Vårens fiske

Nu var det riktigt länge sedan jag skrev något här, så jag tänkte skriva några rader om min vår och fisket efter färna!
Jag har sen i slutet av mars enbart riktat in mig på färnan, jag har lyckats rätt bra med mitt fiske men självklart har man fiskat för lite, hehe!
Men vi tar det från början.

Som sagt jag började i slutet av mars, vintern hade svårt att släppa sitt grepp och det låg fortfarande snö på marken och flödena var väldigt höga i åarna. Så förutsättningarna var allt annat än optimala, så det första passet blev ett sådant där blankpass!

Men snart började våren komma och i början av april var jag åter ute och nu hade färnorna vaknat till liv. Jag kom till ån på morgonen och solen hade gjort sitt med snön, men det låg fortfarande lite is i kanterna av ån.
Jag placerade en räka i ytterkanten av strömmen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till i spötoppen, kort efter bugade spöt och jag krokade. Efter en rolig fight kunde jag omsluta håvnätet kring en fin färna på 2070 gram.

Jag kunde inte fiska så länge den förmiddagen men bara några dagar senare var jag ute efter jobbet. Det tog en stund men tillslut lyckades jag lura en färna att smaka på mitt bröd. En fin fisk på 2060 gram. Tyvärr blev det bara en fisk även denna gången, men snittet på de två första färnorna får man inte klaga på.

På lördagen begav jag mig återigen ut på lite färnamete ihop med Jimmie, men den resan ska vi inte nämna mer om, tvärdött och vi lyckades blanka båda två…

Så med lätt skadat självförtroende körde jag ännu ett kvällspass och den här gången var Jonas med. Vi lyckades lura upp tre färnor, och den största föll återigen för en brödbit, en kort fisk men med en fin kondition på 1,97 kg. Jonas lyckades lura upp en mindre färna på räka.

Snart var jag återigen vid ån, och efter bara fem minuters fiske gungar det till rejält i spöt och jag krokar en fin färna på 1,7 kg. Vilken start tänkte både jag och Jonas, men tyvärr blev det bara någon mindre färna…

Det tog över en vecka innan jag kunde komma ut på lite fiske igen, hopplöst… Men väl vid ån så lyckades jag rätt bra. Jag och Jonas hade tagit oss till platsen där jag fick min första färna för året. Vattennivån var lägre nu och det såg riktigt lovande ut. Jag placerade en brödbit på kroken och skickade ut mitt bottenmetetackel i strömmen och det tog inte mer än fem minuter innan en fisk var framme och smakade lite. Kort efter så gungade det till rejält i spöt och jag krokade. Fisken gick nedströms i en rasande fart så jag trodde först jag hade missat den… Men tillslut fick jag kontakt och efter lite strul runt gammalt gräs kunde Jonas håva en riktigt fin färna. Vid första anblick såg det ut som en regga, alltså en fisk över 2500 gram. Men när vi tog måttet så stannade den på 56 cm och 2,35 kg. Men likväl en fantastiskt fin färna.

Någon dag senare så satte jag mig i bilen och körde till Emån för att fiska ett par dagar med Henrik Stale, mer om det kan ni läsa på Swedish Anglers. Men lite kort så var det en riktigt kul resa och jag lyckade lura upp någon färna med en topp på 2100 gram och 55 cm.

Med stärkt självförtroende och en fiskeabstinens på max så bestämde jag och Jonas för att köra en bit och se om vi kunde lyckas lura ett par finare färnor.
Vid den första platsen placerade ja en brödbit på ytan i ett bakvatten. Efter någon minut ser jag en färna komma upp och putta till min brödbit, så nervöst sitter jag helt stilla då brödbiten bara är 2 meter ifrån mig, helt plötsligt försvinner brödet och jag krokar. Spöt bugar djupt men ganska snabbt kan jag styra in färnan och Jonas håvar. Han tittar ned i håven och säger, du den här är närmare 3 kilo än 2,5… Jaja säger jag, man brukar bli lurad och tro att de är större än vad de är, haha. Jag plockar fram måttband, våg, matta och vågsäck. Jag har ens inte tittat i håven… Jonas säger igen, den här är STOR. Jag går fram kollar ned i håven och ser verkligen en STOR färna! Jag får lite fiskefrossa, och när jag lyfter upp den och mäter den till 59 centimeter vet jag att det är en regga! för den är tjock och har en omkrets på 40 cm. Vikten fastställs till 2870 gram, en magisk fisk och ett nytt PB för mig!

Jag svävar på moln, jag går runt och myser. kikar på när Jonas fiskar, letar några nya platser och skjuter ut brödbitar. Knappt en timme efter att jag släppt tillbaka mitt nya PB så gör jag ett nytt utlägg, jag låter brödbiten glida med strömmen i säkert 60-70 meter, när den glider förbi ett buskparti ser jag att det plaskar till och jag krokar. Det går tungt, igen. Färnan går ut i strömmen och bromsen tickar fint från rullen. Efter någon minut har jag fått färnan närmare mig, fast då går den rakt emot ett buskage men jag lyckas styra ut den igen och snart kan Jonas håva ännu en tjock färna.
Vi mäter den till 57 centimeter och med en omkrets på 37 cm lyckas den pressa vågen till 2510 gram och ännu en regga! Snacka om en magisk dag!

Jonas lyckas även han kroka ett par riktigt fina färnor, båda över 2 kilo med en topp på 2,35. Tyvärr tappade han en också, men man kan inte vinna varje gång!

Några dagar senare så tog jag och Jonas ännu ett pass efter jobbet. Jag försökte återigen på ytan, men inte en färna ville visa sig. Jonas lyckades kroka en fin färna på 1,8 kg, men innan vi hann ta något kort smet den ur håven, haha. Själv kände jag mig rätt färdig med färnan för den här våren och satt mer och tänkte på de arter jag ska fokusera på nu. Jag hade ett par bättre napp, men jag lyckades aldrig kroka någon färna och fick se mitt sista vårpass som ett blankt sådant. Men jag var sjukt nöjd ändå och när jag körde hem kunde jag summera mitt bästa färnafiske någonsin.
Nytt PB, färna över två kilo i tre olika åar men bäst av allt är att jag har fått dela allt detta med härliga vänner och likasinnade nördar! Tack 🙂

Magisk solnedgång vid Emån

Nu blir det att ta sikte på andra arter som gös, sutare och förhoppningsvis ruda…

Summering av fiskeåret 2017

Då var det bara några dagar kvar av 2017, ett år som har varit otroligt intressant och roligt på många sätt och jag ska försöka summera det lite!

Men vi börjar med min höst, en hopplös sådan skulle jag vilja påstå… Mitt fiske efter gäddorna har gått otroligt dåligt, det absolut sämsta på många år så jag hoppas innerligt att 2018 kommer leverera bra mycket bättre. Jag lyckades lura upp någon lite bättre fisk men absolut inte det jag hade siktat in mig på.
Så det är bara att bryta ihop och komma igen.

Förhoppningsvis kan det bli lite is här i Småland framöver så man kan nöta lite i ett par intressanta vatten! Kylan brukar dyka upp i mitten av januari så man får väl hoppas på det.

Ska jag vända tillbaka blickarna till våren så hade jag ett bra färnafiske, många upp med en topp på strax över 2400 gram. Jag nådde inte riktigt ända fram med att lyckas ta den där reggan från ett litet specifikt vatten. Sen gjorde jag även några resor till Svartån och även till Skåne för att prova lyckan där och några färnor blev det allt och så var det riktigt roligt att få ge sig iväg på lite fiskeresor.

En fin färna på strax under 2 kilo som sög i sig en rejäl brödbit, magiskt!

Jag la även mycket tid på gösen under början av sommaren, ett fiske jag inte lagt mycket tid på innan men som jag kommer satsa på under 2018 för det var verkligen riktigt skoj! Jag spenderade många kvällar med min gode fiskevän Jonas och vi lyckades lura upp några fina gösar, men mer om det kommer förhoppningsvis framöver i en artikel. Var vet jag inte riktigt än, men jag hoppas någon vill ha den, haha! 🙂

Senare på sommaren blev det några pass efter ålen, ett omstritt fiske som inte är uppskattat av många… Och jag förstår det med tanke på hur illa ställt det är för arten, så jag lämnar ämnet.

Jag kom även ut på några pass efter sarven under augusti månad i ett litet vatten inte långt ifrån mig och lyckades lura upp några stycken över 800 gram, men tyvärr lös de lite större med sin frånvaro, men jag hoppas kunna komma ut på några fler pass under 2018. För det är en riktigt läcker fisk!

Sen kom hösten och jag la mycket tid på att hitta bra betesfisk till mitt gäddmete, men som jag nämnde i början så gick gäddfisket åt hel**te… Så inget mer om det!

Utöver mitt fiskande så drog även jag och Tomba igång Swedish Anglers, ett metecommunity som faktiskt har gått riktigt bra och jag har lagt ner många timmar på det och därför har inläggen här blivit färre och som det ser ut nu lär det fortsätta med färre inlägg här under 2018… Men gillar man mete eller är nyfiken på att lära sig mer om metet så rekommenderar jag er att gå med i vi har.

Jag har även haft äran att få fiska med trevliga människor under året och det har varit många roliga timmar med både bra och mindre bra resultat, men det viktigaste är att det har varit så jäkla skoj! Så tack!
Sen spenderade jag som sagt många timmar med min gode vän Jonas och vi har haft några riktigt lysande fiskepass ihop där bland annat Jonas lyckades lura upp ett par granna färnor. Han lyckades även fånga en helt magisk gädda och mycket mer.
Så jag hoppas att vi kommer få ett minst lika bra 2018 de fiskepass vi kommer spendera ihop!

Sen vill jag tacka er alla som läser mina inlägg, kommenterar och hör av er för det är riktigt roligt!
Jag vill såklart tacka Jan O och Fisheco för att jag får möjligheten att skriva om mitt mete här på Fisheco.
STORT TACK!

Till sist vill jag bara önska er alla en god fortsättning, ett gott nytt år och ett magiskt 2018 med många fina fiskepass och fina fiskar!

En guldklimp i vardagen

Då var semestern över för den här gången, vemodigt kan tyckas och visst var det med tunga steg man återigen steg in genom dörren till kontoret förra veckan… Men allt har sin tid brukar ju de som vet saker säga, så jag får väl tro på dem, fast nej vänta nu…
Efter sommaren kommer ju en helt magisk årstid, hösten!
Det kan väl i och för sig stämma att allt har sin tid, men är man besatt av fisket och i mitt fall mete så styrs ens liv efter arter och metoder snarare än månader och vad det nu kan vara som ingår i de förutbestämda årstiderna?

Hösten för mig är som sagt en magisk årstid, inte för att det börjar bli mörkare och kallare ute, utan för det vankas gäddmete!
Suget efter jakten på de stora damerna kommer alltid smygandes runt slutet av augusti, man börjar bygga upp en släng av rejäl abstinens. Det blir oftast svårt att faktiskt fokusera på annat fiske, istället börjar man fundera, planera och bygga upp förväntningarna kring höstfisket efter gädda, galet roligt!

Fast innan gäddsäsongen kan påbörjas ska jag åka iväg och avsluta sommarmetet kan man väl säga, så nästa fredag styr jag bilen bort från Småland och ut på äventyr!
Det ska bli riktigt skoj och något jag ser fram emot.

Men igår tog jag mig ändå ut på lite trevligt afterwork fiske, sånt där mysigt mete där äggmackor äts medans man stirrar på quivertoppen, man vippar i sig kaffe och fortsätter stirra på toppen. Beten byts, slangbellan går varm och ibland bugar sig spöt och drillen kan påbörjas. Mysfiske helt enkelt!
Det finns inga direkta planer eller stora förhoppningar på stor fisk, utan fisket går ut på att bara få vara ute vid vattnet, äta sina mackor och drilla lite fisk.

Jag fiskade med lite olika beten som ost, korv, räka, bacon och bröd.
Förhoppningen var att kunna lura en färna till att hugga och efter kanske 10 minuters fiske med en bit ost på kroken fick jag ett snabbt hugg och jag krokade. Fast fisk men det var ingen färna utan en brax på knappa 2 kilo skulle jag tro, den fick simma tillbaka omgående.
Var nog min första brax på ost…

Min plats för kvällen, ett mindre hav av växtlighet…

Jag bytte beten och provade lite olika platser men jag fick mest någon enstaka mört på bröd och en liten brax. Visst jag skrev innan att jag bara ville drilla lite fisk, men brax på strax över 1 kilo är kanske inte det mest spännande…

När så mörkret började komma så avtog aktiviteten och jag kunde börja fiska med bröd på kroken utan att småfisken attackerade den omgående. Efter kanske fem minuter fick jag några snabba bugningar och jag krokade. Den här gången var det lite mer fart i grejerna och snart kunde jag håva en guldklimp. En fin sarv på 780 gram.

Ny brödbit åkte på kroken och kort efter den hamnade i vattnet nappade det igen och jag krokade, fast fisk igen!
Men tyvärr bara för en kort stund… Det kändes som en sarv i liknande storlek som den första. Och efter den hade släppt blev det väldigt tyst på min plats och efter en stund bröt jag för kvällen och packade ihop.
Afterwork fisket blev helt klart godkänt, det var enkelt, avkopplande och oplanerat. Precis som jag hade tänkt mig det.

Men nu var det nog det sista oplanerade fiskepasset på ett tag. För som sagt, snart är hösten här på riktigt och då gäller det att vara redo, taggad och ha segt skinn i röva!
För då ska det nötas gädda och jag längtar!

Ett livstecken

Det har gått nästan två månader sedan jag skrev några rader här… Jag får be om ursäkt för det. Men jag har absolut inte slutat meta!
Jag kände bara att jag behövde få en liten paus från skrivandet, för jag har i stort sett skrivit något varje vecka de senaste tre åren tror jag, kan vara fyra… Det har inte enbart varit på Ensamvargens Fiske utan även artiklar till tidningar och nu under senare tid på Swedish Anglers hemsida.

Fast nu har jag bara en vecka kvar av min semester och sedan är det tillbaks till verkligheten med jobb och skrivandet såklart, för nu har det faktiskt börjat klia lite i fingrarna igen och det ska bli skoj att komma igång!

Den här sommaren har jag tagit mig ann ett intressant projekt som jag inte hade planerat från början av året. Men jag blev rejält inspirerad från andra metare som hade siktet inställt på en stor ål, jag antog samma mål vilket alltså är en ål över 2 kilo!
För er som nu reagerar på att jag metar ål och tänker, men va!! Den är ju fridlyst! IDIOT! Det är faktiskt så att man får bedriva sportfiske efter ål om det är mer än tre vandringshinder upp från havet. Så självklart följer jag dessa regler. Vill man veta mer och läsa om det så står det en väldigt bra text på Länsstyrelsen Jönköpings läns hemsida. Bara att klicka er in och läsa.

Härliga sommarkvällar vid ålmetespöna

Det finns en del mer kända vatten som hyser stor ål men såklart vill jag försöka hitta något mindre känt vatten.
Så jag har mest spenderat mina sommarkvällar och nätter bland mygg, hav av brännässlor, sniglar och ja allt möjligt trevligt och mindre trevligt! Jag har provat flera vatten men tyvärr har resultaten lyst med sin frånvaro, fast något steg närmare har jag ändå kommit och jag har kunnat minska ned antalet vatten som jag ska fokusera på i framtiden. Så målet kommer stå kvar och jag kommer fortsätta min jakt efter en stor ål för det är en riktigt häftig art!

Jonas släpper tillbaka en mindre ål på cirka ett kilo

Men utöver en massa ålmete har det blivit några ströpass där jag har åkt ut med ett feederspö, lite mäsk och majs på kroken. Och för ett par veckor sedan lyckades jag faktiskt lura upp en fin sarv!
Då just den här sarven är en del i en tävling vi har i så kan jag inte skriva ut vikten, men gå gärna med i gruppen och gissa på vikten om man inte redan är medlem. Fint pris finns i potten och vi kommer hålla fler tävlingar framöver. Sen är det ju alltid trevligt att snacka mete med likasinnade!

Idag hade jag tänkt åka ut på lite flötmete efter sutare på morgonen men tyvärr så sprack den planen, så istället åkte jag in till ån för några timmars färnamete.
Dimman låg tät länge men när den väl sprack upp så blev det omgående varmt och aktiviteten hos fiskarna minskade rejält.
Jag såg 4-5 färnor som simmade i utkanten av strömmen men då det var ett hav av näckrosor mellan dem och mig så försökte jag lura ned dem en bit nedströms men tyvärr ville de inte vara med och leka i värmen.
Men innan dimman försvann lyckades jag lura upp en fin sommarfärna på knappt 1700 gram.

Sen trodde jag för en kort stund att jag lyckats lura en färna till, men det var bara en gädda som hade fattat tycke för mitt goda franskbröd… Den ville kanske ha en macka till lunchen 🙂

Som sagt, snart är semestern slut och hösten börjar så sakta komma närmare och jag får nog faktiskt säga att jag ser fram emot den, hjärnan har redan börjat vandra iväg på gäddmete och flötestrolling. Disiga höstdagar och skrikande baitrunners är ren magi för en metesjäl! Men innan dess ska det bli en liten roadtrip och en helgs fiske i trevligt sällskap, det ser jag fram emot!

Det fick bli någon form av avslutning på min sammanfattning eller vad det här kan kallas… Men som jag skrev i början så kommer det bli mer skrivande från min sida framöver. Bland annat en liten genomgång av en myggjagare som har varit min räddning den här sommaren!

Vampyrer i vinden

Som ni säkert har förstått så kommer mitt skrivande här bli mindre än vad det var tidigare. Min tid räcker inte riktigt till tyvärr.
Men det finns istället en massa trevlig läsning på Swedish Anglers och vi har nyligen gjort om lite på hemsidan och förhoppningsvis fått den lite mer lättnavigerad!

Men nog om det, jag tänkte skriva några rader om mitt senaste fiskepass ihop med Jonas.
Vi har många planer och det är riktigt skoj, både det och att fiska med honom!
Jag får kanske byta namn på bloggen snart…

Vi möttes upp i onsdags för lite gös och ålmete. (Japp man får fiska ål i det här vattnet)
Vinden låg på bra från väst vilket gjorde att det blåste rakt in mot oss, så till en början var det lite knepigt att få larm, hangers, spön och baitrunners att fungera tillsammans så vi kunde se och höra nappen.
Efter drygt trettio minuter så tog Jonas larm ton och linan började lämna spolen.
Han lyfte spöt och hade fast fisk i fem – tio sekunder innan den släppte…
Aldrig roligt att tappa fisk, framförallt inte dagens första!

Han surade lite som sig bör när man tappar fisk, tacklade om och kastade ut igen!
Själv satt jag och knöt mitt sista spö då jag inte hade haft tid innan att förbereda allt…
Jag föredrar att förbereda så mycket som möjligt hemma innan ett fiskepass, men tiden fanns inte riktigt den här gången.
Tillslut hade jag mina två riggar i vattnet och kunde sätta mig ned i stolen och njuta av solen, fast det blåste fortfarande en hel del…

Jonas fick efter en stund något pip och kunde snart kroka och landa en mindre gös!

Själv fick jag ett napp när jag var på väg ut i skogen för att lätta lite på blåsan, så typiskt! Tyvärr hade den gått fri när jag kom fram till spöt…

Vid 21 bytte vi upplägg och riggade om lite för att sikta in oss mer mot ålen. Kortare och en liten annan rigg sattes dit och sen placerade vi våra tackel på ungefär samma ställen som innan.

Klockan gick utan att det hände så mycket, Jonas hade ett napp men den hade spottat när han satte in mothugg.

Vid 22:30 – 23:00 skulle jag veva in mitt ena spö och kasta om, då såg jag i ögonvrån att hangern började röra sig och snart tog larmet ton. Jag satte in ett mothugg och möttes av ett riktigt bra motstånd i andra änden!

Jonas vevade upp de andra spöna då fisken började gå i sidled. Den gjorde flera härliga rusningar och vi spekulerade vad det kunde vara som tagit betet…
Efter stund bryter en gös ytan, vi blir båda lite förvånade.
Men det var en fin gös som vi mätte till 71 centimeter och en fin vikt på 3,50 kilo!

Efter några bilder fick den simma tillbaks och bara en minut efter jag släppt ned den i vattnet igen tar Jonas ena larm ton och han kan också landa en fin gös på 3,05 kilo men ett par centimeter längre än den jag fick.

Vi kastade snabbt ut våra spön igen i hopp om att kunna lura upp några fler men tyvärr blir det helt tyst efter hans gös och när klockan hade blivit strax efter midnatt gav vi oss då vi båda skulle upp till jobb dagen efter.

Fast snart blir det nya försök och förhoppningsvis kan vi lura en fin ål framöver eller en stor gös!

En liten bit av lycka!

Nu har jag inte skrivit här på någon vecka igen, men våren är en brådskande tid…
Det har varit arbete i trädgården, bygge av lekställning till ungarna och en massa annat. Fast även en hel del mete!

Våren för mig är färnatider som ni säkert redan har förstått, jag blir totalt trollbunden av fisket efter färnan från slutet av mars till slutet av maj, det är väldigt sällan något annat fiske lockar mer, eller hmm… det är nog inget som lockar mer.
Det är något magiskt, eller maniskt över att få gå utmed en å, leta platser, placera en brödbit bredvid en buske eller en räka vid ett nedfallet träd och när det blir minsta pill på spötoppen så hoppar nästan hjärtat ut ur bröstet. Helt enkelt underbart!

Färnan är också en väldigt stark fisk som bjuder på riktigt härliga fighter, men den är också nyckfull… Vissa dagar hugger den på det mesta, andra dagar får man inte ett pet fast förhållandena ser ut att vara optimala. Ena stunden tar den från ytan och i nästa är den som bortblåst och har du tur kan du hitta dem i en håla 300 meter nedströms… som sagt nyckfull.

I mitt förra inlägg så hade jag med mig min gode fiskevän Jonas och han lyckades få en fin färna på kroken och även han blev lätt besatt av färnan…
Så vi började planera in en bättre satsning tillsammans, jag ska försöka återberätta lite kring hur det hela har gått för oss!

Det började med att vi letade tänkbara platser på kartor, så det plingade friskt i telefonen i några dagar. ”Här ser det hett ut”, ”Undra om det går att ta sig hit”, ”Nedanför den här ön borde de stå” och så vidare. När vi hade bestämt oss för några platser så bestämde vi även tider då vi kunde fiska ihop.
Dagarna innan det skulle fiskas så riggades spön, krokar byttes, sänken fylldes på i väskan för nu skulle inget saknas eller gå fel. Jakten efter en stor färna hade påbörjats!

Jonas hade en lucka i sin kalender någon dag innan vi skulle fiska ihop och stack ut på lite rekfiske, för vi hade ju egentligen bara kollat kartor… När han var framme så fick jag en genomgång via mobilen hur en av våra utvalda platser såg ut. Det luktade jackpot direkt!

Själv gick jag hemma i trädgården med en spade i högsta hugg och grävde ett dike för plantering av en 75 meter lång häck…. Så när det plingade till i telefonen efter kanske fem minuter och jag fick se en liten men tjock färna blev jag överlycklig, vi kan ha träffat helt rätt!
Jag grävde vidare och var lite lätt avundsjuk, men det är man väl alltid när andra fiskar, hehe.
Under kvällen fick jag flera rapporter och han lyckades få upp några fina färnor som hade en otroligt bra kondition, det kändes väldigt lovande!

Så när vi väl möttes upp någon dag senare så var vi galet taggade, nu skulle den stora färnan upp!
Vi gick till dagens första plats, placerade ut våra beten och satt förväntansfulla, vem skulle få dagens första…

Klockan gick och efter knappt tjugo minuter hade vi bara haft några pet. Jonas gjorde en kort förflyttning uppströms och placerade sin räka i strömkanten, efter någon minut fick han ett perfekt hugg där spöt aldrig slutade buga… Det var fast fisk och den var stark! Den gick som en ångvält i strömmen och Jonas fick kämpa men efter en magisk fight kunde håven äntligen omsluta en stor, mörk och otroligt vacker färna.
Lyckan var total!
Den mätte 58 centimeter och vikten fastställdes till fin fina 2650 gram och Jonas första reggfärna var ett faktum.

När den ståtliga fisken åter fått sin frihet bytte vi plats.
Vi lyckades lura upp några mindre färnor under kvällen och passade även på att kolla på ett par andra platser som vi hade rekat innan. Vi var överens om att här kunde det helt klart gå flera stora färnor!

Pass nummer två var bara några dagar senare.
Även fast den första platsen vi provade gången innan inte gav något så valde vi ändå att återvända. Det såg helt enkelt för bra ut, det måste gå en större färna där…
Så vi tacklade upp och så satt vi där igen och stirrade på våra spötoppar med en otroligt stor förväntan. Efter någon minut dunkar det till i Jonas topp, sen en djup bugning och fast fisk. Omgående syns det att det är ännu en stor fisk han har krokat, och efter en stund kan jag håva en riktigt fin färna.

Våg, matta, måttband och vågsäck kom fram och efter vi hade nollställt vågsäcken och vägt fisken några gånger så stannade vikten på 2500 gram och längden var återigen 58 centimeter.
Magiskt och otroligt bra fiskat av Jonas som plockade sin andra regga på två fiskepass.

Vi bytte plats, tände grillen och åt några korv med bröd och sörplade i oss varsin folköl. Solen värmde och det var bara riktigt gött att få spendera några timmar utmed en å i mycket trevligt sällskap.

När mörkret började närma sig så hade vi satt oss vid dagens sista plats. Jag hade ganska omgående ett par pet på min räka. Så jag satt på helspänn, men i ögonvrån ser jag Jonas topp darrra till och sen buga. Han krokar och lyckas ännu en gång håva en fin färna. En grov men kort rackare som har framtiden för sig!

Pass nummer tre.
Jag kom tyvärr iväg lite senare men Jonas var redan på plats och när jag nästan var framme så ringde han. ”Du jag har ännu en fin färna i håven” Jag skrattade till och tänkte, vilken plats vi har hittat och samtidigt glädjes jag åt hans framgång!
När jag var framme så skyndade jag mig till honom för att vara med vid vägning, mätning och fotografering.
Den mättes och vägdes till fina 57 centimeter och 2410 gram.

Efter färnan hade fått simma hem igen så tog vi oss till en annan plats.
Jag fick omgående lite pet, men inget bra napp… Jag bytte till bacon som krokbete och det tog inte mer än 5 sekunder så kunde jag kroka. Men tyvärr ingen färna utan en brax… Är det inte björknor så är det brax muttrar jag till Jonas som skrattar åt mig…
Vi började inse att det var nog sista passet efter färnorna för ett tag!

En liten fin färna måste också få synas på bild

Nu märks det att värmen har börjat göra sitt då växtligheten har kommit ovan ytan och vattnet har värmts upp så våren börjar gå mot sitt slut och det är dags att skifta fokus mot sommarfisket!

Men det har varit en otroligt rolig avslutning på vårfisket, även fast jag själv inte lyckades lura upp en bättre färna så är jag ändå nöjd och glad! Jag är glad för Jonas skull och hans fina färnor! Han är också en perfekt fiskekamrat som inte har några problem att nöta, leta och gå de där extra stegen för att lyckas.
Sen är jag också både glad och nöjd för att vi har lyckats hitta en liten bit av lycka!

Nu är det som sagt dags att sikta in sig på sommarfisket, det blir sutare, karp, gös, ål och säkert någon mer art.
Sen får ni inte missa att läsa det senaste numret av Magazine Fisheco där jag har fått äran att bidra med en meteartikel!

En härlig kväll vid ån

Halva maj månad har redan gått… Våren går fort, men samtidigt så har det känts som det vissa dagar har varit mer likt höst!
Några riktigt kalla, gråa, blåsiga och allmänt tråkiga dagar har vi haft i början av maj som gjort fisket segt. I alla fall för mig!

Men jag har varit ute på en del färnamete, både någon förmiddag men även ett par kvällspass. Tyvärr har väl inte resultatet varit det bästa, men det är ändå en härlig tid att få vara ute och gå utmed en å. Fåglarna kvittrar, gräset börjar bli grönare, träd och buskar knoppar och grönskar. En härlig tid helt enkelt!

Jag har säkert nämnt det innan men den ån jag fiskar mest i har inget stort bestånd av färna. Ett bra fiskepass får man kanske 3 – 4 färnor… Det finns inte heller så många platser att fiska på, men jag har ändå försökt att leta upp lite nya sträckor. Några har jag funnit men tyvärr har flera av dem inte producerat så mycket. Men det kan kanske ändra sig under året så jag kommer fortsätta att testa flera av dem. För det är också en del av charmen i fisket, att leta nya platser. Det är alltid lite extra roligt att få svinga ut en bit bröd eller korv på en ny plats, spänningen ökar ännu mer när det börjar indikera napp med!

Ett annat ”problem” i ån är att det finns riktigt mycket småfisk så bröd är ett knepigt bete nu. Vill man prova lyckan på ytan är det ofta ”pirayorna” kommer fram direkt, det samma vid botten… Så för att komma förbi dem får man köra nästan uteslutande på botten med korv, ost eller räka. Just räka är också ett fantastiskt bra allroundbete, jag har fått i år, brax, mört, björkna och färna på det! Korv och ost brukar oftast få vara lite mer i fred av de andra arterna.

I helgen som gick var jag uppe i Svartån och metade färna, mer om den resan kan ni läsa om på Swedish Anglers!
Men där var det något helt annat. Brödet fick vara i fred – jag var helt förvånad, inga små mörtar eller sarvar attackerade det en sekund efter det hade ramlat i vattnet…
Det var en väldigt trevlig omväxling.

I onsdags så hade jag planerat in ett kvällspass efter jobbet och jag fick även med mig Jonas ut! Han hade bara metat färna tre – fyra gånger tidigare men inte lyckats kroka någon. Så nu var det dags!
Jag var först ute vid ån, så jag började meta av ett par mindre områden innan Jonas anslöt och hade ganska snart ett par pet på min ostbit, så jag satt på helspänn. Helt plötsligt bugar sig spöt rejält men tyvärr så missade jag fisken… Men då den antagligen inte kände kroken placerade jag krokbetet på samma plats.

Spötoppen rörde sig lite lätt rytmiskt från strömmen, men efter någon minut darrade till mer distinkt. Ännu en gång satt jag på helspänn, jag var beredd!
Men tyvärr hände det inte så mycket mer… Kort efter kom Jonas så det var dags att flytta sig till ett större område där det är lite enklare att kasta med ett 12 fots spö.

Jag visade honom ett par platser var det kunde tänkas stå en färna, vi gick igenom riggning och lite smått och gått. Sen placerade han en räka precis vid strömkanten.
Själv satte jag på en brödbit för att visa honom hur ett napp med feederspö såg ut, som vanligt tog det inte många sekunder innan det började darra i toppen. Men kort därefter darrade det även till i Jonas topp. Sen igen och han krokade, möttes av bra motstånd men sen gick fisken loss… Ingen bra start!

Räkan hade blivit lite mindre, men den fick sitta kvar. Så snart hamnade den i strömkanten igen. Vi tog oss varsin lättöl och snackade mete, men efter kanske ett par klunkar öl bugar sig toppen igen och den här gången satt färnan bättre!

Den bjöd på en härlig fight och när vi såg den sa jag direkt – Den är över 2!
Till slut kunde jag håva den fina färnan och ett rejält grattis satt på sin plats till fångstmannen. Vi tittade på den, funderade lite kring vikten… Kunde den verkligen pressa vågen över 2?
Jag tog fram matta, vågsäck, våg med mera och när vi hade nollställt vågen så visade den sig väga 2220 gram. Helt enkelt en riktigt fin första färna och en riktigt bra start på färnafisket!
Efter ett par snabba bilder så fick den vila en liten stund i ett lugnare parti i håven innan den snabbt återvände ned i åns vatten.
Jag säger återigen grattis Jonas till en riktigt vacker gammal krigare till färna!

Efter det så blev platsen vi var på ganska tyst, så vi flyttade oss för att fiska av ännu en öppnare plats så vi kunde sitta bredvid varandra och snacka lite. Men vi gjorde först ett försök på en smal plats med lite mer ström, men tyvärr gav det inget.
Så den sista stunden fick det bli den större öppna. Jag förklarade platsen lite för Jonas och var han skulle placera tacklet.

Det tog inte lång tid innan han lyckades kroka sin andra färna för dagen och livet.
En mindre på knappt 1 kilo som snabbt fick simma tillbaks.
Sen blev det lite lugnare, men han hade fortfarande något pet då och då. Tillslut så bugade spöt rejält och han krokade igen! Men den lurade honom och satte fast tacklet i botten istället… Så är det ibland!
Efter det hände det inte så mycket och Jonas behövde köra hem, själv satt jag kvar i ytterligare 45 minuter men jag lyckades bara kroka en braxen…

Men det var ändå en riktigt rolig kväll, alltid skoj att lyckas hjälpa någon annan att få uppleva magin med färnan!
Sen är det trevligt att snacka lite mete med någon ibland, så tack för en trevlig kväll och snart gör vi om det!

Glöm inte att gå in på https://swedishanglers.wordpress.com/ för mer mete och intervjuer.
Gå gärna med i Facebookgruppen  eller varför inte gå in och gilla sidan för ännu mer mete – 

 

Äntligen är vi live!

Tillslut kom dagen då jag och Tomba gick live med vårat gemensamma projekt, Swedish Anglers!

Förra torsdagen, den 20 april klockan 20:00 slogs portarna upp och vilket härligt bemötande vi fick!
Bara positiva ord och mycket rörelse i gruppen. Artiklarna har lästs flitigt på hemsidan och vi har haft mer än 1200 besökare och över 5000 visningar. Vilket betyder att genomsnittet av alla besökarna läser 4 inlägg. Just det känns otroligt roligt, att besökarna stannar kvar och läser artiklarna och intervjuerna vi har skrivit. Det värmer!

Jag och Tomba har kämpat hårt och lagt ned väldigt många timmar på att få det så bra som möjligt. Vi har funderat fram och tillbaka, vänt och vridit på möjligheterna men upplägget vi har valt känns som det bästa.
Så jag hoppas ni som är med i gruppen och har läst det vi har skrivit också är nöjda!
För det är ju faktiskt för er vi gör det här, eller för oss, för alla oss som på något vis har en koppling till metet som fiskeform.
Men för att det ska bli så bra som möjligt behöver vi hjälp från er!
Ni måste hjälpa oss att hålla igång gruppen, skriv frågor, starta trådar med roliga ämnen, ladda upp bilder/videos, komma med tips och förslag på artiklar och intervjuer som ni hade velat läsa. Ge oss tips så ska vi försöka lösa något!
Hör även av er om intresset finns att skriva gästinlägg på hemsidan.
Eller om man har fångat en stor fisk, kontakta då oss så gör vi något roligt och synligt av det. Kanske en intervju eller att du som har fångat fisken skriver en artikel om fiskepasset.
Hör helt enkelt av er till oss! Ni når oss via hemsidan eller via .
För utan er blir det tyvärr inget bra, men tillsammans kan vi skapa något riktigt, riktigt bra!
Jag och Tomba är beredda att satsa rejält på detta, men då behöver vi som sagt er för att lyckas!

Mitt egna fiske har blivit lite åsidosatt på grund av det här, men det var jag beredd på.
Men att vara helt utan fiske går inte… Då blir jag rastlös och antagligen lite smått jobbig att ha under samma tak!
Så i lördags bestämde jag mig för att fiska några timmar innan det var dags för en städdag vid vattnet med en av fiskeklubbarna jag är medlem i.

Så jag körde hemifrån strax efter fem på morgonen för att meta lite färna.
Natten hade varit kall och temperaturen låg på nollan när jag kom fram till ån. Det blåste ganska mycket också, men sträckan jag skulle fiska av låg lite vindskyddad så det var inga problem.
Jag hittade en riktigt fin plats och placerade mitt bottenmetetackel strax utanför en buske.
På kroken hade jag en bit franskbröd och det tog inte många minuter innan det indikerade att fisk hade hittat mitt bete. Jag fick några ryckningar i spötoppen så jag satt på helspänn. Efter ytterligare någon minut fick jag ett bra böj i toppen och jag krokade. Ett par goa knyck i spöt men sen blev det tomt…
Det är aldrig roligt att tappa en fisk, men det tillhör fisket!
Jag funderade en stund om jag skulle byta plats eller inte. Det kunde ju kanske stå en färna till i busken… Jag valde att stanna.

Ny brödbit åkte ut och efter max fem minuter fick jag ett par riktiga dunkar i toppen men jag missade… Nu var det dags för platsbyte.

Jag provade några olika ställen men det gav inget, så när jag kom fram till morgonens sista plats hade jag inga stora förhoppningar. Men jag placerade en brödbit precis vid strömkanten och tog sedan upp mina äggmackor. De smakade fantastiskt gott och solen hade kommit upp och värmde på fint i nacken.
Morgonen hade varit ganska kylig.
När jag satt där och åt så gick en färna upp vid ytan på andra sidan ån… Där är ju inte jag tänkte jag medan sista tuggan av mackan hamnade i munnen. Två sekunder senare gungade det till rejält i spötoppen och jag kunde kroka ännu en fisk! Den här gången släppte den inte och efter lite trixande kunde jag styra in en fin färna i håven.
Dagen var räddad!

När färnan hade simmat tillbaka var det dags att sätta fart ut till klubbvattnet och jobba, snacka fiske och grilla korv med grabbarna i klubben. Helt enkelt en riktigt bra lördag!

Jag kommer fortsätta att blogga här, men inläggen kanske inte blir lika täta som tidigare då jag även kommer att skriva på Swedish Anglers.
Så vill man inte missa något meterelaterat rekommenderar jag er att gå med i Facebookgruppen  och även kolla in hemsidan, där hittar ni just nu en lång intervju om specimenfisket i Finland med Juha Ojaharju, den tycker jag verkligen ni ska in och läsa! Men även vår intervjuserie 12 Snabba Frågor.

Årets första färnamete

Sen jag kom hem från Sportfiskemässan har det varit full fart, så jag har inte haft tid att skriva något blogginlägg. Men även om det har varit mycket annat så har jag självklart sett till att fiska lite!

Våren kom fort här i Småland, soliga och varma dagar gjorde att mitt sug efter färnamete blev för stort, så i mitten av förra veckan kunde jag inte hålla mig längre.

Jag bestämde mig för att köra några timmar efter jobbet i onsdags och fiska minst en timme in i mörkret för att se om jag kunde lyckas kroka årets första färna.
Vid halv fem på eftermiddagen var jag framme vid ån, packningen var lätt med ett spö och håv i ena handen, en hink med lite olika beten och mäsk i den andra och en väska på ryggen.
Planen var enkel, mäska upp några små platser direkt och sen fiska av dessa fram till det blev mörkt för att avsluta passet på ett större öppnare område.

Mäsket jag använde var ljust färskt bröd som jag hade kört i mixern kvällen innan och sedan blandade jag i lite rens från räkor och en halv burk majs. Brödet blöttes upp vid ån så pass mycket att det gick att kram det till bollar som jag placerade vid små områden där det kanske kunde stå en färna. Beten för kvällen var räkor, majs, bacon och bröd såklart.

De första platserna gav inget men vid den sista så fick jag några småpet på mina majskorn, men tyvärr inget som plockade upp de ordentligt. Så när det var på gränsen till svart ute förflyttade jag mig till kvällens sista ställe. Det lite större och öppnare området. Förhoppningsvis skulle färnorna sänka garden lite och ge sig ut på födosök i mörkret…

Pannlampan kom fram och jag placerade en brödbit i ytterkanten av en strömfåra och det tog inte mer än någon minut innan det första dunket kom i spötoppen. Tyvärr missade jag fisken, men kastade snabbt ut igen och nu lyckades jag kroka den. Fast precis innan jag kunde styra in den i håven släppte den från kroken… En liten färna förvisso men det var ändå årets första så det sved lite!
Sen blev det lite lugnare ett tag.
Efter det hade gått en timme bestämde jag mig för att fortsätta nöta på ett tag till då det hade varit lite småpet på brödbiten, jag var inte riktigt redo att blank…
Precis innan jag tänkte veva upp så fick jag ett riktigt positivt napp och nu satt kroken ordentligt. Årets första färna hamnade i håven, den var väl runt 1 kilo så den fick simma tillbaka direkt.

Tanken var sen att göra ett gäddpass i lördags, men nu hade färnafisket tagit över mig och vädret såg mer passande ut för färna än gädda, intalade jag mig…
Så jag styrde återigen bilen mot ån på lördagsmorgonen.

Planen var lite annorlunda den här gången. Mäska upp ett par platser ordentligt med Swedbaits krillkung, pellets och majs. Sedan nöta där hela passet och prova olika beten.

De första timmarna hände det inte mycket, jag hade ett par pet på majskorn men inte ett pill på till exempel korv, bacon, räka eller pellets. Så när klockan hade blivit halv tio tog jag fram mitt franskbröd och bröt av en bit och agnade på kroken, sen fyllde jag upp mäskkorgen och kastade ut. Riggen landade bra och jag han inte mycket mer än att sätta ned spöt innan det var fisk framme och ryckte i brödet.
Jag satt på helspänn och efter någon minut fick jag ett bra napp. Lyfte spöt och möttes av motstånd!

Färnan tog fart och rusade rakt in mot åkanten och buskarna… Så det var bara att sätta så mycket press jag vågade och hoppades att det skulle hålla! Tillslut fick jag stopp på den och färnan kom ut i mitten av ån igen så snart kunde jag styra in den i håven.
En fin färna på drygt 1.5 kilo som bjöd på en riktigt rolig fight!

När den hade fått simma hem igen bröt jag av en ny brödbit och upprepade processen. Fast efter färnan blev det lugnt. Jag bytte beten flera gånger och provade lite olika platser runt mina uppmäskade områden men tyvärr blev det inga fler fiskar den här dagen.

Samtidigt ska jag väl inte klaga, två pass och två färnor upp plus en tappade vid håvkanten så nästan tre… Nej självklart räknas inte den, utan vi säger två!

Vädret ser ut att hålla i sig ett tag till så förhoppningsvis blir det snart ett pass igen, för jäklar vad roligt det är att meta färna!

Deadbait Mete Del 1 – Statiskt Bottenmete

Introduktion

Statiskt bottenmete med dött bete efter gädda kan vara en riktigt effektiv och rolig metod.
Jag tänkte gå igenom lite vad som behövs, hur prylarna kan användas och hur man kan tackla upp. En enkel nybörjarguide kring det väsentliga för att komma igång med statiskt bottenmete med dött bete.

Det finns några Youtube klipp med i inlägget som förklarar lite mer ingående och även några länkar till andra sidor där vissa delar förklaras bra och enkelt.

Markörflöte och sänke

Jag börjar att skriva om något jag tycker är viktigt innan ens fisket påbörjas på en ny plats, nämligen att kolla av botten och djup på den tänkta fiskeplatsen. Det kan se riktigt hett ut från land men du har ingen aning om vad som finns under ytan.
Har man inte tillgång till båt och ekolod så går det bra att använda ett flöte och sänke.
Viktigt är att flötet har hög flytförmåga så den kan pressa sig upp till ytan även om det skulle vara lite sjögräs eller annat skräp på botten. Det finns speciella flöten för den här metoden och de kallas Marker Floats och används mycket vid karpfisket.

Deadbait Mete

När det kommer till sänke så fungerar ett vanligt päronsänke på 25-50 gram för att kolla djupet ihop med flötet. Men även här finns det speciellt framtagna sänken som dras hem över botten, dessa sänken har oftast små klor eller liknande och får på så vis med sig tillbaka en del av vad som finns på botten som sjögräs, grenar med mera
Man får även en indikation om hur botten ser ut på sin tänkta plats, det går alltså att känna om det är hård eller lös botten.
Sänket dras sakta hem över botten, det rör sig då olika om det är grus, sten eller till exempel sjögräs. Registreringen från sänket går igenom flätlinan så det blir olika rörelser i spöt beroende på botten.
Det finns spön, Marker Rods som är framtagna till ändamålet.
Fast ett kraftigare haspelspö fungerar också bra, men en haspelrulle laddad med flätlina är ett måste för att kunna känna registreringen från sänket när det dras hem över botten.

För att kolla djupet så går det att göra på följande sätt.
Man kastar ut flöte och sänke på sin tänkta plats, spänner upp linan så flötet är vid botten. Innan man kastar ut behöver man mäta ut säg 50 centimeter från bygeln på haspelrullen och upp på spöt, sätt en tejpbit eller om det står något på spöt så kan man komma ihåg bokstaven. Sen är det bara att lossa på slirbromsen och dra ut lina från bygeln och upp till markeringen gång på gång tills flötet kommer upp till ytan. Har linan dragits ut säg 3 gånger från bygeln till markeringen så vet man att det är ungefär 1.5 meter djupt på platsen.

Här är en kort film som förklarar det lite mer och kanske lättare att förstå.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=jxWPLMYlUYw&w=560&h=315]

Jag har gjort en annan lösning på min setup än den som visas i filmen.
Jag har tagit en nylontäckt stålwire och gjort en tafs på knappt 30 centimeter, i toppen har jag limmat fast en ”flytboll” som då lyfter upp min tafs från botten, sen är det en running rig ögla ovanför bollen. Man trär i linan genom öglan sen träs det dit en buffer bead, till sist knyts flötet dit.
Tänk även på att mäta din ”tafs” så den längden kan dras av när djupet mäts.
Hur en running rig ser ut visas på en bild längre ned i texten.

Running Rig, flöten, spön och allt annat plus lite till som behövs för att börja med deadbait mete finns hos Metebolaget.se

Deadbait flöten

Det finns lite olika varianter på flöten som är speciella för just statiskt bottenmete. Jag tänkte visa två modeller.

Det första är ett förtyngt deadbait pencil flöte.Deadbait Mete

Det här flötet fiskas så att endast en liten del av toppen syns, när gäddan lyfter upp betet reser sig flötet och indikerar napp, det fiskas bäst ihop med en running rig set up.
Används en running rig så blir det mindre motstånd för gäddan, men samtidigt en större tyngd att spänna upp flötet emot vilket minskar risken att gäddan ska spotta ut betet.
Det bygger på ungefär samma metod som lyftmetoden för sutare, karp, ruda osv. Här är en förklaring, dock på Engelska.
Man måste loda djupet ordentligt så flötet står rätt i vattnet. Jag personligen använder mig väldigt sällan av den här metoden, jag tycker inte det indikerar napp lika bra som nästa flöte jag ska visa.

En bufferbead över lekandet och sänket sitter fast i en running ring - En running rig.

Så här ser en running rig ut, eller ett glidande bottenmete – En bufferbead över lekandet och sänket sitter fast i en running ring.

Det andra flötet är ett vanligt deadbait pencil flöte, här finns det ingen inbyggd tyngd. Det här flötet fiskas på överdjup, det har alltså längre avstånd mellan bete och flöte än djupet man fiskar på. Jag brukar ha omkring 50-60 cm överdjup.

Stefan Jarls fina flöten.

Stefan The Specimen hunter Jarls fina flöten.

Linan spänns upp så att flötet står lite snett i vattenytan, när gäddan lyfter upp betet från botten så lägger sig flötet på ytan. Den här metoden är extremt känslig och du ser minsta pill. Här kan man använda sig av enbart några blyhagel på sin up-trace som tyngd, då blir det knappt något motstånd när gäddan tar betesfisken och risken att den spottar är avsevärt mindre.

Deadbait Mete

Up-trace med några blyhagel på för att kunna spänna upp flötet lite och sedan ett vanligt trekrokstackel

Flötesstopp sen en glidhake och en gummikula som skyddar knuten till lekandet där up-tracen knyts fast

Flötesstopp sen en glidpärla och en gummikula som skyddar knuten till lekandet där up-tracen knyts fast

Här är en bra förklaring på hur det fungerar, även denna på Engelska. Deadbait Rig.

Nappalarm

Något som underlättar vid statiskt bottenmete med död betesfisk är ett nappalarm. Anledningen till det är att oftast fiskas det med flera spön samtidigt och då kan det vara svårt att ha kontroll på flötena. Sen kan det vara rätt skönt att kunna slappna av lite i en stol med en kopp kaffe.
Fast det är inte nödvändigt med larm, det går såklart att förlita sig på flöten.

Det fungerar även att fiska utan flöte och förlita sig helt på nappalarmet, då använder jag mig av running riggen som jag visade tidigare i inlägget. När gäddan lyfter betet och simmar iväg så signalerar larmet om napp. Känsligheten från ett pencil flöte tappas dock om gäddan bara lyfter upp betet försiktigt och står still när den börjar svälja det, så kan man så rekommenderar jag att använda både flöte och nappalarm.
Det finns många olika modeller av larm från det allra enklaste till de riktigt dyra. Vid gäddmete går det bra med enklare varianter. Wychwood gör bra, enkla och billiga larm.
En funktion jag rekommenderar att man ska ha på larmet är ställbar känslighet. För blåser det mycket så är risken stor att det piper i larmet i tid och otid.

Drop arm indikator

Någon form av drop arm indikator är nästan nödvändig för att kunna ha bygeln öppen på rullen så det skapas så lite motstånd som möjligt när gäddan tar betet. Det går att fästa linan i ett gummiband på spöt, men det är inget jag egentligen rekommenderar då man tappar nappindikationen som en drop arm ger.

Deadbait Mete

Ett par olika drop arms

Indikatorn ska fästas på den bakre banksticken, sen får spö och rulle justeras så det hamnar i nivå med indikatorn. Linan fästs i klippet eller låsningen på drop armen och sen spänns den upp så pass att indikatorn sitter precis under spolen på rullen.

Jag länkar till ett klipp där det visas hur det ska sättas upp och hur det fungerar i grunden.[youtube https://www.youtube.com/watch?v=rDIq_hBgxEk&w=560&h=315]

Det finns lite olika modeller av dessa drop arms.
Jag använder två varianter, en är Fox Pike Swinger Indicator med en justerbar vikt på så jag kan ställa in den efter olika förhållanden, det finns även drop arms från Fox utan justerbar vikt.

Deadbait Mete

Fox Pike Swinger Indicator

Deadbait Mete

Linan låser man i haken precis under spolen

Den andra drop armen som syntes på bilden har jag gjort själv ifrån en nappindikator eller hanger som används till karpfisket. Jag har plockat bort kedjan som satt där från början och bytt ut mot ett snöre så jag fick rätt längd, sen satte jag dit en krympslang över snöret för att göra den lite styvare. Anledningen till att jag har två olika är att den från Fox med justerbar vikt passar bättre till running rig set up medan min hemgjorda fungerar perfekt till pencilflötet tillsammans med några blyhagel på up-tracen då den inte väger så mycket.

Mitt hemmabygge, fungerar riktigt bra!

Mitt hemmabygge, fungerar riktigt bra!

I all sin enkelhet fungerar alltså en drop arm på följande vis.
När gäddan plockar upp betet och simmar bort ifrån dig så lossnar linan från klippet, indikatorn faller ner och larmet tar ton. Skulle gäddan simma emot dig så åker indikatorn nedåt fast med linan kvar i klippet och larmet tar ton. På så vis ges indikation att man har napp oavsett vilket håll gäddan simmar.

Betesfiskar & tips kring betesfisk

När det kommer till betesfisk så finns det många varianter och de flesta arter fungerar, men det som kännetecknar just deadbait mete är saltvattensfiskar. Sill och makrill är de vanligaste som används, fast självklart går det bra med sötvattensfiskar som mört, sarv och björkna. Anledningen till att saltvattensfiskar fungerar så bra är att dessa är väldigt feta och oljiga vilket gör att de sprider större doftspår i vattnet som gäddan snabbt känner. Ett tips är att ta en kniv och skära några snitt i sidan på betesfisken för att snabbare få ut doftspåren. Använder man stora betesfiskar som makrill kan det vara bra att dela dessa på mitten, så sprids dofterna snabbare och du får samtidigt två beten av en fisk.
Är betesfisken lite mindre räcker det att bara skära av huvudet för att få samma effekt.

Ett annat tips är att använda en spruta och oljor från till exempel lax, tonfisk eller lever.
Min favorit är laxolja.

Deadbait Mete

Fyll sprutan med cirka 1 milliliter olja och spruta in det på ett par ställen i betesfisken precis innan man ska kasta ut. oljan sprider sig sen i vattnet och det är något som verkligen kan trigga till hugg tröga dagar.

Det går också att poppa upp betesfisken från sjöbotten med hjälp av sprutan. Fyll upp den med luft och stick in nålen precis under skinnet på betesfisken och tryck in lite av luften. Testa sen i vattenkanten så man ser hur mycket den lyfts upp, det får inte bli för mycket så den lyfter upp hela tacklet.
En annan metod är att använda sig av Fox Rage Bait Poppers som är bollar gjorda av skumgummi med hög flytförmåga för att få samma effekt.

Dessa kan sättas direkt på tacklet mellan krokarna eller så gör man en förlängning, en pop-up link som det oftast kallas på tacklet så bollen eller bollarna hamnar ovanför den sista kroken. På så vis kommer betesfisken att stå upp en bit över botten, det kan vara riktigt effektivt framförallt om det är gammalt sjögräs eller annat på botten.

Ett par olika wire material som fungerar bra, bait poppers, gummipärla och crimps är allt som behövs för att tillverka en

Ett par olika wire material som fungerar bra för att göra en pop-up link, bait poppers, gummipärla och crimps är allt som behövs.

Deadbait Mete

En färdig pop-up link

Så här är smidigt att fästa pop-up linken

Så här är smidigt att fästa pop-up linken

Det går även att fästa en längre variant av pop-up linken inuti betesfisken. Skär till exempel av huvudet på en sill och ta en lång betesnål och trä igenom fisken så den kommer ut där huvudet satt. Tag öglan i änden av pop-up tråden i betesnålen och dra den sen tillbaks. Nu går tråden igenom sillen. Trä igenom lekandet på trekrokstacklet i öglan för att se till så inte tråden kan glida bort från sillen i vattnet.
En betesnål används inom metet och är en lång tunn metallbit som ser ut som en nål med en krok i änden.

Pop-up linken går igenom sillen och tu tacklar den med främre kroken i stjärtspolen och den bakre på sidan.

Pop-up linken går igenom sillen och man fäster den främre kroken i stjärtspolen och den bakre på sidan upp mot ryggen. Har man huvudet kvar kan den bakre kroken fästas i nacken på betesfisken.

De flesta betesfiskarna har ganska så tunt och ömtåligt skinn och samtidigt vill man inte sätta krokarna för djupt i betet då det kan bli sämre krokningsförmåga vid napp. Det här skapar problem vid utkastet då det finns en risk att betesfisken släpper från tacklet.

Det finns lite olika lösningar på problemet och jag tar några varianter här.
Det första och enklaste sättet är att trä över ett gummiband så det sitter mellan krokarna, det fungerar bra om man inte ska kasta allt för långt. Ett annat enkelt tips är att använda sig av Fox Rage Bait Fins, det är små mjuka plastbitar som man sätter över krokarnas hullingar som sitter i betesfisken. Dessa är oftast röda och kan göra så betet blir lite mer synligt och kan trigga gäddan till hugg, de finns att köpa på Metebolaget.

Det andra alternativet är att använda sig av Fox Dead Bait Casting Clips, dessa är designade för att se till så betesfisken sitter kvar vid utkastet.

Deadbait Mete

Deadbait Mete

Det finns en bra beskrivning på baksidan hur dessa ska användas.
Det som behövs är en bit nylonlina och en betesnål.

  • Gör två öglor på nylonlinan, en i varje ände.
  • Stick betesnålen igenom betesfisken nere vid stjärtspolen och dra igenom ena öglan.
  • Trä igenom den andra öglan i den öglan man drog igenom betesfisken och dra åt så linan sitter fast ordentligt i betesfisken.
  • Den andra öglan fästs i klippet på tacklet. Viktigt är att nylonlinan är kortare än tacklet annars försvinner hela funktionen. För när öglan fästs i klippet kommer tyngden hamna på nylonlinan istället för krokarna i fisken. När betesfisken sen träffar vattenytan så släpper öglan från klippet och tacklet hamnar som det ska i vattnet.

Dessa casting clips är riktigt bra vid långa kast och jag rekommenderar er verkligen att testa dem.
Ett sista tips om man ska kasta långt är att klippa ned fenorna på fisken så blir det mindre motstånd vid utkast och även mindre risk för trassel.

Mäskning & förmäskning

Att mäska sin fiskeplats kan vara riktigt effektivt. Är platsen vald sedan tidigare så är det också lägligt att förmäska.
När man fryser in sina betesfiskar så kontrollera dem noga, vissa kan vara i sämre skick, för små eller lätt mosade, tag dessa till förmäskning istället.
Klipp ned dem i mindre bitar och kasta ut på platsen, eller använd en slangbella och skjut ut fiskbitarna. Det finns slangbellor som används till att skjuta ut mäsk vid mete efter arter som karp, sutare och mört som fungerar utmärkt till fiskbitar.
Gör detta ett par dagar innan planerat fiske, det brukar locka in gäddorna och kan ge fler napp. Det går också bra att mäska när man kommer till sin plats, men släng inte ut så många fiskbitar då utan dessa ska endast fungera som doftattraktion runt betesfisken. Ska man återvända till fiskeplatsen inom ett par dagar är det läge att klipp ner några betesfiskar och mäska innan hemresan.

Ett annat mäskalternativ är att slänga i eller skjuta ut några bollar vanligt mäsk för till exempel mört, ett tips på bra mäsk är Swedbaits mörtkung.
Även att man fiskar med dött bete så är det riktigt effektivt att locka in mörten runt din plats. Men kasta inte ut bollarna med mäsk ovanför betesfisken, utan betet ska ligga i ytterkanten av mäskplatsen. Gäddan kommer snabbt märka av platsen och tar ofta det döda betet i ytterkanten, här rekommenderar jag att poppa upp betet.

Deadbait Mete

Swedbaits Mörtkung är ett riktigt effektivt mäsk.

Krokar, tafsmaterial & Up-trace

När det kommer till krokar så använder jag mig främst av Fox Predator XS Powerpoint Trebles och Kamasan B990 i storlek 4 och 6 beroende på storlek av betesfisk. Jag har även testat storlek 8 men tycker den blir något liten. Metar man efter gös fungerar en 8. Dessa är inga speciella krokar till deadbait mete utan bara mina personliga favorit.

Bra material till tackel är Drennan, Fox och Darts, dessa finns i olika mängder trådar där en 7 trådig är billigare men kinkar mer än till exempel en 19 trådig. Det finns även 49 trådig wire som är riktigt smidig och passar perfekt när man vill ha lite mer finess över sina tackel.
Jag föredrar att knyta eller tvinna mina tackel, men det finns crimps eller wirelås som de även kallas som man trycker ihop sin wire med.
Längden på tacklet styrs av storleken på betesfisken, precis som jag nämnde tidigare med krokarna.

Här är en bra video från Tackelsnackaren Anton Rysken Tsvetkov där han visar hur man kan knyta sitt tackel, men även smälta ihop det.
[youtube https://www.youtube.com/watch?v=XvL_LF6nZAA&w=560&h=315]

Up-trace är något jag starkt rekommenderar att använda när man framförallt fiskar med ett flöte till sitt bottenmete. Den bör vara minst 15 centimeter längre än ditt tackel, men gärna längre.
En up-trace huvudsyfte är att skydda huvudlinan från gäddans tänder så man slipper linbrott. Som material till en up-trace kan man använda en grövre nylon eller fluorocarbonlina på ca 0,80-1 millimeter eller så används en wire med coating, men se till att byta ut den om det blir minsta kink på wiren!
Coatingen minskar risken att gäddorna skadas än om man använder en vanlig 7 trådig stålwire som up-trace då den kan nöta och skära in i fisken.

Lina

Nylonlina tycker jag är att rekommendera till detta fisket då den sjunker bättre än flätlina och den tål mer nötning vilket minskar risken för linbrott mot någon sten eller en gren till exempel. Jag använder dimensioner på 0.35-0.40 mm. Tips på bra linor är Gardner GT80+, Gardner Hydro Flo och Gardner Pro Carp.

Banksticks & klykor

Banksticks eller en rodpod är ett måste om larm och drop arm ska användas.
Utnyttjas bara ett flöte går det att sitta och hålla i spöt eller lägga det på marken men det är inget jag rekommenderar utan ett par banksticks underlättar väldigt mycket. Man får framförallt händerna fria till att till exempel fixa med nya tackel, dricka kaffe eller äta mackor. Man tappar inte fokus lika lätt när man inte behöver hålla koll på spöt hela tiden. Jag använder Wychwood Mole Drive Stick, dessa går att skruva ner i marken så de sitter stadigt och de är teleskopiska så det går att justera höjden på sin setup. Men självklart fungerar det med andra modeller och märken.

En klyka eller rodrest behövs också som håller fast spöhandtaget på den bakre banksticken, det finns flera modeller där vissa nyper runt så spöt sitter fast och andra där spöt bara vilar i klykan. I den främre banksticken används oftast ett larm, men fiskas det enbart med flöte så har man en klyka där med.

En rodpod är smidig att använda när det är fruset i marken eller om man fiskar från en brygga

En rodpod är smidig att använda när det är fruset i marken eller om man fiskar från en brygga

Spö & rulle

När det kommer till spön så fungerar ett haspelspö med kasstvikt på omkring 50-100 gram, allt handlar såklart om hur stor betesfisken är och hur långt ut från land det ska fiskas. Sen finns det speciella spön till just gäddmete med en aktion som gör att det blir något lättare att kasta eller svepa ut betesfisken.
Själv använder jag Wychwood Agitator Bait Rod, dessa spön är riktigt bra och finns i både 10 och 12 fot. Längden är oftast en smaksak, men är det trånga platser eller om man mest fiskar på kortare avstånd så rekommenderar jag 10 fot. Den är även bra till båtfisket.

En vanlig haspelrulle i storlek 4000-6000 fungerar utmärkt, det behövs inte någon baitrunner rulle då bygeln fiskas öppen.

Länktips

Metebolaget har ett stort utbud av tillbehör, spön och rullar till predatormetet.

Swedbait har ett stort utbud av mäskprodukter i sin webbshop som kan användas till att mäska in betesfisken. Men de har även banksticks, slangbellor m.m.

Avslutningsvis

Statiskt bottenmete med död betesfisk kan som jag skrev i början av inlägget vara väldigt effektivt, många gånger blir jag överraskad hur snabbt gäddan är framme och nappar. Men som med allt fiske kan det även vara sega dagar, och just statiskt handlar om att nöta så flytta inte spöna för ofta eller veva in och kasta om. Låt det ligga ute minst 1 timme på platsen innan man flyttar eller byter betesfisk. Själv har jag haft spön ute hela dagar på samma plats innan det har nappat. Så länge man tror på den valda platsen så brukar nappen komma tillslut, det är snarare tålamodet som brukar ta slut… Men det är bara att ta fram pannbenet och nöta!

Deadbait Mete