Reduktionsplikten innebär att fossila bränslen som diesel och bensin blandas med förnybara ämnen för att minska utsläppen av koldioxid.

Trots de positiva miljöeffekterna har det gjort bränsle dyrare. Sverige har länge haft en hög reduktionsplikt och överträffat många av EU:s uppsatta mål för minskade utsläpp från fordon.

Denna framgång väcker frågan: Varför ska vi alltid sträva efter att vara bäst, när andra länder inte anstränger sig lika mycket? 

Viktig kolsänka

När den borgerliga regeringen tog över sänkte man denna plikt, men nu har den justerats upp igen för att möta EU:s klimatmål. Men vad har detta med skogsbruk och älgförvaltning att göra?

Över norra halvklotet, genom Ryssland, Finland, Sverige, Norge och Nordamerika, sträcker sig ett bälte av barrskog som utgör en av jordens mest omfattande skogar.

Denna boreala skog, även känd som tajga, är unik både i sin utbredning och sitt ekosystem. Den täcker cirka 17 procent av världens landyta och fungerar som en av planetens viktigaste kolsänkor, fångar stora mängder koldioxid och bidrar därmed till att bromsa klimatförändringarna.

Detta gör barrskogen till en nyckelspelare i kampen mot global uppvärmning.

Unika arter

Den boreala skogen har också en rik biodiversitet, trots att den ibland uppfattas som monoton. Den är hem för många unika arter av både växter och djur, däribland älg, björn, varg och olika fågelarter, som alla är beroende av den specifika miljön som skogen erbjuder.

Den långsamma tillväxten av träden i den kalla, nordliga klimatzonen gör också skogen särskilt känslig för avverkning och annan mänsklig påverkan. När träden väl fälls kan det ta årtionden, ibland århundraden, innan skogen återhämtar sig fullt ut.

En global tillgång

Sveriges del av detta skogsbälte är därför inte bara en nationell resurs utan också en global tillgång. Att bruka den på ett hållbart sätt är avgörande för att bevara dess ekologiska och klimatmässiga funktioner.

Starka miljöskyddsintressen strävar efter att begränsa avverkningen, och skogens unika värde ligger inte bara i dess ekonomiska tillgångar, såsom timmer och biomassa, utan också i dess roll som buffert mot klimatförändringar och som hem för otaliga arter.

Måste förändra

Nyligen har det framkommit att en anledning till Sveriges överprestation i reduktionsplikten var att vi ville kompensera för andra utsläpp och därmed kunna fortsätta avverka skog som tidigare.

Men med de senaste justeringarna av reduktionsplikten blir detta svårare. Skogsindustrin måste förändra sitt sätt att avverka, och här kommer jag till den centrala poängen.

Toleransen minskar

När skogsbolagen inte längre kan avverka skog i samma takt som förut, tvingas de i stället fokusera på att producera ny skog snabbare och avverka yngre skog. 

Detta innebär att toleransen för betesskador från älg kommer att minska, och trycket på att skydda ungskogar kommer att öka. Så länge älgen uppfattas som ett hot mot ungskog och plantor, kommer skogsindustrin att driva på för att minska älgstammen.

Samtidigt ser vi att allt fler jägare blir mer selektiva i sina val av älgar, och vissa väljer att avstå från jakten helt. Det är hedervärt, men faran kvarstår att det alltid finns de som är villiga att skjuta älg, oavsett vad.

Många fördelar

Så hur löser vi detta dilemma? En del föreslår att vi ska lämna EU – en förenklad lösning, kan det tyckas. Men jag vill varna för en sådan väg.

Det finns både för- och nackdelar med EU-medlemskapet, men fördelarna väger tungt, särskilt för ett litet, exportberoende land som Sverige.

Arbeta tillsammans

Framöver måste vi arbeta mot en helhetssyn på dessa frågor, där både miljöhänsyn, skogsbruk och älgförvaltning integreras.

Det handlar om att finna balans mellan att skydda vår natur och säkerställa hållbar produktion. Det är endast genom samarbete och dialog mellan skogsbruket, jägare och miljöintresserade som vi kan skapa lösningar som gynnar både våra skogar och framtida generationer.

Låt oss tillsammans skapa en strategi som skyddar vårt arv och möjliggör en hållbar utveckling för alla.

Marcus Wisäter