Som många av er läsare säkert redan vet eller förstått så är färnan den art jag lägger ned mest tid på under ett år. Det är helt enkelt en favorit. Både för att fisken är stark för sin storlek och bjuder på underbara fighter. Men en annan stor del i min ”lätta” besatthet av denna art är naturupplevelserna som man får när man vandrar utmed våra Svenska åar. 

Jag har flera mål uppsatta när det gäller mitt fiske, och för färnan är det inget undantag. Ett långsiktigt mål har varit att fånga en över 3000 gram, vilket inte är så lätt. Men jag har också velat fånga en färna med ett ”härligt” snölandskap som bakgrund. I år har jag även satt upp ett nytt mål. Jag vill lyckas fånga 3 stycken reggor (Sportfiskarnas storfiskeregister har vikten 2500 gram på färna) från tre olika vatten under ett och samma år. Det låter kanske inte så svårt, men då ska man ha närheten till tre riktigt bra vatten eller oändligt med tid så man kan resa runt! Jag har inte tiden… Men det har blivit några resor i vår i alla fall.

Men men, målet finns och målet ska uppnås, någon gång, och kanske redan i år… Men mer om det längre fram!

Utöver dessa mål så har jag en egen liten topp fem lista som man alltid försöker byta ut fiskar ifrån. Ett roligt sätt som gör att man inte bara jagar PB utan en stor fisk kan slå sig in på topp fem listan. En lista för varje art man fiskar efter gör det ännu mer spännande, tycker i alla fall jag!

Vårfisket för mig började i mars, jag skrev lite om inledningen av vårsäsongen tidigare här på bloggen, man kan läsa det här.

Den sjätte april begav jag mig mot Mörrumsån för att kanske i första hand leta nya platser då denna å är ny för mig, och det är en fantastisk å! Mysig natur, omväxlande sträckor och väldigt mycket vatten att fiska. En å värd att besöka!
Just den här dagen blev en sån där härlig tidig vårdag när solen värmde gott och färnorna var på hugget. Strömmen och vattennivån i ån gjorde dock att det inte fanns så många platser att fiska ifrån. Men jag lyckades hitta några och dessa gav resultat. Jag fick snabbt några färnor mellan 47-53 cm i god kondition!

När klockan började närma sig lunch så bestämde jag mig för att köra till en annan del av ån och se om det gick att hitta några spännande platser. Jag packar så lätt som möjligt för mitt färnafiske, så man orkar gå längre sträckor. När jag hade parkerat bilen så började jag vandra utmed ån och samtidigt sköt jag ut några brödbitar för att se om någon färna ville gå upp på ytan. Jag stannade på ett ställe, funderade lite på om det kunde vara värt att prova bottenmete… Jag hade en brödbit i slangbellan så sköt ut den en bit uppströms i en liten ficka där det bildades ett fint bakvatten. Ganska omgående hörde jag det härliga sörplande ljudet från en färna!

Jag plockade snabbt bort sänket från linan och betade på en bit lantbröd på kroken och smög fram.

Jag placerade brödet precis utmed åkanten för att få det att följa med runt i bakvattnet. Men det tar inte mer än någon sekund innan en större färna stiger upp och… puttar till brödbiten… ridå ned hann jag tänka!
Men färnan vände snabbt och gick tillbaka och sörplade i sig brödbiten.
Jag krokade och det var fast fisk!

Hon gör en rejäl rusning rakt ut mot mer strömmande vatten. Jag får pressa rätt hårt, men efter en stund kan jag få tillbaka färnan in i det lugnare bakvatten och strax efter ligger hon säkert i håven! Jag tittar ned och ser en lång färna med en bra rygg! Jag knyter näven och tänker, GÖTT en fin fisk från ett nytt vatten.

Efter vägning och mätning så klockar hon in på fina 59 cm lång med en vikt på 2620 gram.

Efter hon har fått simma tillbaka fortsätter jag uppströms och hittar några bra platser till och lyckas fånga två-tre stycken fina färnor på runt 50 cm med en riktigt fin kondition. Som sagt, Mörrumsån är ett helt fantastiskt vatten med riktigt härliga miljöer!

Resten av april gick sådär… Det blev några besök till Mörrum men ingen större fisk upp. Jag var nere i Skåne två-tre gånger men det blev blankt alla passen, det var verkligen stolpe ut med två tappade färnor som var av bättre kaliber… Men så är det ibland!

I början av maj var det dags för min och Henrik Stales inplanerade resa till den fantastiska Emån. Planen var att fiska i några dagar med förhoppningen att hitta någon fin fisk.
Vill man läsa mer om den helgen så har Henrik skrivit en härlig artikel på Swedish Anglers.

Min korta version av den resan var att den bjöd på väldigt mycket, som kalla nätter, snö och sol, och såklart färnor!

Min förhoppning var att få en färna över 2500 gram. Men med lite otur, om man nu kan säga det så fick jag en toppfisk på 2440 gram. Men hur jag fick den gör att den ändå kommer finnas med mig länge! En fantastisk fight där jag hade marginalerna på min sida.
Mer om den finns också i Henriks artikel.

Efter den resan så blev det ett par försök till i Mörrumsån där jag lyckades få troligtvis samma fisk på 59 cm men som nu efter lek vägde in på 2420 gram.

Leken började visa sig vara över på de flesta håll, men jag tog ändå ett beslut att köra ned till Skåne efter jobbet en dag i slutet av maj.
Något jag är otroligt glad för att jag gjorde!

Klockan hade hunnit bli närmare 17:00 när jag var på plats, hemma hade solen varit framme men ju närmare jag kom desto molnigare blev det. Väl framme så hängde duggregnet i luften. Jag tog mig snabbt till den första platsen och började skjuta ut ett par brödbitar med slangbellan. Ganska snabbt var en färna uppe och sörplade i sig den ena biten, så snabbt ihop med spöt och snart driftade jag en brödagnad krok i strömkanten. En färna gick upp och stötte till biten, inte en gång inte två utan tre innan den försvann och jag krokade!
Men fick endast en tom krok tillbaka genom luften… Hmm, kände den kroken? Jag chansade och provade igen, men den här gången placerade jag brödbiten längre in mot land för att få en lite långsammare drift. Brödet hann bara vara i vattnet någon sekund innan en grov färna steg upp och tog brödet snabbt. Vid mothugget så rusade den och slirbromsen fick jobba! Efter några vändor ut i strömmen så kom det en riktigt tjock färna mot håven. Väl på mattan så mätte jag den till 59 cm med en omkrets på hela 38,5 cm och en härlig vikt på 2900 gram!
Succé direkt!

Jag satt en stund och bara nöjt av tillvaron, fantastiska fiskar och fantastiska miljöer tänkte jag när jag satt och sörplade på mitt kaffe.

När kaffet var slut började jag vandra uppströms, jag hittade en plats där jag kunde göra en längre drift. Jag chansade och sköt ut två brödbitar och så slängde jag ut mitt krokbete så det fick drifta nedströms med de andra brödbitarna. När jag hade fått ut ca 70 meter lina ser jag att det plaskar till på någon av brödbitarna. Men jag kan inte se vilken utan får chansa och krokar.
Stumt!
Sen börjar återigen slirbromsen jobba och efter en rolig fight där färnan var lite överallt kunde jag landa en grann fisk på 53 cm och 2320 gram.

Jag fortsatte uppströms, men ingen fisk steg. Så jag tog ett snabbt beslut att bege mig längre nedströms till en plats där jag tidigare i år hade tappat en bra fisk. Tyvärr hände det absolut inget där, jag gick och gick mest…
Trött i benen och i huvudet tog jag återigen ett nytt beslut. Tillbaks till bilen för en Snickers som låg kvar i handskfacket… Sen ner till platsen där jag började, jag hade en känsla att den fisken jag fick inte vara samma som steg på den första brödbiten jag hade skjutit ut… Det var dags att följa magkänslan!

Jag gör samma procedur igen, skjuter ut två bitar och en färna är snabbt framme. Snabbt på med en brödbit och så svingade jag ut den, småfisken attackerar min bit hänsynslöst, den börjar så sakta sjunka under ytan när jag ser en stor skugga och plötsligt är min brödbit borta… Reflexen slår till snabbt, och jag krokar.
Det tar tvärstumt i mothugget!
En galen rusning och fisken går och stångar tungt vid botten. Jag tänker, kan det vara samma fisk igen…
Med skakiga ben och ett hjärta som slår över hälsosam nivå kommer hon upp till ytan efter en fantastisk fight bland näckrosor, buskar och otaliga rusningar. Den ser ännu större ut än den första!

Jag tittar ned i håven och ser en riktigt grov färna, den största jag sett!
Jag ringer min fru med ett videosamtal som återigen får agera vittne då jag var själv. Fisken mäts till 60 cm lång och 40 cm i omkrets! Med darriga händer stoppar jag fisken i håvnätet och tillsammans med frugan kan vi konstatera att färnan väger finfina 3050 gram!
Ett nytt PB och ett mål och en dröm har gått i uppfyllelse!

Det var med en enorm glädje och respekt jag såg denna fantastiska fisk återigen simma tillbaka. Efter det blir det ett härligt, tillhörande glädjevrål! Sen sätter jag mig återigen ned utmed ån, dricker kaffe, äter nötter och mår väldigt, väldigt bra!

Efter en stund packar jag ihop och kör hemåt, den resan gick väldigt lätt! Jag hade nog ett leende hela vägen hem.

Den fisken fick sätta punkt för mitt vårfiske efter färna, och mitt mål med tre reggor i tre olika vatten är högst levande, så till hösten blir det att göra några försök i något annat vatten och med lite tur kanske jag även kan uppnå det! Då kan vi snacka om en magisk säsong.

Närmast blir det en resa upp till Ursjön efter de stora rudorna där.
Ursjön är ett underbart ställe med inte bara stora rudor utan en härlig inramning, miljö och välskötta platser. Så det ser jag fram emot!

Efter den resan ska jag försöka köra lite blandat fiske under sommaren. Det ska bli Sutare, Gös, Karp och vad mer jag kan få inspiration att ge mig på!
Glöm inte heller bort att kika in det senaste numret av MagazineFisheco där jag har bidragit med en recension av en riktigt bra vind och vattentät jacka från Pinewood!