Jag har väldigt många ärr på min kropp. Olika läkare har behövt sätta kniven i mig ett antal gånger och nu är min kropp ärrad. Det känns verkligen inte roligt att se alla märken. Många gånger har jag skämts över alla outplånliga spår som min kropp bär. Och så ringer Jesu ord ”Du ska älska din nästa som dig själv” i mina öron. Älska mig själv, också min kropp…
Livets omständigheter gör att märken ristas in för alltid i våra kroppar och våra själar, och till slut blir dessa spår en del av oss själva. Jag tror att när vi möter vår historia med allt vad den innebär, accepterar den och kanske till och med omfamnar det som varit, då kan vi också bli hela som människor. Min kropp kommer för alltid att vittna för mig om olika sjukhusbesök, ärren är nu ett med mig. När jag accepterar mig och mitt, då kan jag också acceptera andra med deras historia. När jag älskar mig med alla ärr jag fått av livet, då kan jag också älska andra med allt vad de är märkta av.
Om några månader är det sommar och Beach 14 väntar! Jag tänker stolt vistas där.
Sylvia Roskvist, präst i Svenska kyrkan i Jönköping
Älska din nästa som dig själv. Frågorna och funderingarna kan vara många kring detta tema på diakonibloggen. Har du synpunkter och tankar? Hör av dig till oss på diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta
Lämna ett svar