Högsommarvärmen är redan i full gång fast det är tidig morgon. Vår stora familj är på väg till bilen för färd till en badstrand. Jag är tio år gammal, och bilen är betydligt äldre än så. Åtta resenärer i en folka-buss med dålig AC. Det kommer bli en svettig resa.
Plötsligt utbrister min storebror ”Pax för att sitta fram!” Världen rasar ihop. Brorsan hann först. Min andra storebror börjar protestera. Jag själv påpekar hur orättvis det är, och lillebror meddelar att han minsann också vill sitta fram. Våra småsystrar lämnar också yttranden. Alla vill sitta fram och slippa trängas, och pappa och mamma får börja bilfärden med högludd konflikthantering mellan 6 barn som alla vill ha den främsta platsen i bilen.
Det här minnet får mig alltid att tänka på när Jesu lärjungar tvistade om vem som var den främste bland dem. Det var nog, i likhet med min syskonskaras bråk, en återkommande fråga som nämns flera gånger i evangelierna. Att kallas störst. Att få vara främst, att sitta på den finaste platsen. Det är en önskan jag kan känna igen mig i, och jag misstänker att jag inte är ensam om det. Det som är märkligt i situationen är hur Jesus agerar annorlunda än lärjungarna. Han säger att i Guds rike är den minste störst, den fattige är rik, och ledaren är den som tjänar.
Åter till vår fullastade folka-buss. Mamma äskar tystnad och ber att alla barn ska vara lyssna en liten stund. Hon berättar sedan att vi är en familj. I en familj måste vi både stå ut med och hjälpa varandra. Vem som sitter i framsätet är faktiskt inte det viktigaste. Det viktigaste vi har är varandra. Ett småsyskon får sitta fram, av praktiska skäl. Så var det bestämt, den här gången.
Jag ska erkänna att där och då var detta lite svårt att förstå. Men ju äldre jag blir, desto mer inser jag att både Jesus och mamma har en poäng. Lösningen på världens enorma utmaningar ligger inte i söka tävla om den främsta platsen. Lösningen ligger i att tänka som en självuppoffrande familj. Som i Guds rike, där ledaren är den som tjänar andra, där den svage får den främsta platsen, och där Gud själv svettas tillsammans med oss andra under resan.
Låt oss be:
Gud vår Fader, lär mig avstå från den främsta platsen.
Du visar genom Jesus Kristus vad tjänande är.
Du visar genom din heliga Ande vad enhet är.
Du är som en far och en mor för alla dina barn.
Lär oss alla att se till varandras behov, inte bara vårt eget.
Amen.
Lämna ett svar