Jesus säger till människorna att alltid be och inte ge upp. Jag tycker om bön. För att det är så enkelt, när ingenting annat i livet fungerar kan jag ändå be. Att ha möjligheten att be ger mig hopp.
Det här med att be och ordet bön inte är så enkelt för alla människor. Kanske för att man tror att det är mer svårt än det egentligen är? Kanske för att man sett kyrkliga ritualer kring bön som man inte förstår? Kanske för att man inte riktigt förstår varför man ska be?
Egentligen är det inte svårare än att helt enkelt prata med Gud, precis som du pratar med en annan människa. Det svåra kan vara att du pratar med någon du inte ser. Jag vet ju inte heller hur Gud ser ut om jag ska vara ärlig. Kanske är det därför vi gjort bilder av Jesus i våra kyrkor, för att vi på något sätt ändå ska kunna ”se” den vi pratar med? Ibland tänder vi ljus när vi ber. Kanske den fladdrande lågan kan ge oss en slags känsla av någons närvaro?
Kanske man låter bli att be för att man tror att man inte kan eller får be till en Gud om man inte riktigt kan tro? Jag är övertygad om att man kan be ändå. Gud lyssnar även på den som inte tror. Gud lyssnar inte mer på präster än på andra människor.
Ibland får jag höra att människor tror att man måste be på ett speciellt sätt, t ex börja bönen med ”Herre Gud, världens frälsare”. Ärligt talat så tror jag Gud är mer intresserad av dina egna ord istället för fina ”kyrkord”. Ibland kanske bönen blir ett enda ord: ”Hjälp”! Då tror jag Gud hellre hör detta ord ”hjälp” än orden ”Herre Gud, världens frälsare”. För Gud vill höra dig, dina ord, som du är. Du behöver inte ens säga orden högt. Du kan tänka dem. Gud hör dina tankar. Gud känner dig utan och innan. Innan orden finns på dina läppar vet Gud om dem.
Men om Gud redan känner mig utan och innan, varför ska jag då be? Jo, för att Gud älskar att höra dina ord. Jag som är mamma älskar att höra mina barns röster. Precis så älskar Gud att höra din röst. Jag som har större barn kan ibland bli lite rörd när jag hör mina barn. Jag tror det är så med Gud också. Gud kan nog fälla en och annan tår av rördhet när du ber.
Ibland hör jag människor som säger: jag kan inte tro på Gud på grund av all ondska i världen. Jag tänker tvärtom: just på grund av all ondska i världen så måste jag tro på en god makt. Jag kallar den goda makten Gud. Gud, som aldrig någonsin kommer att ge upp i att kämpa mot världens ondska och inte heller kommer att ge upp på dig och mig. Ord som jag tycker om är ”för Gud är ingenting omöjligt.”
Gud vill prata med oss så mycket som möjligt och på vårt eget vis, var vi än befinner oss just nu. Be ofta! Be på ditt sätt! Kanske någonting händer? Kanske på ett sätt som du inte tänkt dig? Och när du inte kan göra något konkret för din egen situation eller för någon annans situation så kan du i alla fall be. Du har inget att förlora på att ha ett litet samtal med Gud. Det är ett hopp att bära med sig.
Lämna ett svar