Det jag minns tydligast är chocken. Chocken när jag för första gången i mitt liv fick ta emot ett dödsbud. En känsla som på bara några sekunder förvandlades till overklighet, förnekelse, sorg och orättvisa. Tårarna kom och jag satt där och grät.
Sorgen över någon som dött är en av de tyngsta upplevelserna man kan erfara som människa. Det är livsförändrande, och det svåraste är att de allra flesta av oss kommer få uppleva denna smärtsamma situation ett par gånger under livets gång. För det finns en sanning som ingen av oss kan rå på: allt som lever ska dö en dag.
Berättelsen om Jesus och hans vänner, syskonen Marta, Maria och Lasaros, är en av de mest berörande av alla i evangelierna. Berättelsen om hur Jesus nås av Lasaros dödsbud och begråter sin vän. Beskrivningen av hur Lasaros systrar med sina olika personligheter reagerar på sorgen och möter Jesus med tårar, anklagelser och hopplöshet. Känslor som de flesta av oss känner igen.
Det är också därför samma bibelberättelse är radikalt annorlunda från våra erfarenheter av död. För den slutar inte i mörker, förtvivlan och en saknad som aldrig försvinner helt. Den slutar i ett mirakulöst hopp när allt hopp tagit slut. Samma chock som ett dödsbud lämnar förbyts i berättelsen till chocken och den ofattbara glädjen över att den som var död lever. En upplevelse som är helt motsatta våra mänskliga erfarenheter.
Detta är det mest provokativa med hela den kristna tron. Inte tanken på att älska sina fiender, inte principen om att offra sig själv för andra, inte övertygelsen att kärleken övervinner hat, utan tron på att döden inte är slutet. Tron att dödsbudet som jag en gång fick ta emot kommer att vändas till ett livsbud. Det är livsförändrande och så stort att jag knappt vågar tro det hopp som griper tag i mig.
Ett hopp som, liksom Lasarus blev frigjord från bindlarna, frigör från hopplöshetens övertygelse om att vi aldrig kommer ses igen. Vi som får bära samma tro som Marta, Maria och Lasarus, vi sörjer inte som alla andra. Vi som fått möta samma sorg som Jesus själv fick bära, med tårarna som rinner ned för kinderna, vi sörjer inte som alla andra. Vi som vet att allt som lever ska dö en dag, vi sörjer inte som alla andra. För vi får tro att döden inte är slutet.
Det här betyder inte att sorgens smärta och känslor försvinner som genom ett trollslag. Sorg är något djupt mänskligt, och Jesus själv grät över Lasaros död. Men det betyder att vi inte gråter ensamma, för Jesus gråter med oss. Det betyder att mitt i hopplösheten så finns hoppet där och väntar på oss. I små saker som vardagsstress, kyrkoval och annat som kan oroa. I stora saker som ljus och mörker, liv och död. Ett hopp som får gro i oss och växa, tills gråten byts till skratt och inga tårar finns mer.
Gud, ge oss uthållighet i det hopp du gett oss genom Jesus Kristus.
Torka våra tårar när vi sörjer, och ge oss kraften att trösta i saknaden.
Låt uppståndelsens morgon gry över oss,
Låt livet, genom Jesus Kristus, segra i oss.
Amen.
Lämna ett svar