Okategoriserade

Meta har informerat att de från den 26 juni 2024 kommer att upplåta material på sina plattformar till träning av AI-tjänster. Som användare av Metas tjänster har du dock rätt att invända mot denna användning. 
 
Nedan följer en instruktion för hur man kan invända sig mot AI-träningen ifråga. Logga in på Instagram via webben- instruktionerna fungerar inte i appen.

Hej, 

Dramatikerförbundet skriver till dig med anledning av den kommande omröstningen avseende undantag från geoblocking för audiovisuella produktioner.

En viktig del av upphovspersoners, i synnerhet manusförfattares, ersättning i audiovisuella produktioner kommer från royaltyersättningar hänförliga till produktionsbolagens pre-sale och post-sale intäkter. Pre-sale intäkter utgör ofta en nödvändig del i produktioners budget och möjliggör för nationella produktionsbolag att producera högkvalitativa produktioner. Post-sale intäkter möjliggör att produktioner går med vinst och skapar således incitament för produktionsbolag att producera produktioner som kommer efterfrågas på en större marknad än den inhemska. Genom att strypa denna finansieringskälla kommer små språkområden, som det svenska, drabbas proportionerligt hårdare än stora språkområden. Detta riskerar att resultera i att allt färre svenska produktioner produceras vilket är till nackdel för Sveriges nationella kulturpolitik men även för vår roll på den europeiska kulturella marknaden. 

… och andra frågor du alltid velat fråga Dramatikerförbundets jurist. 

Ingen har väl missat diskussionen om hur AI kommer att göra allt från att effektivisera författarens arbete lättare, till att göra alla manusförfattare arbetslösa, till att utrota all fattigdom eller alternativt innebära slutet för mänskligheten. 

Av Daniel Karlsson

“Nya pjäser som skrivs på svenska stannar också inom teatervärldens lilla krets. Ganska få får längre liv efter sin första uppsättning. Ännu färre ges ut i tryckt form och kommer därmed inte allmänheten till del via bokhandlar och bibliotek.

Givetvis beror även detta på marknadskrafter. Dramatik på svenska säljer inte, så för att dramatiken ens ska bevaras som litteratur måste någon vilja bekosta utgivningen väldigt mycket.

När dramatik inte publiceras blir den inte heller bedömd som litterär genre av kritiker, och troligen inte heller av prisjurys. Den får svårare att bli översatt och spridd utanför det lilla teaterlandet Sveriges gränser”.

Så skriver Cecilia Djurberg i en artikel i Aftonbladet om den bristande utgivningen av svensk dramatik i bokform. 

Dramatikerförbundets kanslichef Johanna Granholm känner igen bilden. 

– Det är en fråga som förbundet varit medveten om länge. Under 90-talet började det komma in alarmerande vittnesmål från flera håll om att det runt om i landet slängdes högar av dramatik som inte längre spelades och att mycket dramatik låg undangömda på vindar och i dammiga högar på teatrar. DramaDirekt startade 1997 mot just den bakgrunden och att allt mindre dramatik gavs ut i bokform.

För i och med att allt mindre dramatik ges ut i bokform så är det en väldigt liten del som Kungliga Biblioteket har som ansvar för att samla in och bevara. Med andra ord är det väldigt mycket dramatik som satts upp på scener runt om i landet som går förlorat, precis som Djurberg skriver. 

Ett sätt att faktiskt få läsa svensk dramatik är genom tjänsten DramaDirekt. Hur går det med arbetet med DramaDirekt?

– DramaDirekt är starkare än någonsin! När DramaDirekt lanserades på 90-talet märktes det direkt vilken otroligt viktig uppgift det var att arbeta med just bevarande och spridandet av dramatik. En uppgift som idag med all digitalisering visar sig bli allt viktigare.

Sedan hemsidan gjordes om för några år sedan har det blivit mycket lättare både för dramatiker att ladda upp sina verk men även för allmänheten att få tillgång till pjäserna. Just nu finns ca 1400 verk inne i databasen och den fylls på löpande hela tiden. Arbetet med att ta fram den nya databasen har gjorts med stor noggrannhet för att det så lätt som möjligt ska gå att söka på dramatiker och på verk, dels utifrån genre, språk, antal skådespelare och speltid. 

Hur gör man för att få läsa pjäser på DramaDirekt?

– Om man arbetar professionellt med teater kan man enkelt ansöka om att få ett konto hos DramaDirekt och på så sätt kunna ladda ner pjäser gratis, detta för att få inspiration om nya pjäser eller nya dramatiker. Men man kan även som teaterintresserad läsa de pjäser som finns i DramaDirekt genom att köpa dem i print on demand-form. Det kostar 100 kr och tar en vecka att hamna i brevlådan!

Och hur gör man för att kunna lägga upp sina egna pjäser?

– DramaDirekt letar alltid efter ny dramatik att lägga in i pjäsbanken. Om man som dramatiker har ett verk som satts upp på en professionell scen så ansöker man först om ett konto och kan sedan själv ladda upp sin text på hemsidan. Vi har under flera år arbetat mycket för att göra det så lätt som möjligt för dramatiker eller översättare av dramatik att kunna lägga in sina verk då det dels gör pjäsbanken rikare och kan bevaras för framtiden, men det är också en bra marknadsföringskanal för dramatiker att nå ut med sin dramatik, både till en professionell publik men även till allmänheten.

Om jag säger det långa ordet “Pliktexemplarsutredningen”, vad säger du då? 

– Jag säger “dramatik-fattigt”. Vi hade stora förhoppningar på den senaste pliktexemplarsutredningen och att dramatik skulle omfattas på ett bredare sätt än just den tryckta dramatiken i bokformat som omfattas idag. Men trots uppvaktning under utredning så lyckades det inte. Det är tråkigt då jag tror att det finns en hel del dramatik som fortfarande är gömt på teatervindar och i bortglömda högar hos teatrarna. Dramatik som sällan eller kanske aldrig når ut till en publik igen efter de spelats. I och med detta så ser vi ju fortfarande att DramaDirekt spelar en viktig roll för dramatikens digitalisering, bevarande och spridande. Men självklart hoppas vi på att det någon gång i framtiden tas ett statligt ansvar och ser vikten av att pjäser inte glöms bort efter att de satts upp på scener runt om i landet. Dels då dramatiken ofta är en otrolig samtida markör på det som sker i vårt samhälle och för att det i framtiden kan vara viktigt att kunna gå tillbaka och begrunda eller forska på. Eller bara läsa för nöjes skull, så klart.

Kanske borde Svenska Akademien läsa några av de över 500 dramatiker och 1400 pjäser som finns i pjäsbanken? Det finns gott om bra pjäser, och kanske till och med någon framtida nobelpristagare. 

Tack! Här är länken för akademin och andra: DramaDirekt. 

Av Daniel Karlsson

Jag hade turen att få tillbringa en sen augustivecka i huset som Henning Mankell skänkte till stiftelsen Överberg. Sedan 2015 har medlemmar i Dramatikerförbundet och Författarförbundet haft möjlighet att få stipendier för att vistas och arbeta i huset som ligger en halvmil utanför Sveg. Det finns tyvärr mycket som tyder på att jag var den sista. 

Det är ett stort hus. Gästboken vittnar om att många har tagit med sina familjer dit, men jag var där ensam för att komma igång med skrivandet efter sommaren. Det finns två stora arbetsrum med skrivbord, så det finns alla möjligheter till att kunna jobba.

Bland det första jag gjorde när jag kom fram var att titta igenom bokhyllorna. Närmast ett av skrivborden hittade jag fyra böcker av en författare som varit min favorit sedan gymnasiet. En av de författare som fick mig att vilja börja skriva, och som jag ibland läser några sidor av bara för att komma ihåg hur det är man skriver. Det kändes som ett bra tecken. 

Jag slog undan den uppenbara flykttanken att ägna hela veckan åt att bara läsa igenom hennes böcker, och gav mig ut för att jogga bort lite stelhet från den sex timmar långa bilresan. Från huset ser man en sluttande äng, och längre bort Svegsjön och skogsklädda berg. Jag joggade förbi äldre gårdar, mer nybyggda hus, kor, får, jakthundar som stod och skällde ovanpå hundkojor, ett byhus och skylt om att Överberg blev utsedd till årets bygd i Härjedalen år 2012.  

Det blev en bra vecka. Jag arbetade och tänkte bra. Jag höll koncentrationen uppe, och tog fler löprundor genom landskapet samtidigt som jag lyssnade på sommarprogram med dramatikerna Mattias Andersson och Staffan Göthe. Båda dessa pratar om sin väg till skrivandet och om hur de först fick kontakt med teatern och skrivandet. Andersson nämner en SVT-serie om Strindberg, och Göthe pratar om Riksteaterns besök i uppväxtens Luleå.

Mitt under veckan publicerades Stefan Jonssons artikel om nedskärningarna och omorganisationen av kulturen i Norrköping, och det dröjde inte länge förrän det moderata kommunalrådet svarade med att polemisera mot en bortskämd kulturelit som bara kritiserar nedskärningarna för att de är rädda att för att förlora sina privilegier. Det skrevs snabbt många bra svar om kulturens värde, och engagemanget i aktionen “Tre tysta minuter” stärktes. 

Flera av inläggen i debatten berörde hur lätt det är att riva ner saker som det tagit väldigt lång tid att bygga upp. Det var en känsla som det var lätt att relatera till i huset som snart måste läggas ut till försäljning. Jag bläddrade vidare bland böckerna i bokhyllorna. Hittade flera volymer där Radioteatern samlat årets bästa radiopjäser. Ett vittnesmål från en tid då public service både beställde radiopjäser av kända och okända dramatiker, och dessutom gav ut dem i bokform. För mig och många andra gav radioteatern (och tv-teatern) en viktig första kontakt med dramatiken. Jag vet att saker måste förändras, men att se de utgivna pjässamlingarna gav ändå en känsla av förlust. Det finns ett värde, både för samhället, Norrköping och den enskilda människan, även i det som inte är omedelbart lönsamt, och det måste finnas möjlighet för barn och unga att möta kulturyttringar som vidgar deras vyer.  Och det måste även finnas ett samhälle som värderar de människor som arbetar för att skapa den kulturen, de som i kommunalrådets vokabulär tillhör den privilegierade kultureliten. 

“Tack för att även vi fattiga får en chans till semester”, skriver en tidigare stipendiat i husets gästbok. 

Ja, tack Henning och Dramatikerförbundet. Tack till alla som skapar kultur, och tack till alla som förstår hur fattiga vi skulle bli utan den.