Jobbigt när det inte fläktar

Det är med glädje vi kan publicera en artikel från en gästskribent, det var länge sedan och skulle man vilja skriva något så hör bara av er till oss! Men nu tillbaka till den här artikeln, det är Joacim Bertilsson som bjuder oss på riktigt go läsning från en helg i Karsgöl nyligen när stormen Knud hälsade på oss.
Så släng er i soffan och läs, för det här är riktigt bra!

Som förälder till två tonåringar, som numera klarar sig alldeles utmärkt utan en pappa som vakar över dom, finns det mer tid över för det vi metare brinner för. Helgen närmade sig och det fanns utrymme för fiske då även frugan var bortrest. Frågan var bara var man skulle tillbringa helgen?
Karsgöl har genom åren gäckat mig och prövat mitt tålamod nära till bristningsgränsen. Först detta år har jag lyckats någorlunda och jag har faktiskt fått näta fisk varje gång jag besökt sjön. Det fanns fortfarande lite mer att önska kring storleken på de fiskar jag fått i Karsgöl, varför jag bestämde mig för att göra ett nytt försök i denna pärla långt ut i skogen.

Som vanligt skickar jag bara iväg ett sms till Palle med en fråga om ”sunket” är ledigt? Och ganska snart plingar det till i telefonen där Palle skriver att ”det är tävling för Swedish Anglers i helgen”.

Skit! Vad göra?
Jag kollar med Jonas Jägerby om han är sugen på ett pass i Ballasjön, vilket skulle vara bra uppladdning inför SCC som vi senare ska köra ihop. Nu börjar det plinga i telefonen från alla möjliga håll och Palle skriver om någon Christian Ottosson som fiskar själv på tävlingen och Jonas skriver att han kanske ska döma innebandy.

Jonas dömde innebandy och jag fick äran att fiska i lag med Christian som jag inte tidigare träffat.

Fredagen kom och jag drog från jobbet vid tiosnåret, (hade någon lektion till men mina snälla kollegor tog den åt mig).

Jag kom fram till sjön och vindskyddet strax efter 12 där några, bland annat min lagkompis Christian, redan samlats. Snacket var igång om vilka swim som gett mest och störst fisk under året, vilka som skulle producera under helgen, vilka lag som saknades och när ska vi äta?  En eld tändes senare uppe på parkeringen och köttfärsen tillagades efter konstens alla regler, tacos stod på menyn.
Efter mat och en å annan öl var det dags för lottning, jag drog nr 2!
Nu hade vi inga ursäkter, alla platser är bra och med fem 2-mannalag fanns det, som andra lag att dra, stora chanser att välja favoritswim, (eller för den delen, risken att välja helt ”fel” swim).

Självklart väljer Emil och Palle ”roten” och ”sunket”, personligen mitt förstaval.
Nåja, ”Robbans udde” funkar säkert också, och så blev det.
Efter några vändor från bilarna, som stod parkerade inte för långt från båtplatsen, lastades båtarna med allt som skulle med. Snart var vi på plats och bivvys, poddar, spön och tackel sattes vant ihop och snart satt alla förväntansfulla fiskare runt sjön och väntade på första ”runnet”.
För egen del placerade jag mina spö i podden på en gigantisk sten vars tillträde skedde över en fin spång Palle snickrat ihop. För säkerhets skull förankrades podden med 5 stora stenar som ”kilade” fast den ordentligt. Jag kör gärna med tight slirbroms vid boltfiske, och med några ordentliga ryck i podden kunde jag konstatera att den stod stadigt.

Väntan blev inte långvarig för Saku som knep första fisken och därmed var det priset tingat. Nu var det bara för oss andra att kämpa för det åtråvärda priset för största fisk, men då gällde det att slå Sakus fisk på 8200 gram vilket inte görs på beställning.

Även denna dag har ett slut och eftermiddagen var här. Christian och jag stod som bäst och planerade kommande dagar och hur vår plan lätt skulle leda till seger med fisk runt 13 kilo när de första regndropparna började falla. Himlen blev plötsligt svart och när blixtrar lyste upp himlen vid horisonten och med åskan som närmade sig så beslöt vi oss för att krypa in i våra bivvys.

Stormen Knut, (Knud) var på intågande och han visade ingen nåd!
Likt ett skenande godståg for ”Knutfan” över vattnet och hjälplös satt jag i bivvyt och kunde inte annat än förbanna denna djävulska storm som slet i bivvyt. På en tusendels sekund var de främre peggarn, som höll bivvyt, uppryckta.  Som ett fån satt jag nu och, som det kändes, glodde rätt in i en brandslang med fullt tryck. Genomblöt på 2 sekunder fick jag ändå tag på tältdukens nerkant för att med all min styrka pressa tillbaka fronten och förhindra att allt blev dyngsurt inne i bivvyt.

Larmen på podden tjöt för fullt där den stadigt stod på stenen… Helt plötsligt blev receivern tyst, nu hördes endast dånet från vinden, regnet som piskade mot bivvyt och åskan och ljudet från blixtnedslag, vad hände med larmen?
Försiktigt lyfte jag tältduken och ser… inget!!
Stenen är tom! FAN!! Vad ska jag göra nu då? Mina fingrar har för länge sedan antagit en vit ton och skriker av smärta, men att släppa taget om tältduken nu skulle bara resultera i mer problem. Det som ligger i vattnet får helt enkelt ligga där tills vädret har lugnat sig något.

Efter ett tag hör jag ett försiktigt,- ”hur går det?”. Christian hade via sms fått reda på att något var fel med min podd varpå han klär sig i regnkläder och knallar över till mig. Denna vänliga själ förtjänade definitivt ett bättre svar än, -”åt helvete!!”, men det var det enda jag kände just då.

Inga tveksamheter… eller jo, massor! Men ut på stenen gick vi. Ett spö stack upp lite över vattenytan och när jag sträckte mig lite så fick jag tag i det och med det kom även övriga spön upp intrasslade i linorna. Christian började veva in lite lina från ett av spöna och efter ett tag tog det stopp. Han pressar spöet lite och med ordentligt spänd lina kan vi i vattenytan ana ett ben från podden.

Jävlar! Det saknas några centimeter innan jag kan greppa podden, jag sträcker mig liiiite till… PLUMS!
jag for i den näst intill bottenlösa sjön och just nu befinner vi oss i ett läge jag tror jag håller hemligt för min fru. Christian står och håller mitt spö rätt upp i luften, jag står i sjön med vatten upp till midjan samtidigt som Thor slår som besatt med sin hammare! Snabbare än fisen var jag återigen uppe på stenen bredvid Christian. Larmen hade fått spelet och tjöt som man bara önskar vid run. Inte mycket sas just då och vi gick åter igen in i våra bivvys. Mina tankar kretsade just nu kring om Christian kunde ro in mig till land, för jag ville bara hem!
2 minuter och 23 sekunder senare hade förnuftet återvänt och jag såg fram mot morgondagen, för i natt blev det inget fiskande för min del. Istället fick jag tända gasolen och försöka värma och torka mig lite. Samtidigt som jag försöker torka mina larm över gasolens blåa låga så åker telefonen fram för första gången på länge. Många inlägg från lagen runt sjön, Palle välkomnar, via en livesändning, ”Knutfan”, och Tommi beklagar sig från läsidan av sjön att det inte ”fläktar tillräckligt”! PETTYNEITÄ IDIOOTTEJA!!!
Inget man helst vill se eller höra efter ett nära sammanbrott. (Titeln till min lilla berättelse är som ni förstår hämtad efter Tommis uttalande, som med lite distans till det hela faktisk var lite småkul 😉).

Emil hörde tidigt av sig och erbjöd sig att låna ut några av hans larm som han hade extra med sig, och på väg mot lördagens middag kom han också förbi och lämnade dessa.
-Tack Emil!
Eftersom det fortfarande blåste ganska ordentligt, (vi fick till exmpel fånga in båten tre gånger då denna slitit sig) tog vi beslutet att gå den smala stigen från ”robbans”, förbi ”ostviken” och vidare ut till ”vindskyddet” där middagen skulle serveras.

På menyn denna dag stod fisksoppa, serverad av den skönsjungande duon Ernad och Avdo, (tack för maten gubbar!) Mätta och glada satt så hela gänget under vindskyddet på udden. Nu var det Palles tur att föra talan. En mycket intressant berättelse om hur Karsgöl ”blev till”, när första karpen släpptes i, vilka fiskar som nu simmar där och inte minst ett poetiskt inslag där Palle likt självaste Bellman med ord förklara känslan man får vid ankomsten till karpsjön, (fortfarande tårögd Palle, Tack!).

Efter middagen var det dags att gå tillbaka till swimmet. Några öl åkte allt ner i strupen också och fångstrapporter eller tappade fiskar rapporterades via gruppen på facebook.

Lördagskvällen var ett faktum och trots den ordentlig middagen på udden tidigare på dagen så började hungern göra sig påmind. Grillen tändes och det kändes för första gången på udden som om vädret var med oss. En enklare måltid i form av korv med bröd intogs tillsammans med nån öl och till dessert överraskade Christian med att bjuda på lite vätska av singel malt.

Jag minns att jag njöt just då, tragedin natten innan var som bortblåst, min lagkamrat Christian visade sig vara en skön snubbe, mina spön fiskade igen, det mesta inne i bivvyt hade torkat och jag kunde positivt se fram mot natten och mörkret som snabbt föll. Fisket i Karsgöl är oftast, enligt mig, bäst under dygnets ljusa timmar varför jag såg fram mot en skön sömn natten genom.

Söndagsmorgon och fler fiskar fick syna insidan av håven. Fisket var för övrigt över förväntan för min del och alla lag utom ett fick fisk, (dom gjorde soppa istället).

Ni som förväntade er en massa fångstrapporter med vikter hit och dit sitter säkert och svär lite över min illa dikterade historia, men det var liksom meningen.

Jag vill istället belysa allt som sker kring mitt fiske. Inte alltid är det fisken som blir den mest ihågkomna efter en fisketur, vilket jag hoppas att min berättelse visar. Just denna helg var det ”Knutfan” med konsekvenser som stod för det mest traumatiska jag varit med om i fiskväg, medans umgänget med alla sköna snubbar som med ett gemensamt intresse för fiske fick stå för det positiva minnet från helgen. Nästa gång är det kanske rådjuret på andra sidan eller pratstunden med kompisen som kommer att bli det mest ihågkomna från fisketuren. Jag försöker njuta varje sekund av mitt fiske, livet är för kort och stunderna vid spöna allt för få för att inte läggas på minnet, bra fiske eller inte.

Ingen glömd så vill jag härmed tacka alla som var med vid Karsgöl denna helg då ”Knutfan” drog över vattnet. Och nej Palle! Jag är inte knäckt, kanske lite böjd, men aldrig knäckt!

Tills nästa gång, ha dé!
Joacim Bertilsson.

Vi på Swedish Anglers tackar Joacim för artikeln, du satte verkligen ord på upplevelsen!
Tack!