Ett livstecken

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev några rader här… Jag får be om ursäkt för det. Men jag har absolut inte slutat meta!
Jag kände bara att jag behövde få en liten paus från skrivandet, för jag har i stort sett skrivit något varje vecka de senaste tre åren tror jag, kan vara fyra… Det har inte enbart varit på Ensamvargens Fiske utan även artiklar till tidningar och nu under senare tid på Swedish Anglers hemsida.

Fast nu har jag bara en vecka kvar av min semester och sedan är det tillbaks till verkligheten med jobb och skrivandet såklart, för nu har det faktiskt börjat klia lite i fingrarna igen och det ska bli skoj att komma igång!

Den här sommaren har jag tagit mig ann ett intressant projekt som jag inte hade planerat från början av året. Men jag blev rejält inspirerad från andra metare som hade siktet inställt på en stor ål, jag antog samma mål vilket alltså är en ål över 2 kilo!
För er som nu reagerar på att jag metar ål och tänker, men va!! Den är ju fridlyst! IDIOT! Det är faktiskt så att man får bedriva sportfiske efter ål om det är mer än tre vandringshinder upp från havet. Så självklart följer jag dessa regler. Vill man veta mer och läsa om det så står det en väldigt bra text på Länsstyrelsen Jönköpings läns hemsida. Bara att klicka er in och läsa.

Härliga sommarkvällar vid ålmetespöna

Det finns en del mer kända vatten som hyser stor ål men såklart vill jag försöka hitta något mindre känt vatten.
Så jag har mest spenderat mina sommarkvällar och nätter bland mygg, hav av brännässlor, sniglar och ja allt möjligt trevligt och mindre trevligt! Jag har provat flera vatten men tyvärr har resultaten lyst med sin frånvaro, fast något steg närmare har jag ändå kommit och jag har kunnat minska ned antalet vatten som jag ska fokusera på i framtiden. Så målet kommer stå kvar och jag kommer fortsätta min jakt efter en stor ål för det är en riktigt häftig art!

Jonas släpper tillbaka en mindre ål på cirka ett kilo

Men utöver en massa ålmete har det blivit några ströpass där jag har åkt ut med ett feederspö, lite mäsk och majs på kroken. Och för ett par veckor sedan lyckades jag faktiskt lura upp en fin sarv!
Då just den här sarven är en del i en tävling vi har i så kan jag inte skriva ut vikten, men gå gärna med i gruppen och gissa på vikten om man inte redan är medlem. Fint pris finns i potten och vi kommer hålla fler tävlingar framöver. Sen är det ju alltid trevligt att snacka mete med likasinnade!

Idag hade jag tänkt åka ut på lite flötmete efter sutare på morgonen men tyvärr så sprack den planen, så istället åkte jag in till ån för några timmars färnamete.
Dimman låg tät länge men när den väl sprack upp så blev det omgående varmt och aktiviteten hos fiskarna minskade rejält.
Jag såg 4-5 färnor som simmade i utkanten av strömmen men då det var ett hav av näckrosor mellan dem och mig så försökte jag lura ned dem en bit nedströms men tyvärr ville de inte vara med och leka i värmen.
Men innan dimman försvann lyckades jag lura upp en fin sommarfärna på knappt 1700 gram.

Sen trodde jag för en kort stund att jag lyckats lura en färna till, men det var bara en gädda som hade fattat tycke för mitt goda franskbröd… Den ville kanske ha en macka till lunchen 🙂

Som sagt, snart är semestern slut och hösten börjar så sakta komma närmare och jag får nog faktiskt säga att jag ser fram emot den, hjärnan har redan börjat vandra iväg på gäddmete och flötestrolling. Disiga höstdagar och skrikande baitrunners är ren magi för en metesjäl! Men innan dess ska det bli en liten roadtrip och en helgs fiske i trevligt sällskap, det ser jag fram emot!

Det fick bli någon form av avslutning på min sammanfattning eller vad det här kan kallas… Men som jag skrev i början så kommer det bli mer skrivande från min sida framöver. Bland annat en liten genomgång av en myggjagare som har varit min räddning den här sommaren!

Vampyrer i vinden

Som ni säkert har förstått så kommer mitt skrivande här bli mindre än vad det var tidigare. Min tid räcker inte riktigt till tyvärr.
Men det finns istället en massa trevlig läsning på Swedish Anglers och vi har nyligen gjort om lite på hemsidan och förhoppningsvis fått den lite mer lättnavigerad!

Men nog om det, jag tänkte skriva några rader om mitt senaste fiskepass ihop med Jonas.
Vi har många planer och det är riktigt skoj, både det och att fiska med honom!
Jag får kanske byta namn på bloggen snart…

Vi möttes upp i onsdags för lite gös och ålmete. (Japp man får fiska ål i det här vattnet)
Vinden låg på bra från väst vilket gjorde att det blåste rakt in mot oss, så till en början var det lite knepigt att få larm, hangers, spön och baitrunners att fungera tillsammans så vi kunde se och höra nappen.
Efter drygt trettio minuter så tog Jonas larm ton och linan började lämna spolen.
Han lyfte spöt och hade fast fisk i fem – tio sekunder innan den släppte…
Aldrig roligt att tappa fisk, framförallt inte dagens första!

Han surade lite som sig bör när man tappar fisk, tacklade om och kastade ut igen!
Själv satt jag och knöt mitt sista spö då jag inte hade haft tid innan att förbereda allt…
Jag föredrar att förbereda så mycket som möjligt hemma innan ett fiskepass, men tiden fanns inte riktigt den här gången.
Tillslut hade jag mina två riggar i vattnet och kunde sätta mig ned i stolen och njuta av solen, fast det blåste fortfarande en hel del…

Jonas fick efter en stund något pip och kunde snart kroka och landa en mindre gös!

Själv fick jag ett napp när jag var på väg ut i skogen för att lätta lite på blåsan, så typiskt! Tyvärr hade den gått fri när jag kom fram till spöt…

Vid 21 bytte vi upplägg och riggade om lite för att sikta in oss mer mot ålen. Kortare och en liten annan rigg sattes dit och sen placerade vi våra tackel på ungefär samma ställen som innan.

Klockan gick utan att det hände så mycket, Jonas hade ett napp men den hade spottat när han satte in mothugg.

Vid 22:30 – 23:00 skulle jag veva in mitt ena spö och kasta om, då såg jag i ögonvrån att hangern började röra sig och snart tog larmet ton. Jag satte in ett mothugg och möttes av ett riktigt bra motstånd i andra änden!

Jonas vevade upp de andra spöna då fisken började gå i sidled. Den gjorde flera härliga rusningar och vi spekulerade vad det kunde vara som tagit betet…
Efter stund bryter en gös ytan, vi blir båda lite förvånade.
Men det var en fin gös som vi mätte till 71 centimeter och en fin vikt på 3,50 kilo!

Efter några bilder fick den simma tillbaks och bara en minut efter jag släppt ned den i vattnet igen tar Jonas ena larm ton och han kan också landa en fin gös på 3,05 kilo men ett par centimeter längre än den jag fick.

Vi kastade snabbt ut våra spön igen i hopp om att kunna lura upp några fler men tyvärr blir det helt tyst efter hans gös och när klockan hade blivit strax efter midnatt gav vi oss då vi båda skulle upp till jobb dagen efter.

Fast snart blir det nya försök och förhoppningsvis kan vi lura en fin ål framöver eller en stor gös!