Älgpopulism

Arbetet med den nya älgförvaltningen har som jag skrev i ett sidoinlägg till detta krävt en hel del resurser i form av tid och kraft för oss. Trots idogt arbete har vi i flera frågor inte nått så långt som vi hade önskat, vilket dock knappast heller låg i korten. Det är smått roande att se hur Jägarnas Riksförbund under de senaste månaderna försökt kapitalisera på detta, genom att profilera sig som om de till skillnad från SJF hela tiden stått upp mot det nya systemet. Nu senast försöker Solveig Larsson i en insändare i Jaktmarker och Fiskevatten beskylla SJF för att det skapas ”byråkratiska överbyggnader”. Intressant nog för Riksjägarna i elfte timmen fram den förvaltningsmodell som var mycket nära att leda till att älgen utrotades i Sverige som alternativ: allmän jakt på älg.

Det är exempelvis ingen djärv gissning att tjurandelen skulle störtdyka om fri jakt på älg infördes, som Jägarnas Riksförbund vill. Foto ©: Fredrik Widemo.

Svenska Jägareförbundet grundades 1830 i stor utsträckning för att göra det möjligt att enas om en fungerande älgförvaltning. Stammen var då skjuten sönder och samman, genom en allmän jakttid på älg i kombination med en hel del tjuvskytte. Vi lyckades vända utvecklingen, och är med rätta stolta över det. Samtidigt är älgförvaltningen något som kontinuerligt varit på tapeten sedan dess. Och skall man tro på historien så är det väl inte särskilt sannolikt att sista ordet är sagt för överskådlig framtid den här gången heller.

Vi är väl egentligen, till skillnad från skogsbruket och en del andra markägarkategorier, hyfsat nöjda med det befintliga systemet. Vi är dock negativa till B-licenserna, som medger att skjuta ett valfritt djur så länge marken är på minst fem hektar. En så liten areal medger självfallet inte ett hållbart uttag på en vuxen älg per år, men eftersom jakttiden begränsas till några få dagar är det många B-licenser som inte lyckas skjuta sin älg. I flera län ligger därmed avskjutningen per hektar på B-licenser ungefär på samma nivå som för A-licenser. Då är väl allt frid och fröjd? Njaa… enbart förekomsten av B-licenser påverkar inte sällan hur andra bedriver sin avskjutning. Argument som ”Varför ska jag spara oxen när grannen skjuter den så snart han kan”, känns säkert igen. Därmed blir det svårare att få gehör för avskjutningsregler inom skötselområden och storlicenser om det finns en massa B-licenser insprängda i området.

Rätten att skjuta en vuxen älg har länge varit en hjärtefråga för Jägarnas riksförbund, som därmed omhuldat B-licenserna. Nu när de försvinner går man alltså ännu längre, och förespråkar allmän jakt på älg. ”Skjut älgen där den finns” och ”Vi bedriver ansvarsfull allmän jakt på annat vilt, så varför inte på älgen?” förs fram som argument. Ja, varför inte? Svaret är: frysbox och plånboken. Visst har vi ett annat samhälle idag än på 1800-talet, och det är få människor som svälter. En vuxen älg innebär dock fortfarande ett avsevärt värde, och jag tror det är fullständigt orimligt att tänka sig att inte älgstammen skulle överbeskattas på många håll om allmän jakt infördes. Nu finns det förstås krafter som gärna skulle se att älgstammen sköts ned rejält, men det är onekligen förvånande att en jägarorganisation lanserar tanken.

Alla förstår självfallet att det hur som helst är en fullständig utopi att en helt annan förvaltningsmodell skulle tas som ett seriöst förslag nu, ”fem i tolv”. I synnerhet som vi knappt hinner färdigt med det system vi arbetat med i ett par år. Det inser förstås Riksjägarna också, men man försöker skapa billiga poänger genom populistiska utspel. Just i det här fallet faller det dock ovanligt platt, eftersom de flesta nog kan sin historia. Dessutom krävs det ingen större fantasi för att sätta sig in i hur många älgar Pelle och Stina skulle skjuta om de fick välja själva… och hur många Kalle skulle skjuta för att se till att Pelle och Stina inte gjorde det först. Älgen och älgjakten är helt enkelt för stor för att allmän jakt skulle fungera.

Älgjakten kommer inom den nya älgförvaltningen att bli mer omgärdad av regler än tidigare och det kommer bli dyrare att jaga älg. Samtidigt kommer jägarnas inflytande över förvaltningen troligen att minska. Jag kan försäkra Solveig om att det inte är genom vår försorg. Vi har jobbat mycket hårt och målmedvetet för att så inte skulle bli fallet och har garanterat lagt mer resurser på frågan än Jägarnas Riksförbund. Däremot är det helt korrekt att vi tror på en samverkan mellan marker och jaktlag, för att kunna förvalta älgen hållbart. Därför är vi självklart mot allmän jakt på älg och anser att det skall löna sig att samverka inom skötselområden.

Dela