tillväxtmarknader för små och medelstora företag, en underkategori av multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar), i syfte att underlätta tillgång till kapital för små och medelstora företag och hjälpa dem att växa och för att underlätta ytterligare utveckling av specialiserade marknader som syftar till att tillgodose behoven hos emittenter som är små och medelstora företag och har tillväxtpotential.

Genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag har det gjorts vissa ändringar i marknadsmissbruksförordningen och i prospektförordningen. Förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag syftar till att öka attraktionskraften hos tillväxtmarknader för små och medelstora företag genom att ytterligare minska de kostnader för regelefterlevnad och den administrativa börda för emittenter vars finansiella instrument är upptagna till handel på en sådan marknad (skäl 4).

Ändringarna av prospektförordningen började tillämpas samma dag som förordningen trädde i kraft, dvs. den 31 december 2019, medan ändringarna av marknadsmissbruksförordningen börjar tillämpas den 1 januari 2021. Frågan om behovet av lagstiftningsåtgärder till följd av de ändringar som har gjorts i marknadsmissbruksförordningen och prospektförordningen behandlas i avsnitten 7.2 och 7.3 nedan.

7.2. Ändringar i marknadsmissbrukslagstiftningen

7.2.1. En ny ingripandemöjlighet

Regeringens förslag: I lagen med kompletterande bestämmelser till

EU:s marknadsmissbruksförordning ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att det för emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel endast på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag gäller en särskild bestämmelse i EU:s marknadsmissbruksförordning om uppskjutande av offentliggörande av insiderinformation.

Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag som har åsidosatt sin skyldighet enligt EU:s marknadsmissbruksförordning genom att låta bli att, trots begäran från inspektionen, lämna en skriftlig förklaring till hur villkoren för att skjuta upp offentliggörande av insiderinformation uppfylldes.

serna om offentliggörande av insiderinformation i marknadsmissbruksförordningen har varit föremål för bedömning avseende bestämmelsernas förenlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i det följande benämnd EU:s dataskyddsförordning. Svenska Fondhandlareföreningen anser att det är svårt att förstå den nya bestämmelsen i marknadsmissbruksförordningen som gäller att om emittenten kan motivera sitt beslut att skjuta upp offentliggörandet ska denne inte vara skyldig att bevara dokumentation avseende den förklaringen (sista meningen i det nya fjärde stycket i artikel 17.4). Föreningen anser vidare att det är svårt att förstå skälet till bestämmelsen och är tveksam om det verkligen utgör en minskning av den administrativa bördan för företagen i fråga.

Skälen för regeringens förslag: Enligt marknadsmissbruksförordningen ska en emittent så snart som möjligt informera allmänheten om insiderinformation som direkt berör den emittenten (artikel 17.1 första stycket). En emittent får, under vissa förutsättningar, på eget ansvar skjuta upp offentliggörande av insiderinformation (artikel 17.4 första stycket).

Om ett uppskjutande av insiderinformation har skett ska emittenten omedelbart efter det att informationen offentliggjorts för allmänheten informera den behöriga myndigheten om att uppskjutande hade skett och ge en skriftlig förklaring till hur villkoren för uppskjutande av offentliggörande uppfylldes (artikel 17.4 tredje stycket). Detta har även gällt emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Medlemsstaterna får välja att i stället föreskriva att en sådan skriftlig redogörelse endast behöver tillhandahållas den behöriga myndigheten på begäran. Sverige har valt att göra det genom en bestämmelse i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (2 kap. 2 § och prop. 2016/17:22 s. 186).

Genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag (artikel 1.3) har det gjorts ett tillägg i marknadsmissbruksförordningen som innebär att emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel endast på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag bara på begäran är skyldiga att tillhandahålla en skriftlig förklaring till den behöriga myndigheten (artikel 17.4 fjärde stycket marknadsmissbruksförordningen). Det innebär att det i förordningen har införts en direkt tillämplig bestämmelse som gäller bara för sådana emittenter. Den motsvarar den ovannämnda bestämmelsen i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (2 kap. 2 §). En upplysningsbestämmelse om tillägget i marknadsmissbruksförordningen bör tas in i lagen.

Svenska Fondhandlareföreningen anser att det är svårt att förstå den nya bestämmelsen i marknadsmissbruksförordningen som gäller att emittenten, om denne kan motivera sitt beslut att skjuta upp offentliggörandet, inte ska vara skyldig att bevara dokumentation avseende den förklaringen (sista meningen i det nya fjärde stycket i artikel 17.4) och är tveksam till om det minskar bördan för de berörda företagen. Regeringen konstaterar att emittenter som skjuter upp offentliggörande av insiderinformation ska uppfylla vissa krav på dokumentation som framgår av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1055 av den 29 juni 2016 om

fastställande av tekniska standarder vad gäller de tekniska villkoren för lämpligt offentliggörande av insiderinformation och för uppskjutande av offentliggörandet av insiderinformation i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (artikel 4). Av kommissionens konsekvensanalys framgår att dokumentationen av sådana uppgifter i sig är en administrativ börda för emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag (Europeiska kommissionens konsekvensanalys (SWD(2018) 243 final av den 24 maj 2018, s. 16). Enligt den nu aktuella nya bestämmelsen i marknadsmissbruksförordningen behöver således sådana emittenter inte bevara dokumentation avseende förklaringen till beslutet att skjuta upp offentliggörandet (sista meningen i det nya fjärde stycket i artikel 17.4). Syftet med den bestämmelsen är att emittenten inte behöver följa de mer långtgående kraven på dokumentation som annars skulle gälla enligt kommissionens genomförandeförordning. Emittenten måste dock kunna motivera sitt beslut att skjuta upp offentliggörandet på begäran av den behöriga myndigheten. Sådana emittenter ska under alla omständigheter på den behöriga myndighetens begäran tillhandahålla en förklaring om uppskjutandet. Det är den lättnad som införs för sådana emittenter genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag i förhållande till huvudregeln i marknadsmissbruksförordningen att omedelbart efter det att informationen offentliggjorts för allmänheten informera den behöriga myndigheten om uppskjutandet (se skäl 9 i förordningen). Eftersom Sverige, som nämns ovan, redan har infört en sådan lättnad i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning innebär detta tillägg i förordningen inte någon ytterligare lättnad för svenska bolag (2 kap. 2 §).

Enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska Finansinspektionen ingripa mot den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen genom att låta bli att, trots begäran från inspektionen, lämna en sådan skriftlig förklaring som avses i artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen om att det har funnits förutsättningar för att skjuta upp offentliggörandet (5 kap. 2 § 3). För en fullständig anpassning till marknadsmissbruksförordningen ska Finansinspektionen även kunna ingripa mot emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag, som trots inspektionens begäran har låtit bli att inge en skriftlig förklaring enligt den nya bestämmelsen i förordningen (artiklarna 17.4 fjärde stycket och 30.1 a). Bestämmelsen om ingripande i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning bör därför kompletteras på så sätt att det införs en hänvisning även till artikel 17.4 fjärde stycket i marknadsmissbruksförordningen. Förslaget innebär dock ingen ändring i sak eftersom Finansinspektionen i dag kan ingripa även mot emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag enligt nuvarande bestämmelser om ingripande i den lagen (5 kap. 2 §).

Datainspektionen förutsätter att bestämmelserna om offentliggörande av insiderinformation i marknadsmissbruksförordningen har varit föremål för bedömning avseende bestämmelsernas förenlighet med EU:s dataskyddsförordning. Regeringen konstaterar att den fråga Datainspektionen tar upp rör förhållandet mellan två EU-rättsakter – marknadsmissbruksförord-

ningen och EU:s dataskyddsförordning. Det är emellertid en fråga som inte ligger inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Hänvisningar till S7-2-1

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10.3.1, Författningskommentar till 2 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning, Författningskommentar till 2 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

7.2.2. Ändrade krav på insiderförteckningar på tillväxtmarknader för små och medelstora företag

Regeringens förslag: En emittent vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag i

Sverige ska upprätta en förteckning över alla personer som har tillgång till insiderinformation och som arbetar för emittenten genom anställningskontrakt eller på annat vis utför uppgifter genom vilka de har tillgång till insiderinformation.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansförbundet anser att det är viktigt att fackligt förtroendevalda som sätts upp på insiderlistor, som en följd av sitt fackliga uppdrag, måste ges information om detta och innebörden av att sättas upp på en insiderlista av arbetsgivaren och önskar att lagstiftaren förtydligar arbetsgivarens ansvar för att denna information ges på korrekt och rättssäkert sätt. Svenska Fondhandlareföreningen, Svenskt Näringsliv och Näringslivets Regelnämnd NNR framhåller vikten av att de förenklade insiderförteckningarna verkligen leder till en förenkling och minskad administrativ börda för berörda företag.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

En insiderförteckning är en förteckning över alla personer som har tillgång till insiderinformation och som arbetar för en emittent genom anställningskontrakt, eller på annat vis utför uppgifter genom vilka de har tillgång till insiderinformation, såsom rådgivare, revisorer eller kreditvärderingsinstitut. Enligt huvudregeln i marknadsmissbruksförordningen ska emittenter eller personer som handlar på deras vägnar eller för deras räkning upprätta en sådan insiderförteckning (artikel 18.1). Sådana insiderförteckningar benämns i denna proposition händelsebaserade insiderförteckningar. Emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på tillväxtmarknader för små och medelstora företag ska, enligt nuvarande regler, undantas från detta krav (artikel 18.6). Det förutsätter att sådana emittenter har vidtagit alla rimliga åtgärder för att informera alla personer med tillgång till insiderinformation om de skyldigheter som detta för med sig och de sanktioner som är tillämpliga vid insiderhandel och olagligt röjande av insiderinformation samt att emittenten har möjlighet att på begäran förse den behöriga myndigheten med en insiderförteckning.

Genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag har marknadsmissbruksförordningen ändrats på så sätt att det har införts ett krav på att upprätta insiderförteckningar även för emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag (artikel 1.4 b i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag). En sådan förteckning behöver

dock endast avse personer som på grund av sin funktion eller befattning hos emittenten har regelbunden tillgång till insiderinformation (artikel 18.6 första stycket i marknadsmissbruksförordningen), i denna proposition kallade permanenta insiderförteckningar. Det kan, enligt förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, t.ex. vara direktörer, medlemmar av ledningsorgan och interna rådgivare (skäl 10). Eftersom vissa medlemsstater anser att insiderförteckningar är viktiga för att säkerställa högre nivå av marknadsintegritet bör medlemsstaterna ges möjlighet att införa ett krav på att emittenter vars finansiella instrument är upptagna till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag tillhandahåller mer omfattande insiderförteckningar som innefattar alla personer som har tillgång till insiderinformation (skäl 10). De förteckningarna bör dock utgöra en mindre administrativ börda än fullständiga insiderförteckningar med hänsyn till behovet av att säkerställa en proportionerlig administrativ börda för små och medelstora företag. Esma ska senast den 1 september 2020 till kommissionen överlämna förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa det exakta formatet för sådana insiderförteckningar (artikel 18.6 fjärde och femte styckena i marknadsmissbruksförordningen). Under perioden maj–juli 2020 genomförde Esma ett offentligt samråd som omfattade ett utkast till förslag till tekniska standarder för insiderförteckningar i enlighet med marknadsmissbruksförordningen (Consultation paper 6 May 2020 – ESMA70-156-2478). I utkastet föreslås att insiderförteckningarna ska innehålla följande information: den händelse som gör att skyldigheten att upprätta en insiderförteckning uppstår, för- och efternamn på relevant person, tidpunkt då personen får – och inte längre har tillgång till – insiderinformation, telefonnummer till arbete och privat, identifieringsnummer och skälen för att personen inkluderas på insiderförteckningen. Esmas förslag innebär därmed att några av de uppgifter som ska ingå i fullständiga insiderförteckningar inte skulle ingå i de nu aktuella insiderförteckningarna (efternamn vid födseln, bolagets namn och adress samt fullständig hemadress). Om det är motiverat med hänsyn till specifika nationella omständigheter avseende marknadens integritet får en medlemsstat således begära att emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag i sina insiderförteckningar tar med alla personer som har tillgång till insiderinformation och som arbetar för dem genom anställningskontrakt eller på annat vis utför uppgifter genom vilka de har tillgång till insiderinformation, såsom rådgivare, revisorer eller kreditvärderingsinstitut (artikel 18.6 andra stycket i marknadsmissbruksförordningen). En bedömning av behovet av händelsebaserade insiderförteckningar får göras i varje enskild medlemsstat.

Valmöjligheten att införa ett krav på händelsebaserade insiderförteckningar bör utnyttjas

Insiderförteckningar är viktiga verktyg för att förebygga marknadsmissbruk, vilket skadar finansmarknadernas integritet och allmänhetens förtroende för bl.a. värdepapper. För en integrerad, effektiv och öppen finansmarknad krävs marknadsintegritet. Välfungerande värdepappersmark-

nader som har allmänhetens förtroende är en förutsättning för ekonomisk tillväxt och välstånd (jfr skäl 2 i marknadsmissbruksförordningen).

Det är en värdefull åtgärd för att skydda marknadsintegriteten att emittenterna eller personer som handlar på deras vägnar eller för deras räkning upprättar förteckningar över personer som arbetar för dem, genom anställningskontrakt eller på annat vis, och som har tillgång till insiderinformation som direkt eller indirekt hänför sig till emittenten. Sådana förteckningar kan användas av emittenter eller andra personer för att kontrollera flödet av insiderinformation och på detta sätt hjälpa dem att hantera sina skyldigheter att inte röja informationen. Sådana insiderförteckningar kan även vara ett användbart verktyg för behöriga myndigheter att identifiera alla personer som har tillgång till insiderinformation och den tidpunkt då de fick denna tillgång (jfr skäl 57 i marknadsmissbruksförordningen).

Med hänsyn till att det i Sverige finns en relativt hög andel småsparare bedöms förtroendet för den svenska finansmarknaden vara högt. Hög grad av transparens och krav på informationsgivning som präglar den svenska finansmarknadslagstiftningen anses bidra till att skapa förtroende för denna marknad.

Som anges ovan ska en permanent insiderförteckning bestå endast av en begränsad krets personer som har regelbunden tillgång till insiderinformation till följd av sin funktion eller befattning hos emittenten. Det innebär att de personerna kan förekomma i insiderförteckningen oavsett om de har insiderinformation eller inte. Det innebär samtidigt att andra anställda eller uppdragstagare hos emittenten som faktiskt har eller får tillgång till insiderinformation inte blir upptagna i förteckningen. Emittenten har vid sådant förhållande inte heller skyldighet att informera de sistnämnda om de skyldigheter som det innebär att ha insiderinformation. Emittenten riskerar därmed att inte ha kontroll över den insiderinformation som sprids bland företagets anställda och uppdragstagare. Samtidigt har emittenten, enligt marknadsmissbruksförordningen, en skyldighet att så snart som möjligt offentliggöra insiderinformation som direkt berör den (artikel 17.1) under förutsättning att emittenten inte skjuter upp offentliggörandet (artikel 17.4). I båda fallen krävs det att emittenten känner till den insiderinformation som flödar bland dess anställda och uppdragstagare. Det kan annars finnas en risk att sådan information olagligen röjs av t.ex. en anställd och att emittenten samtidigt hålls ansvarig för att inte ha fullgjort sin skyldighet att så snart som möjligt när informationen uppkom ha offentliggjort den (jfr artiklarna 10 och 17.1).

Det kan också anses vara ett skydd för den enskilde som har tillgång till insiderinformation att tas upp i en insiderförteckning och därmed få klarhet i de skyldigheter detta innebär enligt marknadsmissbruksförordningen, samt när informationen inte längre utgör insiderinformation. Som Finansförbundet påpekar ska de som har tillgång till insiderinformation och som därför förekommer på en insiderförteckning få information om detta och de rättsliga skyldigheter som det innebär att tas upp på en insiderförteckning (artikel 18.2 i marknadsmissbruksförordningen). Det gäller såväl fackligt förtroendevalda som andra anställda. Till skillnad från permanenta insiderförteckningar utgör händelsebaserade insiderförteckningar viktiga verktyg för Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten i deras arbete med att utreda förekomsten av marknadsmissbruk. I brist på händelseba-

serade insiderförteckningar kan en utredning om misstänkt marknadsmissbruk innebära resurskrävande insatser från såväl emittenten som myndigheterna att redogöra för, respektive samla bevis kring, vilka personer hos emittenten som vid en viss given tidpunkt hade viss insiderinformation.

Enligt lagen om värdepappersmarknaden kan upp till 50 procent av emittenter av finansiella instrument som är upptagna till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag vara emittenter som inte är små eller medelstora (11 kap. 13 §). Enligt förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag bör de åtgärder som föreskrivs i förordningen inte begränsas endast till emittenter som är små och medelstora företag för att undvika riskerna med att tillämpa olika uppsättning regler för emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på samma kategori av handelsplats (skäl 4). Lättare krav på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag kommer således även att gälla för emittenter som inte är sådana företag. Det riskerar att attrahera sådana emittenter till tillväxtmarknader för små och medelstora företag enbart i syfte att undgå transparens. En sådan utveckling riskerar vidare att försämra marknadens integritet.

För att upprätthålla ett högt förtroende för den svenska finansmarknaden är det viktigt med ett ändamålsenligt regelverk på marknadsmissbruksområdet. Permanenta insiderförteckningar bedöms i praktiken huvudsakligen vara en förteckning över företagsledningen och därför inte ett lika effektivt verktyg när det gäller kontrollen av insiderinformation hos en emittent. Permanenta insiderförteckningar bedöms därmed inte bidra till att upprätthålla ett högt förtroende för den svenska kapitalmarknaden och dess integritet. Dessutom görs bedömningen att ett strängare krav på insiderförteckningar i Sverige inte heller skulle påverka konkurrensen negativt i någon märkbar omfattning (se avsnitt 10.3.3). Valmöjligheten i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag att ställa krav på emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag att upprätta händelsebaserade insiderförteckningar bör därför utnyttjas.

Eftersom sådana insiderförteckningar ska innehålla de uppgifter som specificeras i en delegard akt som antas av kommissionen kommer de däremot att innebära en mindre administrativ börda i förhållande till nuvarande krav på innehållet i förteckningarna. Vidare ska sådana insiderförteckningar i likhet med vad som gäller enligt nuvarande regler endast lämnas till den behöriga myndigheten, dvs. Finansinspektionen, på begäran (artikel 18.6 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen, artikel 1.4 b i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag).

Svenska Fondhandlareföreningen, Svenskt Näringsliv och Näringslivets Regelnämnd NNR framhåller vikten av att de förenklade insiderförteckningarna verkligen leder till en förenkling och minskad administrativ börda för berörda företag. Regeringen kan konstatera att Esma i sitt utkast till tekniska standarder för insiderförteckningar föreslår att vissa uppgifter inte längre ska behöva lämnas. Esmas förslag innebär en viss administrativ lättnad samtidigt som insiderförteckningarna fortsatt kommer att innehålla sådan information som gör det möjligt för behöriga myndigheter att bedriva en effektiv tillsyn. Som nämns ovan ska Esma senast den 1 september 2020 till kommissionen överlämna förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa det exakta formatet för sådana insider-

förteckningar. Det är således möjligt att innehållet i de tekniska standarderna kan komma att ändras innan de kan antas av kommissionen.

Hänvisningar till S7-2-2

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10.3.1, 7.2.3, Författningskommentar till 2 b § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

7.2.3. Övriga frågor

Regeringens bedömning: Övriga ändringar i EU:s marknadsmissbruksförordning som har gjorts genom EU:s förordning om tillväxtmarknader för små och medelstora företag kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Utöver de ändringar i marknadsmissbruksförordningen som redogörs för i avsnitten 7.2.1 och 7.2.2 ovan har det även gjorts några ytterligare ändringar i förordningen.

I bestämmelserna om marknadssonderingar har ett tillägg gjorts som innebär att när ett erbjudande om värdepapper endast riktas till kvalificerade investerare, enligt den definition som finns i prospektförordningen (artikel 2 e), i syfte att förhandla avtalsvillkoren för dessas deltagande i en emission av obligationer ska det inte utgöra marknadssondering (artikel 11 i marknadsmissbruksförordningen). Sådan information ska i stället anses ha lämnats som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åliggande, vilket enligt marknadsmissbruksförordningen utgör ett undantag från förbudet mot olagligt röjande av insiderinformation (artikel 10.1).

Enligt marknadsmissbruksförordningen ska förbudet mot marknadsmanipulation inte tillämpas på vissa särskilt angivna beteenden som har utförts av legitima skäl och stämmer överens med s.k. godtagen marknadspraxis som har fastställts i förordningen (artikel 13). Genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag har listan över beteenden som anses utgöra godtagen marknadspraxis utökats och innebär att emittenter vars finansiella instrument är upptagna till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag får ingå likviditetsavtal för sina aktier om vissa villkor är uppfyllda.

Utöver de lagstiftningsåtgärder som föreslås i avsnitt 7.2.2 med anledning av ändringar i marknadsmissbruksförordningens bestämmelser om insiderförteckningar, har vissa språkliga justeringar gjorts i de bestämmelserna i syfte att klargöra att skyldigheten att upprätta insiderförteckningar såväl åligger emittenter som personer som agerar på deras vägnar eller för deras räkning (artikel 18.1, 18.2 och 18.4 i marknadsmissbruksförordningen och skäl 11 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag).

Personer i ledande ställning, samt dem närstående personer, har en skyldighet enligt marknadsmissbruksförordningen att underrätta bl.a. en emittent eller deltagare på marknaden för utsläppsrätter om transaktioner som har genomförts för deras egen räkning i emittentens finansiella instrument eller, när det gäller deltagare på marknaden för utsläppsrätter, i utsläppsrätter, auktionerade produkter baserade på utsläppsrätter eller relaterade derivat (artikel 19.1 a och b). Emittenten eller deltagaren på

marknaden för utsläppsrätter ska i sin tur offentliggöra informationen i underrättelsen. Genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag har tiden för offentliggörandet förkortats och offentliggörandet ska ske inom två arbetsdagar efter mottagandet av en underrättelse (artikel 19.3 första stycket). De ändringar i marknadsmissbruksförordningen som det redogörs för i detta avsnitt avser ändringar i direkt tillämpliga bestämmelser och de föranleder därför inte några lagstiftningsåtgärder.

Hänvisningar till S7-2-3

7.3. Förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag kräver inga ändringar i prospektlagstiftningen

Regeringens bedömning: De ändringar i EU:s prospektförordning som har gjorts genom EU:s förordning om tillväxtmarknader för små och medelstora företag kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: Genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag har det gjorts vissa ändringar i prospektförordningen. Dessa ändringarna trädde i kraft och började tillämpas den 31 december 2019.

I prospektförordningen finns ett undantag från skyldigheten att upprätta prospekt för värdepapper som erbjuds som vederlag vid ett offentligt uppköpserbjudande eller som erbjuds eller tilldelas vid fusion eller delning av bolag (artikel 1.4 f och g samt 1.5 första stycket e och f). En förutsättning för att prospektskyldigheten inte ska gälla är att ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten har gjorts tillgängligt för allmänheten och offentliggörs i elektronisk form på samma sätt som ett prospekt. En oavsiktlig följd av detta undantag är att en emittent som är ett onoterat företag, under vissa omständigheter, kan låta sina aktier tas upp till handel på en reglerad marknad för första gången utan att offentliggöra något prospekt (skäl 13 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag). Det får till följd att investerare dels går miste om den värdefulla information som ett prospekt innehåller, dels att granskning av en nationell behörig myndighet av den information som tillhandahålls marknaden undgås. Därför har det ansetts lämpligt att införa krav på onoterade emittenter att offentliggöra ett prospekt när värdepapper – som har erbjudits vid ett offentligt uppköpserbjudande eller har erbjudits eller tilldelats vid en fusion eller delning – tas upp till handel på en reglerad marknad.

Genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag har det därför gjorts ändringar i de nyss nämnda bestämmelserna i prospektförordningen som innebär dels att undantaget från prospektskyldighet endast omfattar transaktioner i aktierelaterade värdepapper, dels att ytterligare krav ställs upp för att undantaget ska anses uppfyllt (artikel 2.1

i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, artikel 1.6a och 1.6b i prospektförordningen). I fråga om värdepapper som erbjuds som vederlag vid ett offentligt uppköpserbjudande är ett sådant krav att en behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden, som i Sverige är Finansinspektionen, i vissa fall ska förhandsgodkänna ett sådant dokument som enligt prospektförordningen kan upprättas i stället för ett prospekt (artikel 2.1 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, artikel 1.6a b i prospektförordningen).

I samband med anpassningen av svensk rätt till prospektförordningen infördes en möjlighet för en budgivare att påkalla en granskning av en erbjudandehandling enligt lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (2 kap. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning och prop. 2018/19:83 s. 126 f.). När Finansinspektionen efter att ha genomfört en sådan granskning har konstaterat att det inte finns skäl att meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas får inspektionen anses i förväg ha godkänt ett sådant dokument som enligt prospektförordningen kan upprättas i stället för ett prospekt. Någon motsvarande möjlighet att undgå prospektskyldighet genom att ansöka om förhandsgodkännande av ett dokument som upprättas vid fusion eller delning finns inte i prospektförordningen.

Det bör därutöver noteras att de ändringar i prospektförordningen som behandlas ovan får till följd att transaktioner i icke-aktierelaterade värdepapper som erbjuds som vederlag vid ett offentligt uppköpserbjudande eller som erbjuds eller tilldelas vid fusion eller delning omfattas av kravet på att upprätta och offentliggöra prospekt (artikel 3). Således omfattas emittenter som har gjort sådana transaktioner av nuvarande bestämmelser om administrativa sanktioner i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (5 kap.).

Vidare har tillämpningsområdet för förenklade prospekt utvidgas till att omfatta flera emittenter (artikel 2.2 a i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, artikel 14.1 i prospektförordningen). Det avser emittenter vars aktierelaterade värdepapper kontinuerligt har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller en tillväxtmarknad för små och medelstora företag under som minst de senaste 18 månaderna och som emitterar värdepapper som ger åtkomst till aktierelaterade värdepapper som är utbytbara mot emittentens befintliga emitterade aktierelaterade värdepapper som redan har tagits upp till handel på en reglerad marknad. Det avser även emittenter vars värdepapper har erbjudits till allmänheten och har varit upptagna till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag kontinuerligt under minst två år, som fullt ut har uppfyllt kraven på offentliggörande och rapportering under hela den period som värdepapperen har varit upptagna till handel, och som avser att ta upp befintliga värdepapper som är utbytbara mot tidigare emitterade värdepapper till handel på en reglerad marknad. För att underlätta övergången från en tillväxtmarknad för små och medelstora företag till en reglerad marknad bör växande företag kunna använda de förenklade reglerna för offentliggörande av förenklade prospekt även vid upptagande av värdepapper som är utbytbara mot tidigare emitterade värdepapper på en reglerad marknad (skäl 15 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag). Det har också gjorts vissa ändringar och tillägg i

prospektförordningen i fråga om redovisning av finansiell information för de emittenter som tillämpar förenklade prospekt (artikel 2.2 b och c i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, artikel 14.2 och 14.3 i prospektförordningen).

Det har även gjorts ett tillägg i bestämmelserna i prospektförordningen om EU-tillväxtprospekt (artikel 2.3 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, artikel 15 i prospektförordningen). Tillägget innebär att definitionen av små och medelstora företag har utvidgats och omfattar fler företag (skäl 17 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag). Tillämpningsområdet för EU-tillväxtprospekt har därmed utvidgats.

Avslutningsvis har det gjorts en ändring i en bilaga till prospektförordningen (artikel 2.4 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, bilaga V till prospektförordningen). Av bilagan framgår den information som ska anges i en värdepappersnot för ett EUtillväxtprospekt.

De ändringar i prospektförordningen som det redogörs för i detta avsnitt avser ändringar i direkt tillämpliga bestämmelser och de kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

8. Rätt för Finansinspektionen att förbjuda offentliga uppköpserbjudanden och marknadsföring av sådana uppköpserbjudanden

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant uppköpserbjudande även i de fall det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet skulle strida mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.

Ett sådant förbud ska upphävas om det inte längre finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet skulle strida mot bestämmelserna i någon av de lagarna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund påpekar dock att det i lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (7 kap. 7 §) finns en felaktig hänvisning till lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 c §) och att den bör justeras.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

Regler om uppköpserbjudanden finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (direk-

tivet om uppköpserbjudanden). Direktivet genomförs i lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (se prop. 2005/06:140). I lagen finns bestämmelser om offentliga erbjudanden till innehavare av aktier i ett svenskt eller utländskt aktiebolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier. Vid offentliga uppköpserbjudanden ska den som lämnar budet upprätta en s.k. erbjudandehandling som ska godkännas av Finansinspektionen (2 kap. 3 §). Innehållet i en erbjudandehandling framgår av lagen om handel med finansiella instrument (2 a kap. 2 §).

Finansinspektionen bör få motsvarande möjlighet att förbjuda offentliga uppköpserbjudanden som erbjudanden och upptaganden av värdepapper till handel som kräver prospekt

Direktivet om uppköpserbjudanden innehåller inga uttryckliga regler om att den behöriga myndigheten ska kunna förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett uppköpserbjudande. Vid genomförandet i svensk rätt av direktivet om uppköpserbjudanden och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (nedan benämnt prospektdirektivet) gavs Finansinspektionen motsvarande befogenheter vid övervakningen av att bestämmelserna om offentliga uppköpserbjudanden följs (se prop. 2004/05:158 och prop. 2005/06:140 s. 75–77).

Prospektförordningen, som numera har ersatt prospektdirektivet, innehåller regler om befogenheter för den behöriga myndigheten att meddela förbud mot ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad eller annonsering av ett erbjudande eller upptagande (artikel 32.1 första stycket d, e och f). Bestämmelser som kompletterar de reglerna har införts i lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (se prop. 2018/19:83 s. 10 och 71–78).

Vid anpassningen av svensk rätt till prospektförordningen bedömde regeringen, i likhet med tidigare ställningstagande, att bestämmelserna om förbud mot ett offentligt uppköpserbjudande och marknadsföring av ett sådant erbjudande så långt som möjligt skulle utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i regelverket om prospekt (samma prop. s. 130). Finansinspektionen får därmed bl.a. permanent förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant erbjudande om det strider mot lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (6 kap. 1 d § första och andra styckena lagen om handel med finansiella instrument). Ett sådant förbud ska upphävas om det offentliga uppköpserbjudandet inte längre strider mot någon av de lagarna (6 kap. 1 d § tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument).

Enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning får Finansinspektionen dessutom förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och marknadsföring av ett sådant erbjudande eller upptagande om det finns skälig anledning att anta att erbjudan-

det eller upptagandet skulle strida mot bestämmelserna i prospektförordningen (3 kap. 3 §). Den möjligheten infördes efter synpunkter från Lagrådet (samma prop. s. 73). Någon motsvarande justering gjordes dock inte när det gäller bestämmelserna om offentliga uppköpserbjudanden.

För att bestämmelserna om förbud mot ett offentligt uppköpserbjudande och marknadsföring av ett sådant erbjudande i lagen om handel med finansiella instrument så långt som möjligt ska stämma överens med motsvarande bestämmelser i regelverket om prospekt, bör de förstnämnda bestämmelserna kompletteras. Finansinspektionen bör således få förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant erbjudande även när det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet skulle strida mot den lagen eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Ett sådant förbud bör, på motsvarande sätt som ett förbud enligt regelverket om prospekt, upphävas när det inte längre finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet skulle strida mot någon av de lagarna.

Sveriges advokatsamfund påpekar att det i lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (7 kap. 7 §) finns en felaktig hänvisning till lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 c §) och att den bör justeras. Regeringen konstaterar att frågan hanteras i ett annat lagstiftningsärende (se prop. 2019/20:194 avsnitt 12.8).

Hänvisningar till S8

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10.4.1, Författningskommentar till 1 d § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

9. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden med anledning av ändringarna i EU:s förordning om marknader för finansiella instrument, EU:s direktiv om marknader för finansiella instrument och EU:s förordning om referensvärden ska träda i kraft den 1 januari 2022. Övriga ändringar i lagen om värdepappersmarknaden och i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden samt ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument och lagen med kompletterande bestämmelser till

EU:s marknadsmissbruksförordning ska träda i kraft den 1 januari 2021.

Äldre bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden ska gälla för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandena.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: Ändringsförordningen trädde i kraft den 21 december 2019, och de artiklar genom vilka det har gjorts ändringar

i MiFIR och förordningen om referensvärden ska tillämpas från den 1 januari 2022 (artikel 7 i ändringsförordningen). Även ändringsdirektivet, genom vilket det har gjorts ändringarar i MiFID II, trädde i kraft den 21 december 2019 (artikel 5 i ändringsdirektivet). Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2021 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra de ändringarna i MiFID II. De nationella bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2022 (artikel 4.3 i ändringsdirektivet). De lagändringar som föreslås i denna proposition med anledning av ändringarna i MiFID II, MiFIR och förordningen om referensvärden bör därför träda i kraft den 1 januari 2022.

Förordningen om hållbara referensvärden trädde i kraft den 28 november 2019 och är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater (artikel 2). Som nämns i avsnitt 6.4.3 ska Finansinspektionen ingripa mot en auktoriserad eller registrerad administratör av referensvärden som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om referensvärden i fråga om det som gäller beträffande EU-referensvärden för klimatomställning eller EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet. Eftersom vissa av kraven som riktas mot administratörer i förordningen om hållbara referensvärden ska börja tillämpas redan den 30 april 2020 bör Finansinspektionens möjligheter att ingripa enligt de artiklarna träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2021.

Den ändring i fråga om korsförsäljning som föreslås i lagen om värdepappersmarknaden (9 kap. 16 §) bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2021.

Förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag trädde i kraft den 31 december 2019. De artiklar genom vilka det har gjorts ändringar i marknadsmissbruksförordningen börjar tillämpas den 1 januari 2021 (artiklarna 1 och 4 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag). De ändringar som föreslås i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning för att anpassa den svenska lagstiftningen till ändringarna i marknadsmissbruksförordningen bör därför träda i kraft den 1 januari 2021.

De ändringar i bestämmelserna om förbud mot offentliga uppköpserbjudanden och marknadsföring av sådana erbjudanden i lagen om handel med finansiella instrument som föreslås innebär att dessa bestämmelser ska justeras så att de motsvarar bestämmelser som infördes i prospektlagstiftningen i samband med att den anpassades till prospektförordningen (se prop. 2018/19:83). Dessa ändringar bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2021.

I lagen om värdepappersmarknaden, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden bör det tas in övergångsbestämmelser som anger att äldre bestämmelser i de lagarna ska gälla för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandena.

Hänvisningar till S9

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10.1.6, 10.2.6, 10.3.6, 10.4.6, Författningskommentar till Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, Författningskommentar till Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning, Författningskommentar till Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden

10. Förslagens konsekvenser

10.1. Ändringar i lagen om värdepappersmarknaden

10.1.1. Förslagens syfte och alternativa lösningar

I denna proposition finns förslag till ändringar i lagen om värdepappersmarknaden som är nödvändiga för att i svensk rätt genomföra de ändringar i MiFID II som har gjorts genom ändringsdirektivet och för att anpassa svensk rätt till de ändringar i MiFIR som har gjorts genom ändringsförordningen. Genom förslagen tillgodoses de nya kraven avseende genomförande och kompletterande reglering i nationell rätt. Eftersom det följer av direktivet och förordningen hur nationell reglering behöver ändras, är valmöjligheten för medlemsstaterna begränsad.

Konsekvenserna av ändringsförordningen och ändringsdirektivet framgår av Europeiska kommissionens konsekvensanalys (SWD(2017) 308 final av den 20 september 2017).

Det bedöms inte finnas några alternativa lösningar när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra ändringarna i direktivet och anpassa den svenska lagstiftningen till ändringarna i förordningen. Om Sverige inte vidtar nödvändiga lagstiftningsåtgärder är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att vidta lagstiftningsåtgärder utgör alltså inte något alternativ.

10.1.2. Berörda aktörer

Förslagen berör svenska leverantörer av datarapporteringstjänster, Finansinspektionen och Kronofogdemyndigheten.

10.1.3. Konsekvenser för företag och enskilda

När det gäller konsekvenser för företagen innebär ändringarna i MiFIR framför allt att vissa svenska företag kan komma att stå under tillsyn av Esma i stället för Finansinspektionen när det gäller tillhandahållande av datarapporteringstjänster. Enligt Finansinspektionens företagsregister finns det i dag ett svenskt företag, Nasdaq Stockholm AB, som har tillstånd att tillhandahålla datarapporteringstjänster som APA-leverantör och som ARM-leverantör. Kriterier för att identifiera de APA-leverantörer och ARM-leverantörer som kommer att omfattas av Esmas tillsyn kommer att närmare preciseras i en delegerad akt som kommissionen ska anta (artikel 2.3 i MiFIR). När kommissionen antar den delegerade akten ska den bl.a. beakta i vilken utsträckning tjänsterna tillhandahålls värdepappersföretag som är auktoriserade i endast en medlemsstat och om APA- eller ARM-leverantörerna är en del av en grupp finansmarknadsaktörer med gränsöverskridande verksamhet. Någon sådan delegerad akt har ännu inte antagits och det går därför inte i nuläget att säga vilka företag som berörs. Det kan dock inte uteslutas att Nasdaq Stockholm ABs verksamhet som leverantör av datarapporteringstjänster kan komma att omfattas av Esmas tillsyn, eftersom företaget tillhandahåller datarapporteringstjänster

till värdepappersföretag från flera länder och eftersom Nasdaq-koncernen är en finansiell grupp med gränsöverskridande verksamhet.

Ett svenskt företag som omfattas av tillsyn av Esma kommer att behöva kommunicera med en annan tillsynsmyndighet än Finansinspektionen. Det innebär bl.a. att kommunikationen med tillsynsmyndigheten sker på engelska. För de flesta företag som är verksamma på finansmarknaden utgör detta troligen inget problem. Många av de fackuttryck som används förekommer oftast på engelska och många företag har troligen god vana att kommunicera på engelska. Det är dock möjligt att även företag som inte annars är verksamma inom finansmarknadsområdet kommer att tillhandahålla datarapporteringstjänster. För sådana företag skulle det möjligen kunna innebära en större omställning att gå över till att kommunicera med en tillsynsmyndighet på engelska.

Företag som tillhandahåller datarapporteringstjänster och som även har något annat tillstånd för finansiell verksamhet kan komma att stå under tillsyn av både Esma och Finansinspektionen. Detta skulle kunna medföra ett visst merarbete eftersom företagen måste lämna information till två olika tillsynsmyndigheter i stället för en enda. Det skulle också kunna medföra vissa kostnader. Exempelvis kan de sammanlagda kostnaderna för avgifter till tillsynsmyndighet komma att öka något för ett företag som står under tillsyn av både Esma och Finansinspektionen. Dessa eventuella kostnader är dock svåra att uppskatta.

Förslagen i propositionen innebär att de bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden som gäller tillståndsplikt och organisatoriska krav och verksamhetskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster som motsvarar bestämmelser som har införts i MiFIR ska utmönstras ur lagen. Förslagen innebär också att bestämmelser i lagen om Finansinspektionens tillsyn anpassas till den uppdelning av tillsynsansvaret mellan Esma och nationella behöriga myndigheter som har gjorts i MiFIR. Dessa förslag i sig väntas inte medföra några konsekvenser för företagen.

För konsumenter väntas varken ändringarna i MiFIR eller förslagen i propositionen medföra några direkta konsekvenser. Den centralisering av tillsynen som det innebär att Esma tar över tillsynen över vissa leverantörer av datarapporteringstjänster kan innebära att tillsynskonvergensen när det gäller datarapporteringstjänster förbättras, vilket på sikt kan gynna både de företag som utnyttjar sådana tjänster och i förlängningen företagens kunder. Därutöver bedöms inget av förslagen medföra några nämnvärda konsekvenser för konsumenter.

Hänvisningar till S10-1-3

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10.1.4, 10.2.3

10.1.4. Konsekvenser för Finansinspektionen

Som beskrivs i avsnitt 10.1.3 upphör Finansinspektionens befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över vissa leverantörer av datarapporteringstjänster den 1 januari 2022, då Esma övertar dessa befogenheter och uppgifter. Finansinspektionen behåller dock tillsynen över sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer som enligt MiFIR omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet (artikel 2 i MiFIR). Därutöver ska Finansinspektionen t.ex. utföra sådana uppgifter som Esma, med stöd av MiFIR, delegerar till Finansinspektionen och inspektionen ska också ge Esma nödvändigt bistånd om någon motsätter

sig en platsundersökning. Finansinspektionen har redan i dag skyldighet att bistå Esma när det gäller tillsynen över svenska transaktionsregister enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Detta har hittills medfört endast begränsade arbetsinsatser från Finansinspektionens sida. Motsvarande uppgifter enligt MiFIR väntas därför bli av begränsad omfattning och bara medföra mindre arbetsinsatser. Av MiFIR följer att de kostnader som uppstår för Finansinspektionens del när inspektionen utför uppgifter enligt förordningen ska ersättas av Esma

(

artikel 38o.3).

De eventuella merkostnader som ändringarna i MiFIR och förslagen i propositionen kan medföra för Finansinspektionen ska därför hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

Hänvisningar till S10-1-4

10.1.5. Konsekvenser för Sveriges Domstolar

Finansinspektionens olika beslut kan som huvudregel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Att tillsynen över vissa leverantörer av datarapporteringstjänster flyttas över till Esma medför att överprövning av beslut som rör datarapporteringstjänster i stället kommer att göras av en överprövningsnämnd och av Europeiska unionens domstol. Hittills är det inte något av Finansinspektionens beslut som rör leverantörer av datarapporteringstjänster enligt lagen om värdepappersmarknaden som har överklagats till domstol. Detta innebär att förändringarna i fråga om tillsyn över datarapporteringstjänster inte förväntas leda till någon förändring av antalet mål hos domstolarna. Förslagen innebär visserligen att Kronofogdemyndighetens handräckning kan komma att överklagas till domstol. Handräckningsärenden är dock mycket ovanliga i Finansinspektionens tillsyn och har hittills inte förekommit i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster. Någon ökning av handräckningsärenden när det gäller svenska leverantörer av datarapporteringstjänster väntas inte. Kronofogdemyndigheten förväntas därför inte genomföra handräckning i någon större utsträckning. Överklaganden rörande handräckning väntas därför även fortsättningsvis bli sällsynta. De eventuella merkostnaderna för domstolarna ska därför hanteras inom Sveriges Domstolars befintliga ekonomiska ramar.

Hänvisningar till S10-1-5

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 10.2.5

10.1.6. Övriga konsekvenser

Om någon motsätter sig en platsundersökning enligt MiFIR får Finansinspektionen enligt förslagen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Förslagen innebär även att Esmas beslut om avgifter eller viten enligt MiFIR ska få verkställas genom Kronofogdemyndighetens försorg enligt utsökningsbalken på samma sätt som en svensk dom som fått laga kraft.

För Kronofogdemyndighetens del antas förslagen inte innebära mer än eventuellt en marginell ökning av arbetsbelastningen. Platsundersökningar förväntas inte ske med någon större frekvens. De företag som i dag berörs av Finansinspektionens platsundersökningar brukar regelmässigt underkasta sig dessa frivilligt. Det finns ingen anledning att förvänta sig att detta kommer att ändras när vissa företag kommer att omfattas av Esmas tillsyn.

Ärenden om verkställighet av beslut om sanktionsavgifter enligt MiFIR förväntas inte heller bli vanligt förekommande. Mot bakgrund av detta ska Kronofogdemyndighetens eventuella merkostnader till följd av förslagen hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

I övrigt bedöms förslagen inte medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

När det gäller tidpunkten för ikraftträdande föreslås i avsnitt 9 att ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden ska träda i kraft den 1 januari 2022, utom ändringen i bestämmelsen om korsförsäljning (9 kap. 16 §), som i stället ska träda i kraft den 1 januari 2021. Det bedöms inte finnas något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen.

Hänvisningar till S10-1-6

10.2. Ändringar i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden

10.2.1. Förslagens syfte och alternativa lösningar

I propositionen föreslås att det ska införas bestämmelser som kompletterar förordningen om referensvärden med anledning av de ändringar i den förordningen som har gjorts genom ändringsförordningen och förordningen om hållbara referensvärden (se avsnitt 6).

Ändringsförordningen och förordningen om hållbara referensvärden förutsätter att det införs nationella bestämmelser. Förslagen i denna proposition innebär att kompletterande bestämmelser till förordningarna införs i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden i fråga om Finansinspektionens möjlighet att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten, verkställighet av beslut om sanktionsavgifter och viten samt ingripa vid överträdelser av de nya kraven på hållbara referensvärden. Genom förslagen tillgodoses förordningarnas nya krav avseende kompletterande reglering i nationell rätt. Eftersom det anges i förordningarna vilka befogenheter och sanktionsmöjligheter som de behöriga myndigheterna åtminstone ska ha tillgång till är valmöjligheten för medlemsstaterna begränsad.

Konsekvenserna av ändringsförordningen och förordning om hållbara referensvärden framgår av Europeiska kommissionens konsekvensanalyser (SWD(2017) 308 final av den 20 september 2017 respektive SWD(2018) 264 final av den 24 maj 2018).

Det torde inte finnas några alternativa lösningar när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa svensk rätt till förordningarna. Om Sverige inte gör nödvändiga anpassningar av lagstiftningen är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att införa nödvändiga bestämmelser utgör alltså inte något alternativ.

Hänvisningar till S10-2-1

10.2.2. Berörda aktörer

Förslagen berör administratörer som tillhandahåller referensvärden, Finansinspektionen och Kronofogdemyndigheten.

10.2.3. Konsekvenser för företag och enskilda

Ändringarna i förordningen om referensvärden kan innebära att vissa administratörer av referensvärden kommer att stå under tillsyn av Esma i stället för Finansinspektionen. För svensk del finns i dag endast ett svenskt företag, SIX Financial Information Nordic AB, som har tillstånd som administratör av referensvärden och ett referensvärde, Stibor, som har utsetts som ett kritiskt referensvärde av kommissionen. Stibor har dock bedömts vara ett s.k. nationellt kritiskt referensvärde (enligt artikel 20.b i förordningen om referensvärden). Det innebär att enligt nuvarande regelverk och nuvarande beslut från kommissionen är det även i fortsättningen Finansinspektionen som kommer att ha tillsyn över Stibor.

Som nämns i avsnitt 10.1.3 kommer ett svenskt företag som omfattas av tillsyn av Esma att behöva kommunicera med en annan tillsynsmyndighet än Finansinspektionen där kommunikationen sannolikt sker på engelska. För de flesta företag som är verksamma på finansmarknaden utgör detta troligen inget problem.

Även om detta innebär en viss omställning bedöms förändringen inte medföra några nämnvärda kostnader eller andra konsekvenser för de företag som kan komma att omfattas av den.

Förslagen i propositionen innebär att Finansinspektionen ska få möjlighet att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll som Esma har beslutat om enligt förordningen om referensvärden ska kunna genomföras. Förslagen innebär också att Esmas beslut om sanktionsavgifter eller viten enligt förordningen ska kunna verkställas. Dessa förslag i sig väntas inte medföra några konsekvenser för företagen.

För konsumenter väntas varken ändringarna i förordningen om referensvärden eller förslagen i denna proposition medföra några direkta konsekvenser. Den centralisering av tillsynen som det innebär att Esma tar över tillsynen över administratörer av vissa kritiska referensvärden och administratörer från tredjeland kan innebär att tillsynskonvergensen när det gäller dessa administratörer förbättras, vilket på sikt kan gynna administratörerna, användare av referensvärden och i förlängningen slutkonsumenterna. Därutöver bedöms inget av förslagen medföra några nämnvärda konsekvenser för konsumenter.

Hänvisningar till S10-2-3

10.2.4. Konsekvenser för Finansinspektionen

Enligt ändringsförordningen upphör Finansinspektionens befogenheter och uppgifter som rör tillsynen över vissa administratörer av kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden belägna i tredjeland den 1 januari 2022 då Esma övertar dessa befogenheter och uppgifter. Finansinspektionens kvarstående uppgifter när det gäller nämnda aktörer följer direkt av förordningen om referensvärden. Finansinspektionen ska t.ex. utföra sådana uppgifter som Esma delegerar till inspektionen och

också ge Esma nödvändigt bistånd om någon motsätter sig en platsundersökning. Dessa uppgifter torde dock bli av begränsad omfattning. Av ändringsförordningen följer att de kostnader som Finansinspektionen kan åsamkas när den utför uppgifter enligt förordningarna ska ersättas av Esma (artikel 5.19 i ändringsförordningen, artikel 48m.3 i förordningen om referensvärden).

Enligt förslaget i denna proposition ska Finansinspektionen få möjlighet att ingripa mot administratörer av referensvärden som har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om referensvärden i fråga om det som gäller beträffande EU-referensvärden för klimatomställning eller EUreferensvärden för anpassning till Parisavtalet. Förslaget antas inte medföra några påtagliga kostnader för Finansinspektionen.

De eventuella merkostnader som förslagen i denna proposition kan medföra för Finansinspektionen ska hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

10.2.5. Konsekvenser för Sveriges Domstolar

Finansinspektionens olika beslut kan som huvudregel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ändringsförordningen innebär att tillsynen över vissa administratörer av kritiska referensvärden och administratörer av referensvärden belägna i tredjeland ska tas över av Esma och att Esmas beslut kommer att kunna överprövas av en överprövningsnämnd och av Europeiska unionens domstol. Hittills är det inte något av Finansinspektionens beslut som rör administratörer av referensvärden som har överklagats till domstol. Detta innebär att förändringarna i fråga om tillsyn över administratörer av referensvärden inte förväntas leda till någon ökning av antalet mål hos domstolarna. Förslagen innebär visserligen att Kronofogdemyndighetens handräckning kan komma att överklagas till domstol. Kronofogdemyndigheten förväntas dock endast i undantagsfall genomföra handräckning, se bedömningen ovan i avsnitt 10.1.5.

De budgetära konsekvenserna för domstolarna ska därför hanteras inom Sveriges Domstolars befintliga budgetramar.

Hänvisningar till S10-2-5

10.2.6. Övriga konsekvenser

Om någon motsätter sig en platsundersökning enligt MiFIR får Finansinspektionen enligt förslagen begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. För Kronofogdemyndighetens del antas det inte medföra mer än eventuellt en marginell ökning av arbetsbelastningen. Platsundersökningar förväntas inte ske med någon större frekvens. De företag som i dag berörs av Finansinspektionens platsundersökningar brukar regelmässigt underkasta sig dessa frivilligt. Det finns ingen anledning att förvänta sig att detta kommer att ändras när vissa företag kommer att omfattas av Esmas tillsyn. Ärenden om verkställighet av beslut om sanktionsavgifter enligt förordningen om referensvärden förväntas inte heller bli vanligt förekommande.

Kronofogdemyndighetens eventuella merkostnader till följd av förslagen ska därför rymmas inom myndigheten befintliga ekonomiska ramar.

I övrigt kan förslagen inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning.

I avsnitt 9 föreslås att förslagen med anledning av ändringsförordningen ska träda i kraft den 1 januari 2022 och att förslaget om Finansinspektionens ingripanden ska träda i kraft den 1 januari 2021. Det kan inte anses finnas något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen.

Hänvisningar till S10-2-6

10.3. Ändringar i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

10.3.1. Förslagens syfte och alternativa lösningar

I propositionen föreslås att Finansinspektionen ska kunna ingripa mot en emittent som underlåtit att, på begäran av inspektionen, lämna en skriftlig förklaring om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörande av insiderinformation har uppfyllts (avsnitt 7.2.1).

Enligt marknadsmissbruksförordningen ska medlemsstaterna i nationell rätt föreskriva att behöriga myndigheter ska ha befogenhet att vidta lämpliga administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av den skyldigheten (artiklarna 17.4 fjärde stycket och 30.1 a). Eftersom det följer av förordningen vilka sanktionsmöjligheter som de behöriga myndigheterna ska ha tillgång till är valmöjligheten för medlemsstaterna i detta avseende begränsad. Om Sverige inte gör nödvändiga anpassningar av lagstiftningen till förordningen är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att göra sådana anpassningar utgör alltså inte något alternativ.

I propositionen föreslås även att det ska införas ett krav på att emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag i Sverige ska upprätta en förteckning över alla personer som har tillgång till insiderinformation och som arbetar för emittenten genom anställningskontrakt eller på annat vis utför uppgifter genom vilka de har tillgång till insiderinformation, s.k. händelsebaserade insiderförteckningar (avsnitt 7.2.2). Varje medlemsstat får enligt förordningen ta ställning till om det finns något behov av att införa ett sådant krav. Kravet utgör således ett undantag från den nya huvudregel som har införts i marknadsmissbruksförordningen (artikel 18.6) genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag (artikel 1.4 b) och som innebär att sådana emittenter i sina insiderförteckningar endast behöver ta upp personer som på grund av sin funktion eller befattning hos emittenten har regelbunden tillgång till insiderinformation, s.k. permanenta insiderförteckningar. Syftet med ett krav på endast permanenta insiderförteckningar är enligt förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag att minska den administrativa bördan för emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag (skäl 10). En alternativ lösning är således att inte utnyttja valmöjligheten i Sverige och låta

det nya kravet på permanenta insiderförteckningar gälla. Bedömningen i denna proposition är dock att permanenta insiderförteckningar inte är ändamålsenliga verktyg för att förhindra marknadsmissbruk och på så sätt upprätthålla ett högt förtroende för den svenska finansmarknaden (se avsnitt 7.2.2). Relationen mellan de olika alternativen och den administrativa bördan för berörda emittenter utvecklas i avsnitten 10.3.2–10.3.5.

Hänvisningar till S10-3-1

10.3.2. Berörda aktörer

Förslagen berör emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag, personer som arbetar för sådana emittenter genom anställningskontrakt eller på annat vis utfört uppgifter genom vilka de har tillgång till insiderinformation och som är upptagna i en insiderförteckning (i det följande benämnda insynspersoner), investerare och Finansinspektionen. Förslaget kan i förlängningen också påverka tillväxtmarknader för små och medelstora företag genom att det kan få effekter för hur många företag som väljer att ansöka om upptagande av värdepapper till handel på sådana handelsplatser.

10.3.3. Konsekvenser för företag och enskilda

Antalet företag

För närvarande har drygt 450 emittenter finansiella instrument som är upptagna till handel på Nasdaq First North Growth Market eller Nordic SME Sweden som är de tillväxtmarknader för små och medelstora företag som finns i Sverige. En tillväxtmarknad för små och medelstora företag kan upp till 50 procent bestå av emittenter som inte är små eller medelstora företag.

Ingripande mot emittenter

Förslaget att införa en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot en emittent som underlåtit att, på begäran av inspektionen, lämna en skriftlig förklaring om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörande av insiderinformation har uppfyllts berör emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel enbart på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Syftet är att den skyldighet i marknadsmissbruksförordningen som, om den inte fullgörs ska kunna föranleda ingripande av Finansinspektionen, ska innebära en lättnad endast för den kretsen av emittenter. En motsvarande lättnad finns dock i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning som redan i dag omfattar även sådana emittenter (2 kap. 2 §). Den bestämmelsen har medlemsstaterna haft möjlighet att införa som en lättnad för samtliga emittenter från ett strängare krav i marknadsmissbruksförordningen. Eftersom den lättnad som gäller för emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel enbart på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag, efter de ändringar som har gjorts genom förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, följer direkt av marknadsmissbruksförordningen

behöver bestämmelserna om ingripande i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning kompletteras.

Förslaget innebär att det ska införas en bestämmelse om ingripande som motsvarar en befintlig ingripandebestämmelse i den lagen. Förslaget bedöms därför inte medföra några konsekvenser för berörda emittenter, tillväxtmarknader för små och medelstora företag eller enskilda. Förslaget berör inte insynspersoner.

Insiderförteckningar

Förslaget att i svensk rätt utnyttja den möjlighet som finns i marknadsmissbruksförordningen att ställa upp krav på händelsebaserade insiderförteckningar berör för närvarande ca 400 emittenter.

I förhållande till att upprätta permanenta insiderförteckningar innebär ett krav på händelsebaserade insiderförteckningar en större administrativ börda för berörda emittenter. Skälet för det är att händelsebaserade insiderförteckningar kräver att emittenten har kontroll över bolagets anställda och uppdragstagare och den insiderinformation som dessa har. Händelsebaserade insiderförteckningar omfattar alla personer i bolaget som har insiderinformation och kräver således tätare uppdateringar i förhållande till permanenta insiderförteckningar.

I förhållande till gällande rätt bedöms dock kravet på händelsebaserade insiderförteckningar innebära en lättnad.

Emittenter vars finansiella instrument har tagits upp till handel på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag undantas, enligt nuvarande regler i marknadsmissbruksförordningen, från kravet på att upprätta insiderförteckningar om vissa villkor uppfylls (artikel 18.6). För att omfattas av detta undantag ska berörda emittenter dels säkerställa att alla personer med tillgång till insiderinformation är medvetna om de rättsliga skyldigheter som detta för med sig, dels kunna förse den behöriga myndigheten med en insiderförteckning på begäran. Det innebär att emittenterna redan i praktiken måste ha kontroll över alla personer som har insiderinformation (skäl 10 i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag). När en emittent får en begäran av en behörig myndighet måste en insiderförteckning tillhandahållas med samma omfattande innehåll som insiderförteckningar som ska upprättas av emittenter på reglerade marknader. De berörda emittenterna behöver således inte införa några nya interna processer med anledning av förslaget.

Enligt förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag ska innehållet i sådana insiderförteckningar som omfattas av förslaget i propositionen vara proportionerliga och utgöra en mindre administrativ börda än motsvarande insiderförteckningar för emittenter vars finansiella instrument är upptagna till handel på t.ex. en reglerad marknad (artikel 1.4 b i förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag, artikel 18.6 i marknadsmissbruksförordningen). Sådana insiderförteckningar som omfattas av förslaget ska i likhet med nuvarande regler för emittenter på tillväxtmarknader för små och medelstora företag endast tillhandahållas den behöriga myndigheten på begäran.

Det är ännu oklart om andra länder inom EES avser att utnyttja valmöjligheten att införa krav på händelsebaserade insiderförteckningar. Om Sverige skulle ha strängare krav på insiderförteckningar än andra länder

inom EES skulle det kunna minska den svenska tillväxtmarknadens attraktionskraft och innebära en konkurrensnackdel i förhållande till de länder som inte kräver händelsebaserade insiderförteckningar. För emittenterna torde det vara önskvärt med ett harmoniserat regelverk åtminstone i Norden. Samtidigt lämnar förordningen om tillväxtmarknader för små och medelstora företag utrymme för olika bedömningar och det är ofrånkomligt att olika länder kommer ha olika regelverk. Det finns redan i dag skillnader på informationskrav i annan finansmarknadsrättslig lagstiftning och trots det kan olika regler inom Norden inte sägas ha inneburit någon nackdel för den svenska finansmarknaden. Marknaderna för små och medelstora företag och investeringsviljan i sådana företag skiljer sig åt i de nordiska länderna. Investeringsviljan är hög i Sverige och det finns en välfungerande marknad för små och medelstora företag. Ett ändamålsenligt krav på händelsebaserade insiderförteckningar även på tillväxtmarknader för små och medelstora företag skulle snarare kunna bidra till att den svenska finansmarknaden upprätthåller sitt starka förtroende, vilket kan stärka attraktionskraften.

Förslaget att utnyttja valmöjligheten i marknadsmissbruksförordningen att ställa upp strängare krav på insiderförteckningar i Sverige, i förhållande till huvudregeln i förordningen, bedöms således inte ha några påtagliga konkurrensrättsliga konsekvenser för tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Det strängare kravet torde snarare upprätthålla det höga förtroende som finns för den svenska finansmarknaden och kunna öka attraktionskraften till tillväxtmarknader för små och medelstora företag.

För insynspersoner bedöms förslaget innebära en trygghet dels för att sådana personer får reda på sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen, dels för att det i förteckningen antecknas när insynspersonen fick insiderinformation och när informationen upphörde att vara insiderinformation. På så sätt minskar risken för oklarheter kring dessa uppgifter, vilket kan vara betydelsefullt särskilt i samband med en utredning om marknadsmissbruk.

För enskilda investerare bedöms förslaget innebära en högre nivå av investerarskydd i förhållande till kravet på bara permanenta insiderförteckningar eftersom händelsebaserade insiderförteckningar minskar risken för informationsunderskott på finansmarknaden. I och med att alla personer som har insiderinformation och som arbetar för eller på annat vis utför uppgifter för en emittent tas upp i händelsebaserade insiderförteckningar får de information om sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförordningen. Risken för att sådana personer olagligen sprider insiderinformation minskar därmed. Händelsebaserade insiderförteckningar bedöms därför bidra till tillförlitligheten för finansmarknaden.

Hänvisningar till S10-3-3

Prop. 2020/21:24: Avsnitt 7.2.2

10.3.4. Konsekvenser för Finansinspektionen och Ekobrottsmyndigheten

Ingripande mot emittenter

Förslaget innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot emittenter som inte fullgör sina skyldigheter att, på begäran av inspektionen, lämna en skriftlig förklaring om hur villkoren för att skjuta upp offentliggörande av

insiderinformation har uppfyllts. Finansinspektionen har redan i dag en motsvarande möjlighet att ingripa enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Förslaget bedöms därför inte medföra några konsekvenser för Finansinspektionen.

Ekobrottsmyndigheten berörs inte av förslaget.

Insiderförteckningar

Förslaget bedöms inte innebära några konsekvenser för Finansinspektionen, som även fortsättningsvis ska kunna få del av insiderförteckningar på begäran. I förhållande till ett krav på bara permanenta insiderförteckningar innebär förslaget att Finansinspektionen kommer att kunna ha ett användbart verktyg vid utredning av misstänkt marknadsmissbruk. Detsamma gäller för Ekobrottsmyndigheten. Ett krav på bara permanenta insiderförteckningar skulle däremot kunna medföra mer resurskrävande utredningar för såväl Finansinspektionen som Ekobrottsmyndigheten för att få reda på vilka personer hos en emittent som har haft insiderinformation vid en viss given tidpunkt.

10.3.5. Konsekvenser för Sveriges Domstolar

Finansinspektionen har enligt gällande rätt en motsvarande möjlighet att ingripa mot emittenter som den som föreslås i propositionen. Förslaget bedöms därför inte påverka antalet ingripanden från Finansinspektionen och inte heller antalet överklagade beslut från inspektionen. Måltillströmningen till domstolarna bedöms därmed inte påverkas av förslaget och det bedöms inte medföra några konsekvenser för domstolarna.

Förslaget i fråga om insiderförteckningar berör inte domstolarna.

10.3.6. Övriga konsekvenser

I avsnitt 9 föreslås att ändringarna i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska träda i kraft den 1 januari 2021, vilket är det datum då ändringarna i marknadsmissbruksförordningen börjar tillämpas. Det kan inte anses finnas något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen.

I övrigt kan förslagen inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning.

Hänvisningar till S10-3-6

10.4. Ändringar i lagen om handel med finansiella instrument

10.4.1. Förslagens syfte och alternativa lösningar

Finansinspektionen ska enligt förslaget kunna förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant erbjudande även när det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet skulle strida

mot lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (se avsnitt 8).

Syftet med förslaget är att bestämmelserna om förbud mot ett offentligt uppköpserbjudande och marknadsföring av ett sådant uppköpserbjudande så långt som möjligt ska utformas enligt motsvarande bestämmelser om förbud i regelverket om prospekt.

Regeringen har i tidigare lagstiftningsärenden gjort bedömningen att Finansinspektionen ska ha motsvarande befogenheter att förbjuda offentliga uppköpserbjudanden som att förbjuda erbjudanden av värdepapper till allmänheten och upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad som kräver prospekt (se prop. 2004/05:158 och prop. 2005/06:140 s. 75–77). Det finns mot den bakgrunden inte något alternativ till förslaget.

Hänvisningar till S10-4-1

10.4.2. Berörda aktörer

Förslaget berör budgivare, dvs. den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, investerare och Finansinspektionen. Under 2018 och 2019 godkände Finansinspektionen 25 erbjudandehandlingar.

10.4.3. Konsekvenser för företag och enskilda

Förslaget avser en utredningsbefogenhet för Finansinspektionen och det bedöms inte innebära några administrativa kostnader för budgivare. Förslaget kan därför inte heller anses ha några direkta effekter på budgivares konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. För investerare innebär förslaget ett starkare skydd.

10.4.4. Konsekvenser för Finansinspektionen

Förslaget innebär att Finansinspektionens utredningsbefogenhet i fråga om offentliga uppköpserbjudanden ska motsvara inspektionens utredningsbefogenhet enligt regelverket på prospektområdet. Förslaget kan inte förväntas medföra ett ökat behov av resurser för Finansinspektionen. Eventuella merkostnader ska därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

10.4.5. Konsekvenser för Sveriges Domstolar

Det torde endast bli fråga om ett fåtal beslut som kommer att prövas i domstol till följd av förslaget. Förslaget kan därmed inte förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Eventuella ökade kostnader som kan uppkomma med anledning av förslagen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

10.4.6. Övriga konsekvenser

I avsnitt 9 föreslås att ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument ska träda i kraft den 1 januari 2021. Det kan inte anses finnas något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslaget.

I övrigt kan förslaget inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning.

Hänvisningar till S10-4-6

11. Författningskommentar

11.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

6 kap.

1 d § Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om erbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet skulle göra det.

Paragrafen innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant erbjudande (se prop. 2018/19:83 s. 184). Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 3 § lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Övervägandena finns i avsnitt 8.

I första och andra styckena görs tillägg som innebär att Finansinspektionen får besluta om förbud även när det finns skälig anledning att anta att ett offentligt uppköpserbjudande skulle strida mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.

I tredje stycket görs ett tillägg som innebär att ett förbud enligt första eller andra stycket ska upphävas även om det inte längre finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet skulle strida mot denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

11.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 kap.

4 b § I denna lag betyder

anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

1. marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

2. ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,

3. placera finansiella instrument, eller

4. tillhandahålla investeringsrådgivning avseende dessa instrument eller tjänster, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012,

emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

handelsplats: en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform (MTFplattform) eller en organiserad handelsplattform (OTF-plattform),

leverantör av datarapporteringstjänster: detsamma som i artikel 2.1.36a i förordningen om marknader för finansiella instrument,

marknadsoperatör: en börs eller en eller flera juridiska personer i ett annat land inom EES som driver en eller flera reglerade marknader,

MTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som sammanför flera tredje

parters köp- och säljintressen i finansiella instrument – inom systemet och i enlig

het med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt,

OTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som inte är en reglerad

^{marknad eller en MTF-plattform, och inom vilket flera tredjeparters köp- och sälj}-

intressen i obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat kan interagera inom systemet så att det leder till ett kontrakt,

statlig emittent: någon av följande som emitterar skuldinstrument:

1. Europeiska unionen,

2. en stat inom EES, inbegripet förvaltningar, organ eller en särskild funktion i staten,

3. när det gäller en federal stat inom EES, en delstat i federationen,

4. en särskild funktion för flera stater inom EES,

6. Europeiska investeringsbanken, systematisk internhandlare: ett värdepappersinstitut som i en organiserad, frekvent, systematisk och väsentlig omfattning handlar för egen räkning när det utför kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform utan att utnyttja ett multilateralt system, tillväxtmarknad för små och medelstora företag: en MTF-plattform som är registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag hos Finansinspektionen enligt 11 kap. 13 – 15 §§ eller hos en behörig myndighet i ett annat land inom EES, utländskt kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § första stycket 21 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, värdepapperscentral: en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler, och värdepappersinstitut: ett värdepappersbolag, ett svenskt kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse eller ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige eller genom att använda anknutna ombud etablerade i Sverige.

Paragrafen genomför artikel 4.1.1, 4.1.10, 4.1.12, 4.1.17, 4.1.18, 4.1.20–4.1.24, 4.1.26, 4.1.27, 4.1.29, 4.1.60 och 4.1.64 i MiFID II och kompletterar artikel 2.1.34–2.1.36a i MiFIR. Paragrafen innehåller definitioner av olika aktörer på värdepappersmarknadsområdet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.1.

I paragrafen görs ändringar av definitioner med anledning av att bestämmelser om tillståndsplikt och reglering av datarapporteringstjänster har införts i MiFIR. Definitionen av leverantör av datarapporteringstjänster ändras så att den hänvisar till definitionen i MiFIR (artikel 2.1.36a). Definitionerna av godkänd rapporteringsmekanism (ARM-leverantör), godkänt publiceringsarrangemang (APA-leverantör) och tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP-leverantör) tas bort ur lagen.

2 kap.

3 § Ett värdepappersbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen driva annan verksamhet än att tillhandahålla de sidotjänster som anges i 2 §.

Ett värdepappersbolag får efter tillstånd av Finansinspektionen driva valutahandel.

Tillstånd enligt första stycket behövs inte för att bedriva försäkringsdistribution under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution.

Ett värdepappersbolag får utföra datarapporteringstjänster enligt förordningen om marknader för finansiella instrument.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sidoverksamheter som ett värdepappersbolag kan få tillstånd att driva. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.

Upplysningsbestämmelsen i fjärde stycket ändras till en hänvisning till bestämmelserna om datarapporteringstjänster i MiFIR i stället för till 10 kap. Bestämmelserna om tillståndskrav och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för tillhandahållande av datarapporteringstjänster i det kapitlet tas bort med anledning av att sådana tjänster i stället regleras i MiFIR.

9 kap.

16 § När en investeringstjänst erbjuds tillsammans med en annan tjänst eller produkt som en del av ett paket eller som ett villkor för samma överenskommelse eller paket (korsförsäljning), ska värdepappersinstitutet informera kunden om huruvida det är möjligt att köpa de olika komponenterna separat och förse kunden med uppgifter om kostnaderna och avgifterna för varje komponent.

Om riskerna med en överenskommelse eller ett paket som erbjuds en ickeprofessionell kund sannolikt skiljer sig från de risker som uppstår om komponenterna väljs separat, ska institutet förse kunden med en adekvat beskrivning av de olika komponenterna i överenskommelsen eller paketet och hur förhållandet mellan dem förändrar riskerna.

Paragrafen genomför artiklarna 4.1.42 och 24.11 i MiFID II. Paragrafen innehåller särskilda krav på information som gäller om en investeringstjänst erbjuds tillsammans med andra tjänster eller produkter eller som en del av ett paket eller villkor för samma överenskommelse eller paket, s.k. korsförsäljning (artikel 4.1.42 i MiFID II). Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

I första stycket tas ”i förekommande fall” bort. Det innebär att ett värdepappersinstitut ska lämna information till en kund om kostnader för varje komponent oavsett om komponenterna kan köpas separat eller inte.

10 kap.

1 § I förordningen om marknader för finansiella instrument finns bestämmelser om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster.

Paragrafen, som i den hittillsvarande lydelsen innehåller bestämmelser om tillståndskrav för att yrkesmässigt tillhandahålla datarapporteringstjänster, ändras till en upplysningsbestämmelse om att det i MiFIR finns bestämmelser om tillståndsplikt och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för leverantörer av datarapporteringstjänster. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.

2 §En leverantör av datarapporteringstjänster ska ha ändamålsenliga rapporte-

ringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten.

Paragrafen, som motsvarar hittillsvarande 15 §, genomför artikel 73.2 i MiFID II när det gäller leverantörer av datarapporteringstjänster. Den innehåller krav på rapporteringssystem för anställda som vill anmäla misstänkta överträdelser. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.

Bestämmelsen ändras så att den avser en leverantör av datarapporteringstjänster i stället för den som tillhandahåller en datarapporteringstjänst. Ändringen är redaktionell och innebär att bestämmelsen stämmer bättre överens med terminologin i artikel 73.2 i MiFID II.

13 kap.

12 a § En börs får utföra datarapporteringstjänster enligt förordningen om marknader för finansiella instrument.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en börs får utföra datarapporteringstjänster. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2.

Bestämmelsen ändras till en hänvisning till bestämmelserna om datarapporteringstjänster i MiFIR i stället för till 10 kap. Bestämmelserna om tillståndskrav och om organisatoriska krav och verksamhetskrav för tillhandahållande av datarapporteringstjänster i det kapitlet tas bort med anledning av att sådana tjänster i stället regleras i MiFIR.

23 kap.

1 § Finansinspektionen har tillsyn över

– värdepappersinstitut, – börser, – leverantörer av datarapporteringstjänster, när Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om marknader för finansiella instrument,

– clearingorganisationer, och – sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige.

Finansinspektionen har därutöver tillsyn över att bestämmelserna om regelbunden finansiell information i 16 kap. följs.

Paragrafen genomför delvis artiklarna 21.2, 22, 41.2 och 67.1 samt artiklarna 35.8 andra stycket, 44.2 och 44.3 i MiFID II och den kompletterar artikel 2.3 i MiFIR. Paragrafen reglerar omfattningen av Finansinspektionens tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

I första stycket görs ändringar som innebär att Finansinspektionens tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster bara ska omfatta sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer för vilka inspektionen i egenskap av behörig myndighet ansvarar för tillståndsgivning och tillsyn enligt MiFIR. Kommissionen kommer att anta en delegerad akt med kriterier för att identifiera sådana APA-leverantörer och ARM-leverantörer som på grund av sin begränsade relevans för den inre marknaden omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet (artikel 2.3 i MiFIR). Esma ska ha ansvaret för tillsyn över

övriga APA-leverantörer och ARM-leverantörer och över CTP-leverantörer. Dessutom görs en redaktionell ändring som innebär att strecksatser införs.

I andra stycket, som anger omfattningen av Finansinspektionens tillsyn i fråga om svenska företag, tas ”svenska” bort. Eftersom bara svenska ARM-leverantörer och APA-leverantörer kan omfattas av Finansinspektionens tillsyn enligt första stycket behöver det inte preciseras att det är svenska leverantörer som avses.

2 § Värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster som

Finansinspektionen har tillsyn över, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Företagen ska, utöver det som anges i första och andra styckena, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

Paragrafen genomför delvis artiklarna 17.2 andra stycket, 17.5 fjärde stycket, 18.10, 20.7, 22 och 54.3 samt artiklarna 31.3, 53.7 och 85 i MiFID II. Paragrafen reglerar vilka som ska lämna upplysningar till Finansinspektionen om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

Ändringen i första stycket är följdändring med anledning av att Finansinspektionens tillsyn över datarapporteringstjänster enligt 1 § bara ska omfatta sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer som enligt MiFIR omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet. Eftersom bara svenska ARM-leverantörer och APA-leverantörer kan omfattas av Finansinspektionens tillsyn enligt 1 § behöver det inte samtidigt preciseras att det är svenska leverantörer som avses, se författningskommentaren till den paragrafen.

4 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos

1. ett värdepappersinstitut,

2. en börs,

3. en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över,

4. en clearingorganisation,

5. ett sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, och

6. en emittent som enligt 16 kap. 1–3 §§ omfattas av skyldigheten enligt samma kapitel att upprätta och offentliggöra regelbunden finansiell information.

Paragrafen genomför artikel 69.2 första stycket c i MiFID II. Paragrafen innebär att Finansinspektionen genom en undersökning på plats kan inspektera alla aspekter av ett företags verksamhet som inspektionen har tillsyn över. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

Ändringen i första stycket 3 är en följdändring med anledning av att Finansinspektionens tillsyn över datarapporteringstjänster enligt 1 § bara ska omfatta sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer som enligt MiFIR omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet, se författningskommentaren till den paragrafen.

4 a § Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för

att en kontroll på plats enligt artikel 38d i förordningen om marknader för finansiella instrument ska kunna genomföras.

Paragrafen, som är ny, kompletterar artikel 38d i MiFIR. Den innehåller bestämmelser om handräckning vid genomförande av platsundersökningar. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 1 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, 2 kap. 2 § lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning och 2 kap. 3 § lagen (2019:1215) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (prop. 2012/13:72 s. 55, prop. 2018/19:38 s. 107 och prop. 2019/20:37 s. 82 f.). Övervägandena finns i avsnitt 5.4.2.

I första stycket anges att Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för en kontroll på plats enligt MiFIR. Av MiFIR följer att det bara är i de fall en person motsätter sig en platsundersökning som Esma har beslutat om som handräckning kan komma i fråga (artikel 38d.4). Paragrafen gäller både platsundersökningar som Esma genomför enligt artikel 38d i MiFIR och platsundersökningar som Finansinspektionen utför på uppdrag av Esma.

Vid handräckning gäller enligt andra stycket bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande. Det innebär att bestämmelserna i 16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken ska tillämpas, men också fler bestämmelser i samma balk, som t.ex. 2 kap. 17 §, där det anges bl.a. vilka befogenheter en förrättningsman har. Vidare anges att Kronofogdemyndigheten, om Finansinspektionen begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras innan verkställighet sker. Bestämmelsen ger utrymme för att avvika från 16 kap. 11 § utsökningsbalken, där det anges att underrättelse ska ske om inte saken är brådskande.

Enligt 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) får Kronofogdemyndigheten under vissa förutsättningar begära biträde av Polismyndigheten.

4 b § Beslut om avgifter eller viten enligt förordningen om marknader för finan-

siella instrument får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Paragrafen, som är ny, kompletterar artikel 38j i MiFIR. Den innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut om avgifter eller viten enligt MiFIR. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 2 § andra stycket lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister, 2 kap. 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning och 2 kap. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering (prop. 2012/13:72 s. 55 f., prop. 2018/19:38 s. 108 och prop. 2019/20:37 s. 83). Övervägandena finns i avsnitt 5.4.4.

7 § Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över eller en svensk clearingorganisation. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt till skäligt arvode av företaget för sitt arbete. Storleken på arvodet beslutas av Finansinspektionen.

Paragrafen genomför artikel 69.2 första stycket i i MiFID II. Paragrafen innebär att Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett företag. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

Ändringen i första stycket är en följdändring med anledning av att Finansinspektionens tillsyn över datarapporteringstjänster enligt 1 § bara ska omfatta sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer som enligt MiFIR omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet, se författningskommentaren till den paragrafen.

8 § En revisor ska omedelbart rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett värdepappersbolag, en börs eller en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar företagets verksamhet,

2. kan påverka företagets fortsatta drift negativt, eller

Revisorn har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som han eller hon har i företagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med företaget.

Paragrafen genomför delvis artikel 77 i MiFID II. Paragrafen innebär en skyldighet för en revisor att till Finansinspektionen omedelbart rapportera om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om för-

hållanden som bl.a. innebär väsentliga regelöverträdelser eller kan påverka ett företags fortsatta drift negativt. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

I första stycket görs en följdändring med anledning av att Finansinspektionens tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster enligt 1 § bara ska omfatta sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer som enligt MiFIR omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet. Ändringen innebär att skyldigheten för revisorer att rapportera till Finansinspektionen bara gäller i fråga om sådana leverantörer av datarapporteringstjänster. Ändringen motsvarar den ändring som har gjorts i MiFID II (artikel 77.1, se artikel 1.7 i ändringsdirektivet). Se även författningskommentaren till 1 §.

9 § Skyldigheten enligt 8 § att rapportera till Finansinspektionen gäller också för sådana särskilda granskare i värdepappersbolag, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster som avses i 10 kap. 21 § aktiebolagslagen (2005:551) eller i 9 kap. 1 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Paragrafen genomför delvis artikel 77 i MiFID II. Paragrafen innebär att den rapporteringsskyldighet som anges i 8 § även gäller för särskilda granskare. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

Ändringarna i paragrafen är redaktionella. Eftersom rapporteringsskyldigheten enligt 8 §, som bestämmelsen hänvisar till, bara gäller för svenska företag behöver det inte preciseras att det är svenska leverantörer av datarapporteringstjänster som omfattas.

12 § Värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster som

Finansinspektionen har tillsyn över, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag och förordningen om marknader för finansiella instrument.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter till Finansinspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

Ändringen i första stycket är en följdändring med anledning av att Finansinspektionens tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster bara ska omfatta sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer som enligt MiFIR omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet, se författningskommentaren till 1 §. Ändringen innebär att det bara är sådana leverantörer av datarapporteringstjänster som ska betala årliga avgifter till Finansinspektionen.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas,

2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras,

3. produktingripande enligt artikel 42 i förordningen om marknader för finansiella instrument,

4. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal,

6. sådana avgifter som avses i 12 § och 13 § första stycket.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.5.

I punkt 6 tas uppräkningen av avgifter bort. Ändringen görs för att förtydliga att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om alla avgifter som avses i 12 § och 13 § första stycket. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Bemyndigandet i hittillsvarande punkt 7 tas bort. Det finns inte längre något behov av att meddela föreskrifter om att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i MiFIR i stället ska lämnas till Esma eftersom Esma har fått befogenhet att får inhämta dessa uppgifter (se artikel 4.3 och 4.5 i ändringsförordningen).

25 kap.

1 § Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då – utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i

^{rörelsen i något avseende, begränsa eller helt}avstå från utdelning eller ränte -

betalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

– meddela ett förbud att verkställa beslut, eller – göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

förklarat sig avstå från

tillståndet eller inte har

tillhandahållit några tjänster under de föregående sex månaderna, får Finansinspektionen först pröva om det finns skäl att ingripa mot leverantören enligt detta kapitel och, om det finns sådana skäl, besluta om ett ingripande.

Paragrafen genomför delvis artikel 8 c, artikel 8 d och e, artikel 21.1, delvis artikel 21.2, delvis artiklarna 43 c–e och 44.5 c och e, artikel 44.5 d, delvis artikel 57.14, artikel 69.2 första stycket k och delvis artikel 70.3–70.5 och 70.6 b, c och e i MiFID II och den kompletterar artikel 2.3 i MiFIR. Para-

grafen reglerar när Finansinspektionen får göra olika typer av ingripanden mot svenska företag. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4.

Ändringen i första stycket är en följdändring med anledning av att Finansinspektionens tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster bara ska omfatta sådana svenska APA-leverantörer och ARM-leverantörer som enligt MiFIR omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet, se författningskommentaren till 23 kap. 1 §. Ändringen innebär att det bara är mot sådana leverantörer av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen kan ingripa enligt denna paragraf. I fråga om övriga svenska leverantörer av datarapporteringstjänster är det Esma som får besluta om ingripanden.

I andra stycket görs några språkliga och redaktionella ändringar.

Tredje stycket, som är nytt, motsvarar hittillsvarande andra stycket andra meningen.

Fjärde stycket motsvarar hittillsvarande tredje stycket.

I femte stycket, som är nytt, införs en upplysning om att bestämmelserna i artikel 27e i MiFIR gäller i fråga om återkallelse av tillstånd för leverantörer av datarapporteringstjänster. I fråga om övriga ingripanden mot leverantörer av datarapporteringstjänster gäller bestämmelserna i denna lag.

I femte stycket införs även en bestämmelse om att innan ett tillstånd återkallas enligt artikel 27e.1 a i MiFIR på grund av att en leverantör av datarapporteringstjänster uttryckligen har avsagt sig tillståndet eller inte har tillhandahållit några tjänster under de föregående sex månaderna, får Finansinspektionen först pröva om det finns skäl att ingripa mot leverantören enligt detta kapitel och, om det finns sådana skäl, besluta om ett ingripande. Det motsvarar den möjlighet som Finansinspektionen hittills har haft att med stöd av 5 § andra stycket återkalla tillståndet för en leverantör av datarapporteringstjänster på formell grund först efter det att inspektionen har prövat om det finns skäl att ingripa mot leverantören på grund av att den har åsidosatt sina skyldigheter enligt regler som gäller för verksamheten (se prop. 2016/17:162 s. 754).

1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett svenskt värdepappersinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersinstitutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt

1. 5 kap. 1, 3, 6 eller 7 §,

2. 6 kap. 1, 4 eller 6 §,

3. någon av 8 kap. 8 e eller 9–34 §§ eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 8 kap. 35 § 3–12,

4. någon av 9 kap. 1 §, 8 § tredje stycket, 9–12, 14–17, 20–41 eller 43 §§ eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 9 kap. 50 § 1, 3–9 eller 11,

5. någon av 11 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 1 b–4 a eller 12 §§ eller driver en

^{tillväxtmarknad för små och medelstora företag trots att kraven i 13 § inte är upp}-

fyllda,

6. någon av 13 kap. 1 a–1 j, 6 a eller 9 §§,

7. någon av 15 a kap. 7, 8 eller 10–14 §§,

8. 22 kap. 2 § andra stycket, 5 eller 6 § eller inte har följt ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 22 kap. 1 §, 2 § första stycket eller 3 §, eller

9. 23 kap. 2 § första stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 23 kap. 15 § 1, eller inte har följt en begäran, ett föreläggande eller ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 23 kap. 2 § tredje stycket, 3 § första stycket, 3 a eller 3 b § eller har motsatt sig en undersökning enligt 23 kap. 4 §.

Paragrafen genomför delvis artikel 70.2, 70.3, 70.4 a och 70.5 i MiFID II. I paragrafen anges de bestämmelser som, om de överträds av ett svenskt värdepappersinstitut, ska kunna medföra ett ingripande från Finansinspektionen mot en fysisk person som kan hållas ansvarig. Övervägandena finns i avsnitten 5.3.2 och 5.3.4.

I paragrafen tas hittillsvarande punkt 5 bort som en följdändring med anledning av att bestämmelserna om tillhandahållande av datarapporteringstjänster i 10 kap. utmönstras ur lagen och sådana tjänster i stället regleras i MiFIR. En motsvarande möjlighet att ingripa införs i 1 b §.

1 b § Finansinspektionen ska ingripa mot en sådan person som avses i 1 a § om värdepappersinstitutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om marknader för finansiella instrument genom att

1. inte offentliggöra, tillgängliggöra eller tillhandahålla uppgifter eller uppfylla kraven enligt

– artikel 15.1 första eller tredje stycket, 15.2 eller 15.4 andra meningen, – artikel 17.1 andra meningen, – artikel 18.1, 18.2, 18.5 första meningen, 18.6 första stycket, 18.8 eller 18.9, – artikel 20.1 eller 20.2 första meningen, eller – artikel 21.1, 21.2 eller 21.3,

2. inte tillhandahålla uppgifter till Finansinspektionen eller lagra uppgifter enligt artikel 22.2,

4. inte föra register eller hålla uppgifter tillgängliga enligt artikel 25.1 eller 25.2,

6. inte tillhandahålla eller uppdatera referensuppgifter för finansiella instrument enligt artikel 27.1,

8. inte se till att styrelsen fullgör sina skyldigheter enligt artikel 27f.3,

9. inte uppfylla de organisatoriska kraven i artikel 27g.1–27g.5 eller 27i.1–27i.4,

11. inte uppfylla kraven avseende system, förfaranden och arrangemang enligt artikel 29.2 eller 30.1,

12. inte föra register och offentliggöra uppgifter avseende portföljkompressioner enligt artikel 31.2 eller 31.3,

13. inte lämna transaktionsuppgifter eller tillträde till en handelsplats enligt artikel 36.1 eller 36.3,

14. inte tillgängliggöra ett referensvärde eller en licens enligt artikel 37.1 eller 37.3, eller

15. inte följa ett beslut som avses i artiklarna 40–42. Ett ingripande enligt första stycket 7, 8 eller 9 får göras bara om Finansinspektionen har tillsyn över värdepappersinstitutets verksamhet som leverantör av datarapporteringstjänster.

Paragrafen genomför delvis artikel 70.2, 70.3 b och 70.4 b i MiFID II. I paragrafen anges de bestämmelser i MiFIR som, om de överträds av ett svenskt värdepappersinstitut, ska kunna medföra ett ingripande från Finansinspektionen mot en fysisk person som kan hållas ansvarig. Övervägandena finns i avsnitten 5.3.2 och 5.3.4.

I första stycket införs tre nya punkter, punkterna 7, 8 och 9, med anledning av att bestämmelserna om tillhandahållande av datarapporteringstjänster i 10 kap. utmönstras ur lagen och sådana tjänster i stället regleras i MiFIR. De nya bestämmelserna motsvarar dem i hittillsvarande 1 a § 5.

Andra stycket, som är nytt, innebär en begränsning av bestämmelsernas tillämpningsområde på så sätt att Finansinspektionen får ingripa enligt första stycket 7, 8 eller 9 bara om Finansinspektionen har tillsyn över värdepappersinstitutets verksamhet som leverantör av datarapporteringstjänster, se författningskommentaren till 1 §.

1 e § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en börs styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om börsen

1. har fått sitt tillstånd genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

3. har åsidosatt sina skyldigheter enligt

a) 8 kap. 21 § eller föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 12,

b) någon av 11 kap. 1 §, 1 a § andra stycket, 1 b–4 a eller 12 §§ eller driver en tillväxtmarknad för små och medelstora företag trots att kraven i 13 § inte är uppfyllda,

c) 12 kap. 6 e, 7 eller 10 § eller föreskrifter som meddelats med stöd av någon av bestämmelserna i 12 kap. 11 § 2–4,

d) någon av 13 kap. 1–2, 6–7 a eller 9 §§ eller 12 § femte stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 13 kap. 17 § 1,

e) 14 kap. 1, 2 eller 3 §,

f) 15 kap. 1, 2, 5, 9 eller 10 §,

g) någon av 15 a kap. 7, 8 eller 10–12 §§,

h) 22 kap. 2 § andra stycket, 5 eller 6 § eller inte har följt ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 22 kap. 1 eller 3 §, eller

i) 23 kap. 2 § första stycket eller föreskrifter som meddelats med stöd av 23 kap. 15 § 1, eller inte har följt en begäran, ett föreläggande eller ett beslut som meddelats av Finansinspektionen enligt 23 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket eller 3 b § eller har motsatt sig en undersökning enligt 23 kap. 4 §,

4. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, eller

Paragrafen genomför delvis artikel 70.2, 70.3 och 70.5 i MiFID II. I paragrafen anges de bestämmelser i lagen som, om de överträds av en börs, ska kunna medföra ett ingripande från Finansinspektionen mot en fysisk person som kan hållas ansvarig. Övervägandena finns i avsnitten 5.3.2 och 5.3.4.

I första stycket 2 görs en justering med anledning av att en börs kan vara antingen ett aktiebolag eller en ekonomisk förening.

I första stycket 3 tas hittillsvarande led b bort som en följdändring med anledning av att bestämmelserna om tillhandahållande av datarapporteringstjänster utmönstras ur 10 kap. och sådana tjänster i stället regleras i MiFIR. En motsvarande möjlighet att ingripa införs i 1 f §.

1 f § Finansinspektionen ska ingripa mot en sådan person som avses i 1 e § om börsen har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen om marknader för finansiella instrument genom att