”Slutet är nära” brukar det stå på religiösa galningars plakat i domedagsfilmer. Det är nog få människor som lyckats undgå den hopplösa apokalyptiska stämningen som präglat Sverige och många andra länder under den senaste veckan. En känsla de flesta av oss tänkte skulle vara över efter sommaren, men som nu på grund av ökad smittspridning och tuffare restriktioner kryper in under skinnet. En känsla av att världen som vi känner den verkligen är på väg att gå under i isolering, sjukdom och pandemirädsla.
Det är dessa tankar och bilder som väcks i mig när jag läser domsöndagens evangelium. En text som handlar om hur änglar vid tidens slut och världens apokalyps ska sortera ut de goda från de onda, ungefär som när en fiskare sorterar bort de fula fiskarna från sina nät. En text som talar om världens undergång med eld och tårar. Precis som i en film eller science-fiction-roman.
Som kristen tonåring fann jag tanken på världens undergång oerhört skrämmande. Ett slut som stod helt utanför min kontroll med hotet om helvetet för alla som inte var tillräckligt goda. En känsla av omedelbar fara som på många sätt är snarlik det vi ser i vår värld som nu präglas av restriktioner, frustrationer, maktlöshet och rädsla.
Men mitt i detta mörker av corona-ångest, mitt i djupet av helvetesrädslor och känslan av hopplöshet får vi påminnas om något viktigt. Vi får påminnas oss om att kärnan i det kristna hoppet inte är science-fiction utan något verkligt. Påminna oss om att död och sjukdom, förtryck och isolering, mörker och rädsla en dag ska bytas mot befrielse. Apokalypsen och världens slut är för oss kristna inte ett budskap om alltings undergång, utan ett budskap om alltings räddning och återupprättelse.
Galningarna med sina ”slutet-är-nära”-plakat har fel. Det vi väntar på är inte slutet, utan räddningen. En räddning som räcks alla som vill ta emot. Denna frälsning, detta hopp behöver vi nu i nödens stund hålla fast vid. Just nu är det mörkt, men vi bekänner ljus som lyser i mörkret. Just nu blir människor sjuka, lider och dör, men vi får bekänna och våga tro på evigt liv i Jesus Kristus. Just nu lever människor i rädsla, men vi får påminnas om hoppet om att Gud en dag kommer ställa allt till rätta och torka våra tårar.
Vi får hålla ut i tron på att Gud bär allt. Att krisen vårt samhälle möter kommer att övervinnas. Att tron på uppståndelsen ger hopp för alla oss som förlorat någon, och att dagen kommer då vi får ses igen ansikte mot ansikte. Räddningen är nära. Det vi ser nu är inte världens undergång, även om det kan kännas så. Därför håller vi ut, liksom kristna gjort i alla tider. Håller ut i tron, hoppas på Gud, och uppmuntrar och stöttar våra medmänniskor.
Må Gud bära och beskydda oss alla, och ge oss kraft att bevara hoppet tills vi ser den räddning vi hoppas på.
Amen
Lämna ett svar